Avlusningshelg i Uppsala, och jag hoppas att alla luskammat sina ungar nu, för mina är helt lusfria:)

Jag vill inte ha hit de små odjuren. Mina tjejer har ju långt hår allihopa, och det tar tid att kamma igenom det ordentligt, men det är ju bara att kamma på. Men som sagt, tidskrävande.

Jamie fixade till sin egen frilla igår, med hjälp av en sax..han kapade lugg 🙂 Jag som frågade flera gånger när vi klippte Jordan om han vill klippa sig han med, men nix.. Själv är bäste dräng tydligen.

Jag bad Patricia fixa till det så gott hon kunde och nu är han Gustav Vasas okände son;) men fin såklart ♥

 

Igår så drog jag på mig blåstället, som är lila, och väntade in mamma, pappa och syrran.

De kom strax efter tio och vi åkte med dubbla bilar till Årsunda, jag och syrran i Simons och vi hämtade upp kärran hos Anna och Lasse på vägen. Väl där så packade vi ihop. Mitt och Jamies tält, allt i förtältet, själva förtältet och sen golvet. Vi trodde inte att vi skulle få med allt på en kärra, och funderade på att hyra en liten lastbil, men bestämde oss för att köra två vändor. Nu fick vi in den stora dynlådan i pappas bil, och ställde kylskåpet upp på flaket i stället för att det låg ner, och vips fick vi rum med all trätrall åxå:) Najs.

Vi skrattade åt skillnaden på vår och Helen och Lars plats:) De två är pedantiska och ordning och reda är deras mellannamn ♥ och jag är ju mer…jaja, det blir bra så här, orka överjobba saker och ting 🙂

Det syntes VÄLDIGT väl på våra platser. Lars har grundat för sin altan med massa grus, planat ut, vägt av och jobbat massor, och helt uppenbart klippt gräset runt om kring med nagelsax:)

Min plats, syns lite dåligt på fotot, men den är lite grus, lite jord, lite brädbitar, sådär halvbra avvägt, men hyfsat, och golvet låg skitbra där, förutom på ett enda ställe där vi inte fick till det så det gungade lite, men i det hela var vi supernöjda med vårat jobb. Och runt vår altan har ingen direkt klippt gräs, det var en fin hög gräskant runt hela 🙂

 

Fast å andra sidan, jag har en stor jäkla trädgård där jag klipper gräs hemma, och här kommer en kille på åkklippare nån gång i veckan, och nån gång i emellanåt klippte jag ner det som störde med en kökssax:)

Jag har inte som prio ett att sköta om min campingplats 🙂 Där har jag semester.

Vi åt lunch i restaurangen, och när vi var ute på vägarna som små så fick vi alltid grillkorv med pommes frites, och igår kändes det som att vi var tillbaka i vår familj igen, så syrran och jag åt grillkorv med pommes, och jäklar så gott det var 🙂 Mamma och pappa åt fisk, som de vuxna de är 🙂

Vi fixade och grejade, tog ner förtältet och vek ihop det snyggt och prydligt, ställde in det vi fick rum med inne i husvagnen, grillen, möblerna från förtältet och sådär, och så upp med kyl, trätrall, lastpall, stenar och allt på kärran, säkra och åka hemåt.

Men först….Jag har alltid Årsundas strand på näthinnan, sen jag var liten, bilder härifrån finns för alltid i hårdisken, men det skadar aldrig med en till:)

Det är ett underbart ställe.

Jag önskar att vattnet inte blev grönt. Men vi kommer tillbaka, nån gång 🙂

Årsunda är nästan bara fina minnen, från barndomen – vi hade alltid så kul här, vi träffades fyra familjer, alltid v 32. I flera år. Så jäkla mkt knas vi hittat på, och herrejösses vad många avsnitt av Familjen Macahan vi sett, åtta ungar i våran husvagn för vi hade bäst om plats, och vi låg tryckta mot varandra som packade sillar, i en bestämt ordning:)

De två minsta, Petra och Hans fick ligga i rad två, och luta sig mot mina och Björns knän. Jag vill minnas att det var samma på morgnarna, det var ju Sommarmorgon, och alla ungar traskade in till oss. Ja tills vi hellre sov en stund extra på morgonen förstås;)

Sen förra sommaren blev det min fristad. Där inga svinjobbiga brev nådde mig, eller det var jobbigt att gå och handla på affären för att folk tittade medlidsamt och snackade bakom ryggen på mig… Inget var offentligt än, för hur säger man? Vännerna visste, men alla dessa bekanta.

-Vad är han då?

-Ja, jag vet inte

-Vaddå, vad menar du?

– Alltså, han reste sig och gick och så kom han inte hem igen..

– Meh? Vaddå?

– Tja, jag vet inte, han pratar inte med mig

– Efter hur många år sa du att ni varit ihop? 25, men vad hände? Han träffar väl barnen iaf?

– Jag vet inte. Nej han träffar dem inte.

– Va, varför då?

– Jag vet inte.

 

Alltså, snacka om partypooper 😉

Alla som råkade fråga efter honom utan att veta nåt fick ju ont i magen och hjärtat och gick hem och var deppiga, det vill man ju försöka undvika. För deras skull. Alla, utan undantag, även hans kompisar, har reagerat på exakt samma sätt, utan att jag ens sagt speciellt många ord.

– Det är inte likt honom. Fy fan så gör man inte. Hur fan kan man lämna sin familj? Utan en förklaring.

Jaja, ni vet ju, men eftersom han inte själv berättat för nån, mer än nån pokerkompis, och då fått det att låta som det var i sämja som vi separerade,(??) så fick ju jag stå där med alla frågor. Ibland är man ju stark och orkar, ibland inte, och de gångerna önskade jag att jag haft en påse på huvudet så ingen känt igen mig:)

Men hur är det nu det står på min rygg?

What doesn´t kill you makes you stronger.

Det har jag upprepat miljarders gånger, och så ett djupt andetag och så kör vi på ett tag till.

I Årsunda kände jag inte blickarna i ryggen, eller det där obehaget inför att plötsligt möta någon jag måste förklara för, jag kunde i lugn och ro bara vara, och faktiskt börja läka.

Sen jag var 6 månader gammal har jag bott i husvagn på somrarna som barn, inte alla, men väldigt många. Jag har varit scout och bott i vindskydd, paddlat kanot i hundra mil i ösregn för att sen slå upp tältet i en vattenpöl och äta vattenskadad limpa, för det gick inte att få fart på stormköket..Jag gillar campinglivet.♥ Kanske inte ensam, det är alltid roligare med kul sällskap, så när syrran varit med har det såklart varit roligare, men lugnet och friden är svårslaget. Det finns inga måsten att göra mer än att laga mat och diska. Man tar dagen som den kommer,  och stressen rinner av. Balsam för själen.

Årsunda har alltid inneburit glädje, och nu även en fristad där jag mådde bättre än på länge.

Så klart att det är svårt att lämna detta paradis på jorden! Men, som sagt, det kommer bli bra nästa sommar med, på ett annat ställe:)

( jag intalar mig det stenhårt*s*)

Hur som helst, vi rullade iväg, och efter några mil på lite skumpig väg, jag tycker det är astrist att köra motorväg, och kör hellre den lilla Gysingevägen, får ju ändå bara köra 80 med släp, så varför tugga på motorvägen..så kändes det att lasten lossnat lite på släpet, golvsektionerna rörde sig en del när jag svängde så vi stannade till för att säkra om dem, och tja….

Om det är fluglöst mellan Årsunda och Uppsala, så kan det bero på att jag dödade alla med kylskåpet:

 

Jag har ingen lust att skrapa loss dem, men jag hörde inga erbjudande röster när jag frågade om frivilliga hemma heller, så det lär bli jag 🙂

Bilrutan har inte en fluga, så de måste övat höghöjdsflygning 😉

 

Vi kom före mamma och pappa som körde motorvägen med husvagnen, och jag fick bevis för att min väg är snabbast, och så började operation flytta fordon.

På min uppfart har jag en mazda längst upp, den ska nån förbarma sig över, helst ska bilmekanikern göra hembesök för den måste bogseras annars…så den står där. Det är övningskörninsgbilen.

Sen har pappas gamla merca stått i väntan på killen som ska köpa den, men han bor i Karstad och har haft svårt att hämta den. Jag kanske säljer den till högst bjudande snart 😉  Sen står min buss.

Nu backade jag ut min buss, sen mercan som lät fan med skrikande fläktrem och trasig ljuddämpare, och så rullade vi in husvagnen, sen min buss, och sist släpet. Uppfarten är full:)

Mazda, husvagn Wwbuss, släp.

Mercan körde jag hem till pappa, och fläktremmen tystnade och den är jäkligt majsig att köra alltså. Som ett stort skepp. Smidig, mjuk och stor:)

Sen packade syrran och jag av allt på släpet och sen fick det vara nog.

Kollade på Taken med Liam Neeson, och sen First blood….att jag aldrig kan låta bli, men det är omöjligt att stänga av de gamla klassikerna 🙂

 

Idag sen då, packa släpet fullt med skräp, och köra till tippen. Strålande sol, underbar dag:)

Syrran körde idag, och mitt i en mening så började hon ohhhha….och så Neeeeeej!

Jag fattade inget alls, tyckte hon överreagerade på det jag berättade, men hon hade ju sett i backspegeln hur en av de stora skumgummikuddarna plötsligt börjat hoppa och vips, flugit över gallren på kärran. Hm. pinsamt..;)

Eftersom kärran har höga gallergrindar så brukar det inte behövas press och spännband, utan vi lägger det tunga överst, och det har alltid funkat, det är inte långt och det går inte fort, men idag blev det pinsamt. Jag bestämde att i egenskap av chaufför var det syrran som fick hämta den tappade lasten, och jag klättrade upp och säkrade resten (= skrattade så jag grät)

Syrran skrattade hon med 🙂 Resten av vägen gick utan missöden.

Robban har en soffa som gått sönder, han vill inte gärna kasta den men jag tror att jag ska ta den i morgon, när kärran ändå är hemma. Annars blir den stående, och funkar ett tag till, men sen hamnar den i carporten resten av året.Han får en fåtölj i stället tror jag.

Ska fundera lite, men sen lämnar jag tillbaka kärran, och Simons bil.

 

Nu är det sovdags:)

Natti natti 🙂