Wow, vilken respons på förra inlägget! Härligt ♥

Jag har länge tänkt på det, och liksom gått och filurat på det, formulerat mig i huvudet, men sen glömt bort det.

Men det är väldigt märkligt hur många alltid dömer efter sig själva, och om de tycker fotboll är skitkul, då är man dum i huvudet om man inte fattar grejen, och om de inte vill ha fler barn än två då är alla som skaffat sig några fler oansvariga lågbegåvande zombies utan möjlighet att tänka själva 😉

Rätt spännande att gräva i.

Idag var det ingen vanlig ordinär tisdag minsann, för idag fyllde Jordan år 🙂 Min lilla kille fyllde fem år, och det är helt otroligt hur klok och fin han är.

Eftersom augusti var hur lång som helst, den tog ju liksom aldrig slut, fattar inte varför vissa månader känns så långa? men så plötsligt övergick i september utan vidare, så fick jag plötsligt lite bråttom. Jag vet ju mkt väl när barnen fyller år, och Jordan börjar ju nu, sen är det Lovelia den 17, Patricia den 30 och Trixie den 15/10  så han inleder liksom höstkalasandet, men jag var inte riktigt med på att augusti tog slut. Så lite i sista minuten köpte jag presenter, men eftersom jag fått en tydlig önskelista var det ju inga svåra beslut.

Han ville ha en kikare. En av grannpojkarna har en, och tydligen har inte Jordan fått låna den, och det har såklart gjort att det blir åtråvärt:)

Så i ett av paketen låg en kikare, och lyckan i hans ögon när han såg den…♥

Jag måste köpa en ny tejprulle till den stora hållaren, för jag håller på att få spunk på den lilla engångshållaren..gahhhh. Men inslaget blev det, om än fult.

När jag väckte alla kidsen i morse för att gå ner och sjunga så smög vi så tyst vi bara kunde, helt i onödan för sen när vi gick in på led i rummet och sjöng Ja må han leva….så sov han vidare utan att röra en fena:) Jag fick ruska lite i honom och så tog vi sången en gång till och DÅ vaknade han, satte sig upp och började öppna sina paket. För varje grej han fick fram tackade han varmt och blev så glad, det är ju härligt att se.

Kikaren var bäst, sen en skylander, en bil,matlådan,  en bil till och roboten 🙂

Han fick ju faktiskt cykeln tidigare i våras som en för tidig födelsedagspresent också, och det kom han ihåg.

När övriga stressade iväg till skolan så kröp jag ner i sängen igen, jag var så jäkla eländig i morse. Ont i halsen, frusen, hurvig och uschlig i största allmänhet. Jag hade ett möte med Lovelias fröknar kl 10.00 så nån lång tupplur blev det ju inte, men även om den var kort gjorde den susen, jag kände mig piggare gång två jag klev upp. Jag missade att spraya med min älskade Coldzyme innan det bröt ut, men eftersom den ju faktiskt förkortar förloppet, så brukar jag alltid spraya på ändå, och redan nu ikväll känner jag att det är betydligt bättre. Raspigt i halsen, och lite snuvig men annars helt ok.

Patricia var hemma så jag lämnade killarna till henne och åkte iväg till skolan, och vi pratade om Lovelias talproblem. Det vill ju inte riktigt ge sig för henne, som det gjort för de andra ungarna när de börjat skolan, ett tag trodde jag det var på väg att lossna, men sen vände det. Att försöka få tag i logopederna är ett litet mission impossible också, men nu ska nya remisser skrivas så får vi se hur det utvecklas.

Det gick fort, men är skönt att veta att vi är på samma våglängd, jag och skolan 🙂

Hem igen, fixa lite, och så iväg för att handla, Jordan ville absolut köpa en tårta, inte göra en utan den skulle vara köpt. Jaja:)

När vi kom till Boland city så gjorde han nåt med håret så jag kom på att fråga om han ville klippa sig kanske, hans hår växer som ogräs, och ja, jag ska lära mig klippa, det är nåt jag är kass på.  Det ville han, men ”den där killen” som brukar klippa mina ungar var inte där, så det fick bli en tjej. Han är fin, men ”den där killen” är bättre, så nästa gång ser vi till att han jobbar. Det är lite för långt uppepå, men å andra sidan kan han göra en frän tuppkam:)

Vi handlade, en blå prinsesstårta valde han, och så åkte vi hemåt igen. Novalie och hennes kompis har bestämt sig för att ta en paus med gympan. Den har blivit svindyr, och helt ärligt känns den inte värd priset. De har haft unga tjejer, typ 16-17 år som tränat dem, och det funkar inte riktigt. I stället ville de dansa, så jag satt tidigare idag och anmälde dem till Uppsala Danscenter, där Janelle dansat förut. Samma pris, men duktiga ledare, och lite nytt. De ska dansa disco:)

Jenny skjutsade dit dem, och så hem så idag behövde jag inte göra något, men sen ska vi turas om, det ligger nere på stan så det blir lite meckigare, speciellt i vinter när man inte får köra som man vill med vinterdäck. När Novalie kom hem var hon hur glad som helst, det hade varit toppen. Härligt.

Trixie går kvar på gympan, hon går i en lägre grupp, lite billigare och känns ok, och Lovelia har längtat och äntligen fyller hon sju år så hon får börja. De mindre barnen tränar på lördagsmorgnar, och det gjorde vi förr, men ungarna är sega de med, och vill hellre vara lediga.

Hemma så for Jordan och Jamie iväg och lekte med grannpojkarna, och jag satt och jäste i solen, drack kaffe och sen halvsov jag en stund, najs. Mamma och pappa kom förbi en snabb sväng, med grattis och en liten present.

Jordan hade valt chili con carne till middag och det fick det bli, ett storkok, och så fick både syrran och Janelle äta middag när de kom för att uppvakta födelsedagsbarnet. Janelle och Simon hade köpt en liten radiostyrd bil, som han älskade:) och har kört runt med. Jäkligt meckig att sätta i batterier i bara, man var tvungen att skruva upp halva bilen…antagligen tar de väl slut direkt åxå;)

Så var det då äntligen dags för tårtan, och munkarna han åxå köpt, och vi sjöng igen för honom och han fick blåsa ut ljus.

Den var supergod!

En selfie ville han ta åxå, såklart:)

Det är mkt nu… inte en helg är ledig! Eftersom Lovelia och Trixie leker med grannbarnen de med, och fyller år, så klurar jag på ett gemensamt kalas för tre ungar, lite gatfest över det:) och sen ett släktkalas som vanligt, men datum för det vete fasen. Plus att både Lovelia och Trixie vill ha kalas för klassen…jorrå., Jag tror jag tar en dag och sen låter kalasen avlösa varandra;) Kommer bli bra när jag får ihop det.

Trött och glad somnade han sen med sin kikare inom räckhåll, redo för morgondagens upptäcktsfärder:)

Grattis min lilla, stora fina femåriga Jordan! Jag älskar dig ♥