Efter att vi klättrat upp på Skuleberget så gick vi ner, en ganska brant stig där de som inte ville klättra gått upp. Som sagt så hamnade jag och Matilda och Malena sist, långt efter alla andra, jag fattar inte hur det är möjligt? Vi gick i ett raskt tempo, men hej och hå, det var brant, stenigt och massa rötter och djungel och man vill ju knappast stuka foten eller så;) Å andra sidan hann vi snacka massor och det är ju ändå i skogen man ska ta sig tid för samtal och reflektioner över saker;)

Sen åkte vi till en stugby där vi sov sista natten med gänget och hade avslutningsmiddag. Dagen efter sen var det städning, för att sen åka hem till Kerstin vår lärare och få vår intyg, och en annan grej jag ska visa er när jag fotat den. Stor gråtvarning på det:)

Och sen var det bara resan hem kvar, ihop med Clara och Malena, mina partners in crime, som jag skrattat så jag gråtit ihop med, jag vet inte hur jag ska klara mig utan dem, och vi måste faktiskt se till att träffas igen. Alla människor på den här kursen har varit härliga, vår grupp har funkat så fantastiskt bra ihop, det har skrattats, gråtits och diskuterats, allt med respekt och förståelse. Underbara människor!

 

Hemma sen väntade pappa på stationen och jag fick skjuts hem, där mamma hade full koll på läget, hon hade tvättat och strukit ungarnas kåpor, och lagat mat som stod i kylen och förberett, plus allt annat hon fixar när hon är här, sorterar de där förbannade strumporna tex;) De åkte hem, syrran kom och vi käkade tacos, och snackade. När hon åkte hem skurade jag golven typ fyra gånger…sucka. Jamie har kladdat med något, jag tror det är mina läppglans…och det är sjukt kletigt, men osynligt.. Det är kvar i sovrummet insåg jag idag, men kök och vardagsrum är kladdfria.

Jag hade ont i huvudet och var seg, men fixade det jag kunde innan det blev sovdags nångång framåt 02.00-

 

Lördagen var det upp och hoppa för att sjunga för vår 12-åring! Novalie fyllde år, och hennes dag hamnade i år på samma dag som tvillingarnas konfirmation. Jag försökte ge henne så mkt som möjligt av ”egen dag” men det är inte helt lätt. Morgonsången och paket på sängkanten kommer man inte undan, och hon fick en klänning och ett par byxor samt en glitterspray till håret. Senare under dagen fick hon en cykel:)

Alla syskon kryper upp i sängen, eller sitter i närheten:)

Sen var det ju dags att styra upp konfirmationen. Bara att börja fixa, hämta bord och bänkar, skura av dem och bära in, plocka i och ur diskmaskinen, duka fram och sånt där pyssel. Mamma och pappa kom för att lämna grejor och göra sallad, och pappa skjutsade Robban och Corrinda till kyrkan, med kåpor

Sen hämtade han smörgåstårtan jag beställt, från Triller. Det är den bästa smörgåstårtan som finns att hitta:)

Konfirmationen började 13.00 men eftersom jag vet att det är massa folk och jag gärna vill att de små ska se något så ville vi vara i tid, och siktade på att åka 12. Räknade iskallt med fördröjning och på att vara där vid kvart över och då få stå och vänta utanför. Men hej vad det klaffade, alla fick på sig kläder och skor och 12 var vi i kyrkan. Sittandes i bänkarna:) Det blev ju en rätt lång väntan, men de här barnen jag har är otroliga, de bara satt där och tittade. Småpratade lite, tog sig på uppmaning från mig en tur ut för att springa av sig lite, men kom in igen och satte sig i bänkarna, tysta och fina. Janelle och Simon kom strax efter oss, och efter kanske tio minuter började kyrkan fyllas på. Vi fick toppenplatser längst fram, bakom Atef, barnens kyrkisfröken:) fast en man:)

 

När det sen började så rullade det bara på, de spelade en liten teater som handlade om att det är roligare att alla är lite olika än att alla är exakta kopior, en variant av Snövit och de sju dvärgarna. Corrinda var Snövit, och Robban berättare. Båda jätteduktiga ♥

Barnen satt tysta och fina hela tiden, och det bjöds på både skratt och tårar. Jag kan ju inte höra psalmer utan att det blitt vått i ögonen, och mest troligt svämmar de över åxå. Lite jobbigt är det att höra de klassiska sommarpsalmerna – I denna ljuva sommartid, och Den blomstertid nu kommer…eftersom vi hade de på vårt bröllop, att höra dem i kyrkan blir en extra tydlig påminnelse och bidrar såklart med en och annan tår.

Men framför allt är det för att psalmer slår an nån gråtsträng:)

Efteråt var det fotografering, lite meckigt med kåpor i vinden;)

Men till sist så:

 

De är rätt så lika varandra de här två, även om de inte vill erkänna det själva:) Givetvis passade vi på att ta en bild med alla syskon, det måste man ha vid alla tillfällen man kan:

 

Är man uppmärksam så ser man att alla barn har blått på sig, en liten röd, eller blå tråd för att hålla ihop det lite:)

Så packade vi in oss i bilarna och åkte hemåt, där fler gäster anslöt. Med i kyrkan var barnens faddrar – Magdalena och Johan, mina föräldrar och syster, Janelle och Simon och vår familj, och hemma kom sen farfar med fru, barnens farbror med sambo och dotter, Helen med tre ungar, och Maria.

 

 

Vi drack välkomstbål, och babblade lite innan vi gav oss på maten, som försvann i rask takt. Det var ganska perfekt avvägt, med kycklingspett, minipizzor, smörgåstårtor och vanliga tårtor. Härligt!

Ni ser ju….smockfull av räkor:) Värd varenda dyr krona den kostade. Barnen satt i vardagsrummet, det var lite för kallt ute i blåsten för att sitta ute, och jag hade ju inte städat poolrummet..

Jag älskar de här borden! Köpte tre och har ett hemma, ett i förtältet och ett utanför förtältet. Det kommer från Ö&B, men tog slut, och de två jag köpte förra sommaren hittade jag hos nån privatperson.

När det var dags för tårta så sjöng vi för Novalie och så fick hon blåsa ut ljus.

Klänningen hon själv valt ut kommer från Lindex.

 

Folk droppade av och det var plötsligt sent, så efter att vi firat Novalie lite till, så beställde jag faktiskt ett gäng pizzor som ungarna fick dela på, de var inte superhungriga, men behövde äta lite, och när de var uppätna, åkte även syrran hem. Det var ju melodifestivalen på TV som barnen tittade på, jag sprang in och kollade Måns uppträdande som jag tycker är ascoolt, och sen såg jag inget mer, förrän det var röstning.

Givetvis fastnade jag där när det blev spännande, och kom ju inte i säng förrän Måns stod där som segrare:)

Härligt ju! Jag gillar hans leende, och så är han ju sjukt charmig, och duktig.

 

Söndag var det upp tidigt igen, skjutsa Robban och Corrinda till kyrkan vid 9, åka och tanka, hem och göra i ordning barnen för att sen skjutsa dem till mormor och morfar. Det är högmässa med nattvard på söndagarna, och det är inte ett dugg kul för småfolk. Gudstjänsten började 11, och det var fint, högtidligt och för all del rätt trevligt. Jag är ju inte ett dugg troende, men tycker om historier och det är ju bibeln full av.

Rätt var det var plingade mobilen och ett surt sms från någon som undrade vart vi var, det var ju umgänge nu??

Ja just ja;) Men jag hade inte så stort val, jag kan knappast lämna de små hemma ensamma, och det fanns ingen stor där, så jag lär ju ordna med barnvakt. Att be någon om hjälp finns inte i min tankevärld längre, tyvärr. Men jag svarade ju att vi var på konfirmation och att barnen var hos mormor och morfar, och tänkte väl i mitt stilla sinne att han skulle hämta de där. Men det fanns inte i hans sinne, så efter gudstjänst och kramar med bästa fina Sara, Robban och Corrindas kyrkisfröken, så ilade jag hem för att hämta småbarnen och leverera dem för umgänge. Umgänge? Med sina egna barn, vilket konstigt ord? Inte för att jag har något annat klockrent på lager, förvisso;)

Corrinda ville ha fika så vi trollade fram lite frysta bullar, och sen satt hon och jag och babblade. Även hon har fått en cykel, som stod hos syrran, så vi bestämde oss för att åka och hämta den. Sen provcyklade hon innan den fick ok, och så stoppade vi in den i syrrans bil ( den gick inte in i min) och åkte och åt mjukglass.

Jäklar vad gott det är!

Hemma sen igen så var jag så trött vid 19 tiden att jag bara skulle vila lite….och tvärslocknade och sov i två timmar…var uppe en stund och sen sov jag som en gris hela natten. Rätt utmattad nu, skulle man kunna säga;)

Väldigt skönt med sommarlov snart!

 

I morse vaknade jag med huvudvärk, som inte blev ett dugg bättre, det är lågtryck och då blir jag så påverkad. Jag skulle fyllt på mina fransar hos Linda.men hennes son är sjuk, och jag kan ärligt säga att det var skönt för då kunde jag krypa ner i sängen igen och försöka sova bort huvudvärken. Mina fransar är fortfarande jättefina, och det har gått drygt fyra veckor, så de sitter bra. Ibland får jag borsta till dem med en ren mascaraborste, men det är väl ungefär det jag gör. Mascara och smink överhuvudtaget har jag inte använt alls. Jäkligt skönt! Sparar en stund på morgonen:)

Dagen gick i segt tempo, för att så småningom bli kväll, och då var det dags för min me&i visning. Det tar jag och pratar om i morgon tror jag, för nu måste jag sova!

 

Hörs i morgon:)

Natti natti 🙂