Först vill jag bara tala om för er som ägnar er åt att skriva kommentarer i olika namn… Det finns något som heter Ip-adress, ni kan googla det, men i stort så innebär det att även om ni byter alias, och mailadress, så syns det att det är från samma person:)

Jag blir alltid lika full i skratt över att folk verkligen på allvar tror att de är anonyma. Gör er själva en tjänst och stå för era åsikter och det ni säger:) Det gör jag, även om det är obekvämt:)

Jag ska berätta mer om just anonyma brev senare, men nu ska jag berätta om midsommar 🙂

I år lovade de ösregn blandat med hällregn, och det är ju inte så upplyftande direkt.

Helen och Lars med sina barn skulle komma hit, och även syrran, och min vana trogen så sköt jag upp städning och sånt, tills det var försent. Jag är ingen värdinna, det är en talang jag inte fick, och tyvärr inte heller lyckats utveckla;) Jag slänger fram tallrikar och nån omatchande servett och hoppas att sällskapet ska räcka i stället 😉 Denna veckan hade jag haft annat i tankarna åxå, så just den här gången var jag lite ursäktad i mina egna ögon.

Barnen hade full koll på att det skulle regna, och ingen av oss kände för att klä på oss klänningar och finkläder, det skulle ju ändå vara jacka på och så småningom regnkläder, så det var jeans, tröja och gympadojor, och så puttrade vi ner till festplatsen.

Tjejerna, och Jamie:) hade köpt kransar, TGR 20 kr, helt ok, så jag slapp binda egna. Jo, jag har gjort det en eller två gånger, men det är inte heller något jag är så bra på, det blir ok, men tar tid. Killarna sprang runt och grejade hela dagen, och hamnade inte på bild.

Fast himlen såg ut så här mest hela dagen, så kom det inte en droppe regn, förrän framåt halv två på natten,och då kändes det ändå rätt ok;)

Janelle och Simon kom och mötte upp oss och sen Helen och Lars med. Syrran kom hem till oss på eftermiddagen, och hoppade över att dansa runt stången;) Det gjorde jag med, tjejerna dansade själva medan killarna gjorde annat. Givetvis så sköt vi luftgevär:)

Förra året snodde Sylvia min förstaplats, efter att vi kampat hela kvällen på samma jäkla poäng, så drog hon i med ett till, men i år ville jag ha revansch:) Vi gick i samma klass på gymnasiet så vi har ju känt varandra några år, men träffas mest på midsommar och i affären nån gång.  Jag sköt först kassa 43, eller 46 eller nåt, inte ens värt att notera, men körde en vända till och fick då 48p. Det är ok. Inte ett dugg mer, men hamnar jag på det så brukar jag klå de flesta snubbar, och det är bra;)  Janelle sköt sämre, och eftersom det handlar mest om att vara bäst i familjen så var jag nöjd. Haha. Sylvia var där, men vi träffades inte förrän på kvällen, hon skulle upp och jobba i dag, så hon hade ingen lust med särskjutning vid midnatt som vi ägnade oss åt förra året, så hon sköt bara 47:) och hade den goda smaken att stanna där;)

Regnet hängde i luften, men det var varmt och ingen blåst, så det var faktiskt skönt, lite tryckande bara. Jag stod mest på samma plätt och pratade med folk, och kollade till så att de män som sköt hade koll på att jag var bättre än de;) Man måste se till att sätta sig i respekt…. *ler*

Simon är fullt medveten om att jag är pricksäker, och att jag skulle stå med hagelbössan beredd om han skulle göra något dumt mot Janelle, eller för den delen, Janelle är medveten om samma sak;) Jag försöker lära mina barn rätt och fel, moral och folkvett. Ibland genom att skjuta på dem;) men oftast genom Astrid Lindgrens metod: Ge barnen kärlek och ännu mera kärlek så kommer folkvettet av sig själv. Men en bössa är bra som komplement.

( jag skojar, 99% av er fattar det)

Jag tycker det är otroligt kul att skjuta, men skulle med största sannolikhet inte kunna skjuta på något för att döda, så jägare är nog inte min grej, mer på tavlor då, och de av ungarna som har testat är duktiga de med, så vi har väl nån slags fallenhet för det. Ni vet, kan man inte vara en bra och duktig värdinna så kan man briljera i nåt annat;) Innan någon flyttade så var det fajt om husfriden, och jodå, jag vann då med:D

Så, nog med skrytsnack;)

Vi var kvar framåt halv fyra, då var det slut för dagen, och vi for hemåt och började laga mat ihop. Från en sekund till en annan började det bli lite väl suddigt synfält, för att sen börja blurra, och jag insåg ju att det var ett helt otippat migränanfall som uppenbarade sig. Jaha, men ojdå så lägligt. Not. Svalde lite piller, och sen var jag så otrevlig att jag tippade ikull mig på kökssoffan och blundade, medan övriga lagade mat. Vi kan inte få plats allihopa ändå, så jag kände att jag faktiskt gjorde klokast i att försöka stävja det, men låg där och småpratade lite ändå. Faktiskt så gav det sig, den timmen eller vad det blev på soffan gjorde susen, men jag hade hellre varit utan det. Jäkla skit.

Jag hade ju planerat att dricka rosévin, eftersom jag ju aldrig har sällskap till det normalt och tycker det är lite tråkigt att sitta ensam och dricka…lite varning på den;) men det var ju bara att skippa, och lika bra det för då kunde jag ju köra tillbaka ner på festplatsen sen. Förra sommaren hade syrran och jag ett mission att prova ett antal roséviner, och vi hann nog med hela två flaskor på hela sommaren, så det är nivån;)

Jag fick iofs dricka med sällskap förra helgen så det var väl nog då.

Vi åt ugnsbakad laxfile, med färskpotatis, och till det en supergod sallad som Helen gjorde med vattenmelon, fetaost, gurka, rödlök och….? Kanske inte var nåt mer? Och en gegga av crème fraîche äpple, rödlök och kryddor. Superdupergott:) Barnen fick kycklingspett och skulle fått potatisbollar, men det glömde jag av i min dimma, och det var lika bra det för vi hade massor av färskpotatis som de gillar så det blev bra ändå.

Massa jordgubbar till efterrätt såklart, med glass, grädde och vaniljkvarg. Så gott!

Inga bilder, för då var jag så suddig i blicken att det liksom inte var nån ide att titta på mobilen.

Av migränen som var å väg bort alltså, värt att betona att jag inte var dimmig av alkohol;)

Det var jättegott, och vi åt jättemycket, och till sist satt vi bara och jäste, ingen orkade röra ett finger. Vi plockade av och fixade i ordning, och så småningom drog sig Helen och Lars hemåt, och vi packade ihop för att åka ner till midsommarstången igen. Det är alltid väldigt lite folk där på kvällen, vilket är så synd, när vi var små så var ”alla ” där, och det var fullt på dansgolvet. Jag tycker ju att det är kalasbra att det finns ett alternativ på hemmaplan, som man faktiskt kan gå på med sina barn i alla åldrar, men det är väldigt tomt. Mina var med allihopa utom Robban och Patricia, och Corrinda slog till på att skjuta lite, och drog iväg två serier, och fick 43p, eller så, och det vann hon på:)

Jag stod och pratade med Joshi i skyttet, och med Sylvia och Helena, båda från min gamla klass back in the stenålder, och det är ändå alltid trevligt. Det är lite frågesport på scenen, och det var vi såklart med på alla gånger, och Trixie vann en av gångerna. Det handlar om att ställa sig på varsin sida av scenen – falskt eller sant, så alla kan vinna.

Det var inte varmt, men inte heller kallt, och inte alls mycket mygg, och med trevligt sällskap så gick kvällen snabbt. Ungarna springer omkring, de kastade bollar på burkar, och snurrade på chokladhjulet och vann massor:)

Jag sköt nån gång till, men fick inte till det nåt bra, det var dessutom lite suddigt i kanten av synfältet fortfarande så det kanske inte var jättekonstigt;) Nästa år ska jag, säger det alltid men gör det aldrig, träna innan;)

Men jag vann ändå, på de där 48p. Max är alltså 50. Det fina tårtfatet är bara en bonus, det som är viktigast är äran:)

Nu kan syrran få tillbaka de tårtfat jag gav henne i present för att sen låna….och så hamnade de visst i mina skåp. Oj då.

Vi var kvar tills de stängde, som alltid, och som alltid så hjälper vi till med det vi kan, bära undan bänkar och bord, och skruva ur glödlampor, och så till sist, när regnet började droppa så masade vi oss hemåt. Sa adjö och hoppas ses snart igen:)

Hemma vid halv två, ja på natten, och ja ungarna pallar det utan problem, de älskar att få vara iväg på sånt här, och jag älskar att det är absolut inget besvär att ha med dem. Sen sover de länge åxå, idag vaknade inte Jamie förrän 12….! Så det där som andra snackar om, att ungarna vaknar lika tidigt som vanlig efter en kvälls partajande, det har jag aldrig vari med om, de här är helt klart mina barn, små nattugglor ♥

Vår midsommarafton var fin, minus migränen, men den försvann ju av piller och vila innan den eskalerade till att bli ONT, nu hann det aldrig bli mer än ont och vände tillbaka. Tack för det. Vi hade det kalasbra, ungarna har bränt en del pengar på lotter, bullar och bollkastning, precis som det ska vara, och vi åt god mat i goda vänners lag, och tja….låt sommaren börja!:)

Idag var det ingen bra sommardag förvisso, för idag var det regn mer eller mindre hela tiden, skurar som kom och gick, men med tanke på att det var uppehåll hela dagen igår är det ok.

I morgon får det gärna vara finväder igen, för då ska vi sätta upp förtältet på husvagnen och fixa golvet, så kanske att det är dags att sova lite inför det!

Det är så ljust ute att man lurar sig:) Underbara sommarnätter. Fågelkvitter och öppna fönster. Jag älskar sommaren, så är det bara.

Nä, sova lite var det:)

Natti natti:)