Först, tack för svar om varför det är så många finska program. Jag vet att finska är ett minoritetsspråk, men det är ju även samiskan, och det är betydligt färre program på det språket. Jag tycker att det är viktigt att värna om, och få behålla sitt språk, men kanske att det ändå känns lite konstigt. Sverige är ju väldigt mångkulturellt idag, och det borde ju då kanske vara fler språk som ska värnas. Romska språket tex. ( romanés eller romani chib, jag var tvungen att googla)

Jaja, jag byter kanal och bryr mig inte så värst, men jag undrade:) och ni har svar det vet jag, alltså är det bäst att fråga 🙂

Sen, anledningen till att jag blev så stissig att jag inte kunde koncentrera mig på något alls igår, är att det ramlade in ett mail från en Folkhögskola som talade om att jag var antagen till kursen Hälsocoach.

Jag hade ju planerat att läsa vidare på komvux, via Hermods, och hade en klar plan för vad och varför jag skulle läsa som sträckte sig långt fram, men plötsligt skulle ju hela jäkla Uppsala plugga och jag bedömdes ha för hög utbildning:(

Ni vet hur det är när man planerat något, man gör det ju för att det känns bra, och om då planerna går i stöpet står man där, som att en matta dras undan. Jag vill ju plugga, jag måste ha en annan utbildning att luta mig på, eller gå tillbaka och försöka jobba timmar inom vården, och det är inte längre praktiskt möjligt. Jo jag vet att ni har en hel hög med möjliga lösningar;) men för mig, så funkar de inte av olika skäl. Vi behöver kanske inte tjafsa om det idag?

Alltså satte jag mig med datorn och började se över vilka andra alternativ jag hade, och sökte kurser både på universitetet och högskola och folkhögskola. Många kurser har sista ansökningsdag 15/4, så många var körda, men en del hade dels lediga platser, och dels sen antagning. Sen att jag vill/måste läsa på distans just nu begränsar ju en del det med:)

Universitetet vet jag ju att jag har väldigt liten chans på, och skrattade rätt högt för mig själv när antagningesbeskedet kom, som talade om att jag var reserv nummer 40 på en kurs:) men när jag kollade nästa kurs och var reserv 550 så insåg jag att 40 kanske är rätt ok… Syrran hade visst varit nummer 1100 nånting på en engelskakurs men kommit in, så visst, man vet aldrig. Men jag ska nog försöka mig på det igen, men ansöka i tid och hamna i det första urvalet åtminstone:)

Nåväl, den här kursen, Hälsocoach hade stängt sin anmälan, och det fanns inga lediga platser, och jag surade en stund, men det stod klart att tydligt att man aldrig skulle tveka att ändå anmäla sitt intresse till skolan, man vet aldrig vad som händer, så jag gjorde en anmälan. Och sparade kursen på Mina sidor för att kunna söka den nästa år.

Så att jag fick en plats var ytterst otippat, men jäklar vad glad jag blev.

Fast min första reaktion var : Nä! Vafan, jag kan inte! Jag törs inte! Jag tackar nej.

Nu har jag ändå nånstans lärt känna mig själv rätt så bra och vet att om min första reaktion är negativ så beror det oftast på att jag är lite rädd.

Och vad är jag rädd för i det här fallet då? Jo, att den här kursen har sex obligatoriska träffar, annars är den på distans. Hade det varit i Uppsala hade det inte varit jobbigt, men nu är det uppe i nånstans runt Kramfors, typ 50 mil bort eller så. Det innebär att jag måste vara borta i tre nätter i sex omgångar. Och varför det är ett problem fattar ni ju 🙂

Sen att ta sig upp dit är läskigt, jag som knappt törs åka tåg till Stockholm, och köra bil i fem timmar och 17 minuter som Eniro sa att det skulle ta är ju rätt jobbigt.

Men eftersom jag verkligen vill det här så får det lov att lösa sig. Mamma och pappa säger att de ställer upp, men det är bra långt att ta hand om barnen i fyra dagar, jag lär ju åka kvällen innan eftersom det verkar vara samling kl. 09.00 på skolan:)

Alltså tackade jag ja, och med den andra kursen jag tackat jag till, även den inom samma område, så kommer jag plugga på 75% i höst. Om allt går som det ska vill säga.

Och det känns jäkligt spännande 🙂

Ju mer jag tänker på det, och förtränger det meckiga med barnpassningen så tror jag att det kan bli väldigt trevligt, att få åka iväg och plugga ihop med andra, och vad det ser ut som så ser skolan helt fantastisk ut.

Hola Folkhögskola är det, och har ni nåt att säga om den – varsågoda:)

Så, ja, jag är stissig, men av en positiv anledning, och ni som klagat på att jag pluggat på enbart gymnasienivå, nu tar jag ett liiiitet kliv uppåt, ni vet babysteps;)

Igår då, barnens första skoldag:)

Jag som knappt ställt klockan en enda gång under sommarlovet vaknade 6.57. Klockan skulle ringa 7.00, och jäklar vad sur jag blir de gångerna. I stället för att kliva upp, så vill jag liksom sova de där sista minutrarna…haha, så fånigt egentligen, men jag vet att jag inte är ensam.

Sen upp, och väcka barnen som faktiskt var rätt enkla att få upp, de hade gått i säng i tid, och även om de legat och pratat en del så hade de somnat fint. Lite spännande är det ju första dagen. Patricia kom hem kvällen innan, och Corrinda började senare så jag kunde utan problem följa med Lovelia till hennes första skoldag 🙂

Härligt! Vi har inte missat en enda unges första skoldag, och jag ville inte göra det nu heller, så jag är så glad att det löste sig fint, annars hade jag tagit med småkillarna, fast de sov till typ 9.30… och med tanke på Jamies spya där på kvällen var det ju väldigt emot mina principer, men nu behövdes ju inte det.

Fake it til´ you make it…Jag är inte trött, jag är inte trött, jag är inte trött 😉

De här jeansen kommer från Lee, och jag har nog faktiskt aldrig haft så sköna brallor ever! Corrinda har ett par liknande som hon älskar hon med, så de måste jag faktiskt verkligen få rekommendera. De kommer från leeonline och har nu legat i skåpet under sommaren, efter att ha varit nummer ett i vårens garderob:)

Det kändes jäkligt avlägset att dra på ett par hellånga jeans, men var faktiskt rätt kallt på morgonen..

Novalie och Trixie cyklade, men eftersom jag inte har nån cykel så slängde jag in Lovelias cykel i bilen och så körde vi till skolan och letade reda på vart hon skulle gå in. Hittade på några föräldrar jag kände igen på vägen som man kunde haka på så det blev rätt.

Vi var bland de första på plats i klassrummet, och Lovelias plats var längst fram.

Jag och de andra föräldrarna stannade kvar en stund och sen fick de klara sig själva, och det hade ju såklart gått utmärkt. Lilla skruttan ♥

Jag borde ju åkt hem och röjt upp i hallen, som ni ser är den överbelamrad av kassar från husvagnen, men fick ju besked från skolan, och pratade i telefon i stället 🙂

Lite tvättat blev det, och faktiskt så hann jag klippa gräsmattan, den har vuxit rejält, men det har varit så blött att jag inte kunnat göra det, men nu var det arbetsbrallor på:

Samma här, det var kallt att ha kortbyxor eller kjol…fan.

Laga mat, svära över alla jäkla bananflugor som förökat sig i massor, och lite sånt där.

Messa med en kompis om att träffas, på Ikea 🙂 och har ni sett de här?

Jag vill ha.

Jag vill ha

Jag vill HA.

Fel,jag MÅSTE ha, jag kommer inte kunna klara mig utan, framför allt den rosa 🙂

Vi har den här hyllan i olika träfärger, och vitt, men alltså…pasteller ♥ Måste fundera ut var jag ska få rum med dem bara, haha.

Tills dess kan jag ju få gå och sukta efter den.

Nu har tjejerna kommit från skolan, och jag tror att jag ska ta ett röj i småkillarnas rum…det lockar ungefär lika mkt som att gå ut i det konstiga vädret vi har, med omväxlande solsken och totalt ösregn. Lovelia och Trixie fick lov att byta kläder när de kom hem, helt genomblöta. Nu ångar studsmattorna och solen strålar…?

Killarnas rum är alltid en katastrof, de drar fram ALLT och sen går de, och skyller sen på varandra, alla andra, katterna, Svampbob fyrkant, spöket som bor i källaren och you name it;)

Jag har hotat med stor svart sopsäck nu, så får vi väl se….och jo, jag gör allvar av mina hot,det vet vissa av barnen;)

Kanske att jag först måste ladda lite med en kopp kaffe (till) ?

Förresten, jag har ett gäng bärselar,  babybjörn, Ergo baby, och nån annan variant, alla är äldre modeller, men funktionella och typ aldrig använda.. Nån som behöver? Hojta isf 🙂

Nu ska jag göra lite nytta!

Bye bye:)