Jag är sjukt trött, och kände när jag väl kom in här att jag får lov att vänta med uppdatering om de senaste dagarna, för jag kan lixom inte tänka två vettiga tankar efter varandra , än mindre stava;)

Jag har ju massor att förtälja; kyrkisavslutningar, gympaavslutningar, advokater, tråkiga studievägledare, Hermods, mitt betyg i sista kursen, Robbie, Kulturdagen, och doktor Dreamy 😉

Men ni får lov att vänta:)

Det blev sent igår efter konserten, och efter några sömnlösa nätter med tidiga morgnar, och heldagar på det så blir det bättre för alla om jag inte skriver idag, haha.

Men jag har KUL, så det är bara tidsbrist och inte något annat:)

Ahhh, bara tanken på mina lyckliga små tjejer i skolan idag när de sjöng och spelade trummor, och hur stolta de är över att jag är där och tittar på dem…det lyser om dem ♥

Ibland kan det kännas lite småtrist innan man kommer iväg för att kika på nån uppvisning man redan sett femhundraelva gånger med de äldre barnen, men för just den unge det berör är det ju första gången, det måste man komma ihåg. Lovelia går i förskoleklass nu, och det är första gångerna hon får visa upp sig för mig, och även för övriga föräldrar till kompisarna, så det är STORT. Och väl på plats så känner jag i hjärterötterna hur fantastiska mina barn är. Jag är fruktansvärt stolt över mina ungar. ♥ Om jag inte åstadkommit så värst mycket till karriär i mitt arbetsliv så har jag ändå lyckats med något mycket mycket större och mer värdefullt…- Jag har fostrat nio barn, eller är på god väg, till underbara medmänniskor.

Så varenda gång jag står där och ser deras lycka, över att jag är där, att de får visa vad de lärt sig – ja jösses, det går liksom inte att beskriva. Men det känns makalöst, det är glädje, kärlek och lycka ♥

Jag skulle inte vilja missa det för något.

Och nu ska jag sova, jag har redan börjat babbla ut hit och dit….  I morgon, gott folk, då är jag tillbaka, med fullt fokus…typ 😉

Natti natti:)