Orden i rubriken yttrades förvånat av Janelle idag när vi möttes på träningen. De beskriver väldigt väl hur ofta ( sällan) som jag bakar;)

Grejen är ju att jag inte direkt tycker det är tråkigt att baka, jo bullar och sånt som ska jäsa, men annat är helt ok, men … Jag har ju så sjukt taskig karaktär när det kommer till fikabröd!

Bakar vi så äter jag mest. Och det vill jag undvika:)

Men ibland gör jag undantag, speciellt regniga somrar, då är baka en kul grej att göra ihop med ungarna.

Jamie, Jordan, Lovelia och Trixie knöt på sig förkläden och så knådade de ihop två sorters kakor. Inget bak utan klanteri och idag stod jag för det, Big time, när jag mötte upp socker vaniljsocker och smör. Och sen började fundera på om det inte borde vara mjöl i? Eh jo.. Det skulle vara mjöl vaniljsocker och smör. Jaja.;) resten gick sen istället strålande!

 

 Det blev småkakor idag, vaniljhorn och schackrutor. De sistnämnda min mormors standardkakor ❤️
   

 
Få se hur vädret är i morgon, jag har förberett för bullar… Men det kan lika gärna bli att jag kastar jästen om några veckor 😉

Småkakor är ju oftast enkelt och lätt att variera, samma deg typ hela tiden med nåt litet tillägg. 

Idag var jag på ett möte med ett proffs:) Ett av barnen har på sista tiden känts väldigt svårt att nå och vi hamnar på kollisionskurs hela tiden med jobbiga tärande bråk. Jag vill inte ha det så, och pratade med min BVC-sköterska, som även är en vän, och hon agerade blixtsnabbt och fixade så att en av kuratorerna från Råd och stöd/ ungdomsmottagningen ringde upp mig, och idag var jag där och pratade.

Jag gick därifrån styrkt långt in i själen för jag fick återigen bekräftat att jag gör rätt. Jag hävdar ju hela tiden att det är bäst att berätta sanningen för barnen, och inte nån hittepå-variant som går ut på att skydda den andre föräldern. Att sanningen kan göra ont men hellre det än att trösta med en lögn. Att inte låtsas vara glad och som att detta är nåt gemensamt beslut eftersom det är så långt ifrån sanningen som man kan komma. Att jag har rätt att känna som jag gör eftersom jag inte fått ett enda svar, och att det inte handlar om att vara bitter. Som några av er gärna vill hävda att jag är lite nu och då 😉

Ha! 😉

Vad det gäller barnet som jag är orolig för fick jag bra svar åxå, att beteendet är normalt och att jag får ta skiten som den andra föräldern ställt till med, just för att jag är den som är kvar. Och finns kvar oavsett vad som sägs. 

Saker jag visste, men behövde få höra från någon utomstående.

Det är så jäkla skönt när nån tittar på en och bekräftar det man tror på!

Jag skulle erbjuda barnet/ barnen samtal med honom, och han sa att jag skulle fråga tre gånger med några dagar-veckors mellanrum. Första gången skulle det bli tvärnej sa han, och mkt riktigt 😉

Andra gången kunde det bli både ja eller nej och om det fortfarande var nej tredje gången var det ingen ide. Klok man med många års erfarenhet:)

Vi får se. Jag har frågat ungarna förr men de har inte velat, men jag märker ju att flera av dem nog skulle vilja prata lite, kanske är det dags nu. Eftersom det liksom inte händer något positivt i deras relation med honom så börjar besvikelsen och sorgen att ta ut sin rätt. Stackars ungar!

Men jag känner att jag orkar ett tag till nu, så vi kämpar vidare:)

  Det är ju just det.. 
Nåväl!

Jag har tränat åxå, och svettats floder, varmt och kvavt inne trots regn och småkallt ute. Bra där, försvinner säkert nåt uns extra fett då;)

I morgon ska jag lämna pärlan på service, och ska kolla vädret nu, jag funderar på att promenera hem om det inte regnar. Pappa hämtar mig om jag ber om det, men det är typ 7-8 km och blir en perfekt powerwalk om jag ids. Regnar det bangar jag antagligen 😉

Hur det blev visar sig, tune in for the exciting fortsättning 😉 and nu säger jag 

Natti natti 🙂