Allmänt

Tänd ett ljus

Alla helgon. Allhelgona. Vad man nu än vill kalla det så är det idag den dag  då det tänds flest ljus på kyrkogårdarna:)

Jag hade stora planer på att åka till den kyrkogård där min mormor är begraven, men med ett ösregn utan dess like struntade vi i det. Mormors grav ligger där det inte finns några gångar att gå på utan det är bara gräsmatta, och den blir så gruvligt lerig, plus att det är mörkt, så det kändes som en dålig idé.

Vi har tagit med barnen dit annars några år, och alla tycker det är väldigt högtidligt. Jag blir lite ledsen över att inse att mina barn inte kommer ihåg min mormor, mer än de två största. Robban och Corrinda har minnen av henne, men de var bara nästan 3 år när hon dog så det är ju väldigt lite. I år är det 11 år sen, och jag saknar henne varje dag ♥

Vi brukar tända ett ljus för min farmor åxå, hon är utspridd nånstans, så det ställer vi i minneslunden, och där är det alldeles makalöst vackert med alla ljus.

I år, så tog jag hjälp av svenskakyrkan.se för att tända ett ljus via webben, så nu lyser mitt ljus för de jag saknar i mitt liv på Hedvig Eleonora kyrkogård.

♥♥♥♥♥♥

 

Annars idag så har vi städat. Trixie och Lovelias rum ser ut som en soptipp igen, och jag blir så förbannad. Det var inte länge sen jag städade i varenda liten vrå och allt var tiptop, och så skiter de i de där tio minuternas städ varje kväll, ( men lovar dyrt och heligt att de städat när jag frågar) och det tar ju en grisblink innan rummet är oigenkännligt.

Nu får de lov att städa tills de är klart, de är lediga i morgon med och sov länge i morse 😉

Jag städade mitt sovrum, och plockade ut Jamies spjälsäng. Det är inte utan motstridiga känslor kan jag lova. Jag älskar att barnen växer och utvecklas till fina små  och allt större individer, men jag har separationsångest. Jag önskar ofta att jag var en sådär person som inte var så in i helvete jäkla nostalgisk, för jag tycker inte om förändringar, samtidigt som jag älskar dem:) Jag är en mästare på att spara och samla, men jag önskar att jag i stället var utan all sentimentalitet och kunde kasta iväg saker som inte behövs. Men sån är jag 🙂

Nu har han ju sovit i min säng sen den platsen intill mig blev ledig, och inte i spjälsängen, så den har bara använts ett fåtal gånger de sista åren. I sovrummet står även den lilla utdragssängen som jag hittade på Röda korset för några år sen, och målade och fixade till så Lovelia fick den. Den går nämligen att dra ihop så den blir precis det mått vi har i den lilla hörna på rummet som leder in till Robbans rum. Jättemärklig planlösning jag vet 😉

Där har den stått nu sen Lovelia flyttade ner till sina syrror, Jordan har sovit där mellan varven och ibland nån av småtjejerna, men mest är den förvaring för extratäcken och filtar 🙂

Nu har den fått ny plats:

Jamie

 

Lika stor som en spjälis, till och med aningens smalare, det glappar lite med spjälsängens madrass som jag lyfte över. Jag tycker den här sängen är så fin 🙂 Det tog evigheter att fixa i ordning den, massor av lager med färg, efter timmar av slipning och spackling och fix av små skavanker, och de där förbannade bokstäverna ska vi inte ens prata om;) Skitsvåra att måla, och de vägrar sitta fast så det har stått So Go länge nu, men jag hittade nån kardborrejox som jag satte upp resten med.

Beatrix Potter tavlorna är sen Janelle var liten, och de har hänt på massor av olika väggar, jag älskar dem:)

Nu ligger Lill-Fjant och sover som en liten prins i sin ”nya” säng, men jag kanske lyfter över honom till mig sen, vem ska annars dra av mig täcket hela natten ;)?

 

Sovrummet är rensat på allt det där som hamnar där, för det finns inget annat ställe just då att ställa det på, korgar med kläder, kartonger med popcorn från American Popcorn ( jo, på allvar!) de omaka strumporna, filtar, täcken, två resväskor, gamla laptops som måste tömmas på bilder på nåt vis, väskor och så vidare:)

För att inte tala om alla kläder som inte ligger i garderoberna utan i små högar utanför? Gosh, jag är så slarvig.

Nu står allt på lite andra ställen, men mest i pannrummet där de faktiskt ska vara. Inte popcornen;) men det andra.

Mellan varven lagade jag latmiddag, kastade bara in hela kycklingbröst i ugnen med lite soya och krydda på och lät de stå där i en timme eller så, och så ris. Klart 🙂 Ungarna tryckte i sig dryga 2 kg kyckling på nolltid, det var enligt deras utsago: Jättegott!

 

I morgon är det sista dagen på höstlovet, det gick som alltid så jäkla fort, men vi hann med det vi tänkt oss:)

Både shopping för födelsedagspengar, besök hos Mirka, besök av Annelie, träning, massa lek med grannbarnen, köpa stövlar, baka, fixa greja och bara ha det mysigt:)

Nu laddar vi om och kör på mot jullovet!

1 november idag…jag tar ett djupt andetag och kliver in i dimman, och har den här bilden på näthinnan:

camping

Underbara sommar ♥

 

Ha det bra nu.

Natti natti 🙂

Kommentarer

  1. stina

    Guld! Vilken fin säng:-) älskar gamla saker,slipa,måla…..ta inte illa.upp! Kanske har du adhd som jag har, jag har visserligen ordning hemma, vilket verkar ovanligt i denna diagnos…känner igen mig ibland när du skriver:-) du är rak och sånt uppskattar jag. Gillar din attityd och blogg! Din Robban gjorde ett misstag, det gjorde.mitt ex också, men ingen kvinna med i bilden. Nu får jag sms hur han saknar mig:-( efter snart 6 år.
    Säger bara! Det kan han fetglömma!!! På lördag åker jag med cindirella till åland. 50-60 tals musik spelas av 20 olika band…dyr biljett 600 kr..

    Jag ska rocka rumpan av mig och flirta)-| trots mina 56 år…..varm höst kram till dig och barna….

    Carola: Nja, jag tror att en adhd-diagnos vore lika troligt som att det skulle regna snygga män från himlen 😉 Jag tar inte illa upp:) Ha en toppenresa, och du gör helt rätt i att ge honom kalla handen, han hade sin chans och sumpade den:) Kram <3

  2. Maria

    Så fint det ble 🙂 Nysgjerrig på hvor du får plass til alle, kan ikke du skrive en post om huset? 🙂

    Carola: Ska försöka komma ihåg:)

  3. mikaela

    Hejsan. Tack för en bra blogg. Har aldrig kommenterat förut men har varit med sen nån gång strax innan du hängde upp bilen på grindstolpen. Tar mobilen o kollar om du skrivit nåt under natten det första jag gör är ja vaknar, har blivit lite beroende. Just nu ger du mig mer styrka än nånsin, har tre barn på 7,6 o snart 3 år o plötsligt stack gubben. Där står man då ensam med barn, hus o rubbet. Ångesten är stor o illamåendet sköljer över en mellan varven. Han går lyckligt vidare med nya kvins. Men har beslutat att jag fixar det, precis som du, har liksom inget val. Barnen behöver mig. Oj, nu blev det långt, ville ju bara säga tack o fortsätt i samma stil.

    Carola: Rent inofficiellt var det inte jag som halkade in i stolpen, men det blev bäst så officiellt 😉 Tack!
    Och en stor kram till dig, jag känner igen det, illamående i vågor och ångest som kramar hjärtat..fy fan för svikande människor. Man kan fan sköta det på ett schysst sätt, det är väl det minsta man kan begära tycker man. Jag hoppas att din story utvecklar sig bättre än min, för idag sisådär 20 månader senare har vissa av oss inte kommit ett endaste steg framåt, utan det suckas” Jag orkar inte ta det här just nu…” 20 månader och det var hans beslut, vad fan är det han inte orkar? Att jag ska orka tar alla för givet, och dessutom får jag höra från vissa idioter(läs gärna x-svärmor) att jag borde läkt..men han ”orkar inte ta det här just nu”. Haha,jorråmenbarasåatt;) Du kommer klara dig, jag tänker på dig <3

×

Carola Wetterholm – Familjen Annorlunda

Carola Wetterholm, niobarnsmamma från Uppsala, som medverkat i Familjen Annorlunda. Numera ensam med alla barnen på heltid. Vi är en stor familj, men den funkar precis som alla andras, kanske lite mer av allt bara . Tvätt och mat...och ytterkläder i den trånga hallen... Ett är säkert och det är att det blir aldrig tråkigt med nio barn i familjen! Maila mig? Gärna :) Här : carolawetterholm@gmail.com

Samarbetspartner:
Stylewish - Influencer Hosting