Och vart jag var har jag ingen aning om:)

Jag vaknade i fredags med huvudvärk, inte migrän tack och lov, men en fet jäkla värk som kändes som en redig bakfylleskallebank.. Och jag hade inte direkt firat torsdagens möte med champagne, inte dränkt mina sorger i gin och tonic heller för den delen så det kändes väldigt onödigt.

Jag väckte barnen, och gick sen raka vägen tillbaka i säng. Novalie var lite skruttig och stannade hemma, men det var inga större fel på henne visade det sig, men svårt att veta sådär på morgonen, och jag känner mig bara taskig om jag skickar iväg en unge som mår dåligt, så de får alltid stanna hemma. Ingen sätter det i system, faktiskt. ( det hade jag garanterat gjort….hehe)

Sov några timmar till, bara för att vakna med samma värk, men masade mig upp och in på toa, fick på mig lite kläder och tänkte äta frukost. Öppnade kylskåpet, och det var slut på kvarg, min standardfrukost. Fan. Inget annat lockade det minsta. Öppnade brödskåpet och det fanns inget grovt bröd, bara rostbröd. Stängde och öppnade kylen igen, något kanske det fanns om man flyttade lite på sakerna? Nope.

Jag var verkligen inte det minsta sugen på att äta överhuvudtaget. Ni vet när man har såndär huvudvärk så man mår illa, så var det. Rostade två mackor och hade på bara smör, och ett glas vatten. Fancy;)

Tog med dem in på soffan, svalde en ipren och åt mina mackor, och sen kurade jag ihop mig och somnade igen.

Sov, slumrade, sov, slumrade. Killarna satt intill och kollade på tv eller så spelade de dator med Novalie. Lugna gatan.

Vid fyratiden insåg jag att den inte skulle lätta, så jag messade Janelle och frågade om de kunde handla till tacosen, och det kunde de, så då kunde jag släppa det, och slumra vidare. De kom…eh..nån gång sen, och då tyckte Janelle att jag kunde väl sitta i köket och sällskapa, och fast jag mest kände för att dra nåt gammalt över huvudet så släpade jag mig dit, och fyllde på iprenhalten i blodet, så satt jag på en stol och gjorde guacamole:)

Jag hade redan för många timmar sen insett att anledningen till huvudvärken inte var att jag varit ute i smyg för mig själv och festat, utan att orsaken stavas A N D E R S.

Hans jävla skitövning, som för övrigt är en svinbra övning för restan av kroppen;), var orsaken.

Den kallas Snögång, ingen aning om vad den heter utanför Friskis värld;) och man har en skivstång på raka armar ovanför huvudet hela tiden, samtidigt som man går ner på knä, och sen upp igen, typ.

Skivstången jag hade vägde väl kanske tio kilo, en baggis, men jag vet ju att jag får ont i huvudet av att ha armarna ovanför huvudet längre stunder, det låser sig i nån muskel. Nu var det länge sen jag ens provade, och jag hade liksom glömt bort att det blev så…och det kändes helt ok när jag gjorde dem. Men så fick jag sota för det dagen efter.

Ruskigt ovärt. Det var länge sen jag var till naprapaten, kanske ska boka tid igen och fråga om det är nåt som kan fixas. Eller….och det är mest troligt, så skiter jag i att ha armarna ovanför huvudet:)

Nu avtog värken faktiskt en del efter att jag sovit hela dagen, och motat med ipren, och efter middagen var det nästan bra.

Janelle och Símon hade köpt så fin Alla hjärtans dag-present till mig:

( Sorry, bilden bråkade, och ville inte laddas upp, så det blev till sist nån screenshotkopia..)

Blommor och choklad ♥

Tusen tack, sötisar. Jag hade ju planerat att fixa presenter jag med, men det blev ju inget av med, så de fick vara nöjda med middag, som de själva köpt och lagat;) Men jag älskar er, det vet ni ♥

Corrinda har ju alltid basketträning så hon kommer sent,men annars var vi alla, och det är inga middagar som jag uppskattar så otroligt mycket som de här fredagarna, trots att det är tacos. Att få ha alla mina nära samlade är inget annat än underbart. Corrinda kommer på sluttampen, men eftersom vi större alltid sitter kvar länge så hinner hon få vara med hon åxå.

Vi babblade och snackade, röjde upp och drack kaffe, innan Janelle och Simon drog sig hemåt. Syrran satt kvar en ( lång) stund, och sen drabbas vi som alltid av tamburförlamning. Dvs att vi fastnar i hallen. Alltid samma visa:) Vi kan stå där och snacka i timmar, för aldrig kommer man ju på så mycket man bara måste säga som precis när man ska gå.

Till sist hade vi pratat klart, hon åkte hem, och jag såg nåt skräp på tv, det var svårt att gå och lägga sig när man sovit hela dagen.

Lördag, vaknade utan huvudvärk, tack för det, men med gräslig träningsvärk i nackmusklerna. Jojo, jag sa ju det, snögången. I knew it.

De här två smög in och satte sig vid datorn, Novalie spelar och Jamie tittar på.♥

Jag låg länge kvar i sängen och slösurfade, kollade mail, instagram, och sånt där onödigt, men allt för att slippa kliva upp;) Sen var det frukost länge, innan jag tog med alla de fem små för att handla. De tycker det är skitkul att få följa med oavsett vart vi ska, så Citygross kan bli dagens höjdpunkt:)

Lite ont i huvudet hade jag allt, och stubinen var lite kortare än vanligt, och minnet var inte alls med, så jag glömde köpa blöjor, fast det var typ tre kvar i paketet hemma. Jamie har ingen lust att sluta, och vi har just nu en maktkamp. Jag kommer vinna, men har inte lagt i högsta växeln än, utan har en mjukstart. Det ger sig, och min erfarenhet är att det är ingen ide att stressa på, utan tjata lite fint, utan att tvinga, vänta ut dem så att de är helt med på noterna. Så har jag gjort med alla, och inte haft några ungar som kissar på sig i tid och otid, utan de lär sig direkt. Nog blir det några blöta byxor de första dagarna, men eftersom det är så otroligt obehagligt, så fattar de kvickt. Efter de där första dagarna har det hänt någon enstaka gång att någon kissat på sig, som Jordan stackarn, som hade glömt toanyckeln på campingen, och inte hann tillbaka och hämta den, men där handlade det ju om fler minuters promenad. Han var så ledsen, min lilla kille, men det var ju liksom helt förståeligt. Det är bara i sådana situationer det hänt olyckor, aldrig att de glömmer/struntar i att gå och kissa för att de leker eller så. Men, det gäller att ha barnet med sig annars är det ju tvärkört, enligt min filosofi:)

Jag fick med mig mat iaf, och vi lagade sen hjärtformade pasta och skinksås till Alla hjärtans dag-middag. Jag och Patricia åt rostbiff och potatissallad, jag kan omöjligt äta skinksås, även om jag gör den själv. Den är bara jolmig och växer i munnen, men ungarna älskar den.

Barnen fick två dvd filmer av mig, och jag fick fint paket av dem:

De fina barnen hade fixat själva, och det är bara så gulligt att tårarna stiger i ögonen.

Jag älskar er ♥

De försvann ner för att se på film, och jag hängde i soffan med tvn på och snackade med Patricia, sen Corrinda och pluggade mellan varven.

Idag då. Någons umgängesdag. Han tog med de fyra minsta för att åka pulka. Övriga fick ingen fråga om de ville följa med, men det var väl för att han inte hade plats i bilen kanske, vad vet jag.

Jag hade bett min syster hjälpa mig åka till soptippen med all återvinning, så hon kom, och vi grejade med det. Jättekul. Hon skällde lite på mig att jag bygger berg, men jag hade tusen bra ursäkter 😉

Solen sken och det var skönt ute, så det var rätt dag att åka dit på. Nu är det tomt på sånt, ett tag. Det var förbaskat skönt att ni berättade att jag inte är ensam, att det finns några fler som gör som jag, skjuter upp allt. 🙂

Däremot har jag pantflaskor överallt i hela poolrummet…suck. Jag tycker det är rätt pinsamt att komma med sopsäck efter sopsäck med pant, så jag ska se om inte ungarna är sugna på att jobba lite 😉

Efter soptippen var vi tvungna att ladda lite inför träningen, så det blev en semla och kaffe. Jag älskar semlor, och förra året åt jag nästan inga, men det tar jag igen i år;)

Sen hem, hämta kläderna, och så iväg till Friskis, för ett Intervall-flexpass. Ingen av oss kände oss direkt starka, men sådana dagar har man, man skulle kunna skylla på semlan men det är nog bara en ursäkt;)

Så hem igen, för sista gången, och äta lite middag. Eftersom bara delvis av ungarna ätit ( suck) så blev det ju en sväng in på Ica först för att skaffa fram nåt till övriga. Novalie, Corrinda och Robban åt köttbullar och makaroner, Patricia och jag fiskgratäng och de fyra små McDonalds.

Äta, duscha, kolla Så ska det låta, sen blev det Backstrom och så 123 nån linje är kapad;) med John Travolta och Denzel Washington.

Nu ska jag sova.

I morgon skulle vi ha dejtat med Helen på Ikea, men Mio blev sjuk, så det fick ställas in. Jag misstänker ett Ikeabesök ändå, det behövs en del därifrån nu igen, och ungarna älskar ju att åka dit.

Vi får se. Huvudvärken är lite till och från, men förhoppningsvis Från i morgon:)

Natti natti 🙂