Så, nu har det gått en sjuk vecka, och jag känner att det är tillräckligt, nu är det nya vindar som blåser i det här huset, nämligen FRISKA:)

Jag har inte tid med något annat, och inte lust heller. Någon frågade var pappan var i allt det här, och om han hjälper till något, och svaret på det är, kanske inte helt förvånande: Nej. Inte med det heller;)

Han var här på umgänge i torsdags, sina tre och en halv timme varannan vecka, men det är det. Jag låg som en manglad räv i en fåtölj och läste näringslära med lurar i öronen, och hade helt glömt bort vad det var för dag, det är inte som att det är viktigt för mig direkt;) när han dök upp. Eftersom ungarna var sjuka fick de vackert lov att vara kvar här, och först gick det ju rätt bra, när de gick på promenad med Doris. Min irritationsnivå var på Låg. Sen ökade den successivt för att till sist vara på Hög. Jag upphör aldrig att förvånas över hur saker som tidigare suttit i ryggmärgen plötsligt försvinner, och möts med total häpnad, som att man aldrig hört talas om det förr. Märkligt. Kan det bli så om man kör en omprogramering på hårddisken kanske? Man tycker ju att vissa saker borde sparas i internminnet;) Nån bugg? Virus? Härdsmälta;)?

Men någon hjälp att vänta från det hållet finns alltså aldrig. Och nej, jag skulle inte be om det heller, för han är en människa jag inte känner överhuvudtaget, och vem vill ha hjälp av totala främlingar? Som beter sig som att de hatar en…

Nog skulle det vara otroligt skönt att bara kunna lämna över allt ansvar, men nu är det inte så. Det är väldigt länge sen jag insåg att jag är ensam i allt, och det tog tid att verkligen acceptera det, ni vet att jag har pratat om Bobby Ewing-känslan; att en dag skulle jag vakna och allt bara varit en väldigt intensiv och levande dröm;) Det kan ju liksom inte vara så att en förälder bara säger upp sig.  Men så plötsligt en dag så inser man att jahaja, ja just det ja, det är me myself and I  nu ju, och nio ungar 😉 man kunde visst säga upp sig, och så är det inget mer med det. Konstigt, men jaja. Och att inte längre hoppas på någon hjälp gör att man inte heller blir besviken. Jag är anpassningsbar, och det är bara till att gilla läget.

Jag kan själv:)

Men ensam är inte stark, och jag blir precis lika rörd varenda gång som Helena skickar mig trisslotter ♥

Tusen tack, Helena, du är underbar! Vi känner inte varandra men jag lovar dig att kickar storvinsten in så ska vi fira tillsammans du och jag ♥

Idag har jag städat, röjt här och var och plockat. Plockat, plockat, plockat. Diskat, dammsugit, tvättat, hängt tvätt. Handlat. Lagat mat.Gått på promenad med Doris. Servat de sjuklingar som inte får vara i köket. Pluggat.

Tja, lite så;) Jag åkte ensam och handlade, lite magisk egentid där på Citygross, hihi. När jag åker helt själv så inser jag hur mycket jag pratar för mig själv om dagarna;) Jag för en konstant dialog med mig själv, och inte tyst utan högt. Som en helt vanlig papegoja. Eller knäppgök;) Det går ju an om man har lurarna i öronen för då tror folk att man pratar i telefon, men det har jag sällan om jag inte just snackar i telefonen. Ungarna skickar ett sms, som jag ska svara på och då kommenterar jag det de skrivit medan jag svarar….;) Jag frågar mig själv vart sjutton de gjort av de salta kexen, och går runt och muttrar tills jag hittar hyllan, och när jag inser att den sort jag tänkte på inte finns, så måste jag välja en ny – under en liten diskussion med mig själv om vilken som kan passa? Jag funderar högt på om fyra 1,5 liters mjölk räcker eftersom vi nog hade 3,5 liter hemma väl? Och hade vi smör?? Ja det hade vi nog. Eller? Vid köttdisken är det ofta samma mening dessutom: – Kanske skulle jag göra en såndär …eller nä, den är tråkig.. Och så en pust vid falukorven över hur trist det är med korv;) Vid frysdiskarna måste jag alltid fråga mig själv om vilken av kycklingarna som är skitkass och vilken det är som är fin? Kronfågel har varit aptråkiga länge nu, men nån annan svensk har varit bättre., vilken? Och vart är de stora förpackningarna? Va? Inte räcker ju den lilla… och ska jag köpa frusna hallon eller hade vi det? Äh, det går alltid åt. Och just ja, Doris ska ha sådana där tuggpinnar, och då måste ju katterna få sina godbitar åxå.

Och så klassikern, som alltid, alltid sägs när jag går mot ställningen där scannern ska sättas tillbaka :

– Det känns som att jag har glömt något? Hm…?

Om någon skulle ta rygg på mig i affären så skulle de får höra ungefär det här:)

SÄG att ni gör likadant??

Jag har iaf slutat vagga kundvagnen fram och tillbaka, alltid något:) och jag kan lämna den åxå, behöver inte dra den med mig överallt, så den inte blir ledsen om den inte ser mig;)

Nä, jag är inte helt normal, det är nog bara så:)

Hemma sen så var det laga mat, äta och röja, innan jag duschade och gjorde klart mina plugguppgifter i journalistiken, de som hade deadline idag, och så kollade jag igenom Hälsocoachuppgifterna. Jag har en kvar, och några sidor att läsa, som jag gör i morgon.

Jag åker till skolan på onsdag, och ser fram emot det. Vi ska göra ett studiebesök på Väddö gårdsmejeri, det låter spännande, och så massa annat såklart. Ett eget rum med en dörr att stänga om sig, och ingen som kräver min uppmärksamhet…alltså, det är så nära total avkoppling man kan komma:) Att dagarna är fullspäckade är bara roligt, för det är ju helt självvalt och intressant.

Jag ska komma ihåg att boka massage i morgon åxå, de som studerar till Hälsopedagoger lär sig massage och det får vi som kommer utnyttja till en väldigt låg peng:) Jag har så förbannat ont i ryggen efter att ha legat still i flera dagar, nån härlig låsning där bak i bröstryggen, plus att jag varit stel i nacken länge nu. Kanske kan de lösa upp det.

Nu ska jag sjukanmäla lite ungar, det är möjligtvis Corrinda som går till skolan i morgon, övriga blir hemma. Vi tar en, eller två extra dagar hemma beroende på hur det utvecklar sig, även om de flesta skulle kunna gå tillbaka, så bestämmer jag enväldigt att vi avvaktar:)

Natti natti 🙂

Jag har lärt känna så många härliga människor via min blogg, och innan det via nätet på andra sätt.  En av dem är Sarah:) som jobbar på Harper Collins Nordic.

Hon har skickat ett signerat ex av den här boken: Vem av er vill ha den?  🙂

Handlingen kanske ni vill veta? Jo, det är en modern Flugornas herre. Bara det låter ju lovande, eller hur:)

Det ska bli den största svenska satsningen inom reality-tv någonsin. Ett antal extrema personligheter anländer till den isolerade paradisön Palawu, och Åse Nordenskiöld ska styra upp produktionen. När kontakten med fastlandet oförklarligt bryts blir det psykologiska spelet mellan deltagarna allt tydligare. En skrämmande händelseutveckling tar sin början. Snart går sanningen upp för alla: i detta dödliga spel kan man inte lita på någon annan än sig själv.

Åh detta är en bok helt i min smak, jag älskar psykologiska thrillers! Att den sen utspelar sig på en paradisö…tja, ni känner ju mig, sol och värme – I love!

Sarah skickade en till mig med som jag ska börja läsa asap. Plus en annan, som står på kö:)

Nå, är ni läsmalar? Ge mig en kommentar här under varför du vill ha den, så skickar jag den hem till nån av er:)

Tack Sarah:) och såklart tack Harper Collins Nordic 🙂

Jag säger Grattis till Petra:

Jag skulle ta med en kompis till mej som behöver komma ut lite efter en jobbig period! Det skulle hon vara värd! Släppa alla måsten och komma bort från vardagen en stund!

Och det jag skulle se mest infram emot då är ett leende från henne (sen shoppingen)

Och det är INTE min syrra alltså:)

Grattis Petra, maila mig namn, adress, telefon, så fort du kan på carolawetterholm@gmail.com

Jag håller på att läsa igenom era motiveringar till varför ni ska vinna fribiljetterna till UnderbaraBarn, vinnaren kommer i morgon 🙂

Med det sagt, så kör vi dagen lite snabbt. Jag är trött och ska sova snart, ligger här och trängs med de här två..

  Doris ligger mitt i och tronar på mina kuddar..;)
Diva-Doris kanske ? 

Hon växer så det knakar, med viss reservation på vågen som visade olika varje gång jag klev upp med henne i famnen, så väger hon strax över 6 kg, och blev fem månader i helgen, benen är långa och skrangliga men hon börjar nog växa i dem. 

Idag har jag mest pluggat. Läst massa sidor och sen försökt sammanfattat och reflekterat. Skriva för hand är sjukt jobbigt, jag får ont efter tre ord, jag som förr skrev i timmar..:/ men jag lär mig så mkt bättre på så vis. Det fastnar lättare helt enkelt när jag får plita ner det;)

Boken är suverän!

  
Tog små pauser för att fixa mer kaffe, äta lite, ta en promenad med Doris, hänga en maskin tvätt osv. 

Så småningom åkte jag till Robban på utvsamtal och fick det stora nöjet att easypeasy bara glida in i en( jättestor men ändå) fickparkeringsruta. Bra för självförtroendet! Bara backa och räta upp-klart. Det kanske är enklare med en bil istf min stora buss ändå? Plus backvarnare 🙂

Det ser ut att vara hur stor ruta som helst, men den var rätt normal faktiskt;)

  Samtalet gick bra, och när det var klart åkte jag via affären. Jordan ville ha bulle, och det är klart han skulle få. Han är pigg som en mört idag, och kommer få stanna hemma i morgon med, för att jag oavsett anledning håller stenhårt på 48-timmars regeln. Är jag säker på att det är magsjuka, vilket jag är tveksam till här, så stannar man hemma i 72 timmar, just in case.
Så enkelt är det, allt annat är oschysst. Mot barnet, mot omgivningen, mot allt. 

Väl hemma konstaterade jag att det är hur mkt vindruvor som helst.. Har aldrig varit så mkt någonsin.

Jag jämförde ju min vinranka med mig själv i våras.. Den har alltid mått bra, men dog nästan 2013, ungefär som jag. Mitt liv slogs i spillror och vinrankan sympatiserade. Ett litet rotskott tog sig och växte sig starkt och i år frodas den, den har brett ut sig åt alla håll och kanter och är större och starkare än någonsin. Den bär hur mkt frukt som helst och vägrar låta sig begränsas. Jag vill gärna tro att jag är starkare än jag någonsin varit. Jag ÄR det. Jag får på käften hela tiden men vägrar lägga mig ner och dö. Jag tar plats på ett sätt jag aldrig vågat, och fan alltså.. Men nånstans så skymtar jag lite självförtroende åxå 🙂 Jag vet att jag kan gå rakryggad och stolt och inte har något att skämmas för, och oavsett vad folk anser så känner jag så starkt att mitt val att alltid, alltid, alltid hålla mig till sanningen är så rätt. Och enkelt. Det kan inte bli fel då. 

Så, en liten metafor såhär mitt i natten 🙂 Jag och vinrankan.

  Goda är de åxå, men massor sv kärnor så barnen äter inte. Snart klara!
Jag har tränat åxå, och gjorde illa fingret på en studsande boll( powerhour) och klagade för Corrinda som bara suckade .. Hon gör ju illa fingrarna hela tiden så där hade jag inget att hämta;)

Det är inte så farligt, men är lite svullet och stelt. Nageln gick av åxå.. Och jag kunde inte bry mig mindre rent utseendemässigt men det gör ju svinont ibland, som idag. 

Träningsvärk i morgon – check på den. Och hade det inte varit så att någon var tvungen att offra sig på den vita chokladmoussen som aldrig blev använd i tårtan och råkade äta både en bulle och en mandelkubb så hade jag kunnat säga att jag varit riktigt nyttig idag. Men nej;)

Men nu är godsakerna slut., så då kanske det blir ordning på torpet.. Kanske 😉

Nä nu måste jag sova!!

Natti natti 🙂

Kanelbullens dag är snart över, och jadå vi har ätit bullar. Inte Jordan då,, men vi andra.

Dagen har rullat på, han har legat och sovit på soffan mest hela dagen, och övriga barn har varit ute mestadels. Jag har pluggat. Och insåg efter massa klickande fram och tillbaka på den där förbannade skit-portalen att jag missat en uppgift. Jomen tack för den då. Förbannat vad trött jag blev.  Mailade läraren och bad om ursäkt, jag hade tusen bortförklaringar som jag inte ens nämnde, för till sist handlade det om att jag missat. Alla andra hade ju lyckats hitta uppgiften , så varför inte jag liksom. Jag hatar den där portalen, och har gjort sen dag ett på den första kursen. Men, så är det. Och jag släpper det och kör på nästa uppgift.

Massa att läsa först, så det har jag gjort idag 🙂 Shit vad trött man blir av att läsa…Jag gillar det ju, men när man verkligen ska lägga det på minnet så kräver det liksom en del av hårddisken. Jag ska läsa resten nu när jag lägger mig tänkte jag.

I fredags missade jag ett utvecklingssamtal med Trixie…. i stället var jag på Gränby och köpte sugarpaste, till tårtorna, och träffade på Mirka, Nellie, Älva, Lilja, David och Linnea helt bara sådär och tog en fika ihop. Sånt kan man ju göra istf att träffa sitt barns lärare.. Fan.

I onsdags så hämtade jag ju bilen hos verkstaden på eftermiddagen, och eftersom jag inte ville lämna Jordan ensam hemma i en halvtimme, trekvart så fick han åka med, och så släppte jag av honom på kyrkis sen. Åkte hem, och lagade mat. Plötsligt fick jag ett sms : ”Jordan går hem nu, han ville inte ha skjuts av oss”

Fan, jag glömde hämta honom.  Det var en annan kyrkismamma som messat och jag svarade tillbaka att jag glömt men åkte NU, och fick tillbaka: Haha, vi lovar att rösta på dig som årets mamma:)

Men allvarligt, vad är detta? Dags att på allvar börja oroa sig, eller vad?

Till mitt ynkliga försvar kan jag ju bara säga att Jordan ALLTID tar sig till och från kyrkis själv, och jag hämtar aldrig. Men vafan… Han var halvvägs hem när jag mötte honom med bilen, och det tar tio minuter att gå, så det är ju inga sträckor vi talar om, och han var glad och skrattade åt sin korkade morsa, men hallå..

Gällande utvecklingssamtalet så har de nåt nytt för sig, man ska anmäla en tid man vill komma via nån länk till nån sida, och där får man ingen bekräftelse…och utan bekräftelse ingen påminnelse att jag ska dit…Jag glömmer sånt så fort jag klickat Spara, fullt och fast övertygad om att det kommer en bekräftelse på mailen om en sekund. ..vilket det inte gör men då har ju jag redan rusat vidare till nästa grej. Och glömt.

Så, varsågoda, jag tar hand om titeln Årets Sämsta morsa, så kan ni andra kandidera till övriga;)

Men jag får nog se till att fylla i min kalender lite bättre, fokusera, prioritera, delegera och sånt där. Nej, jag håller inte på att tappa greppet…eller;)? Det är bara lite mycket nu… Alla ungar har föräldramöten, som krockar, det är utvecklingssamtal, det är tusen val gällande återställandet av källaren, plugget, val kring idioten som en gång var min man, och massa annat jox. Nä, det är nog inte så konstigt att jag glömmer saker. Det är för fullt och snurrar i huvudet helt enkelt. Får göra en diskrensning och en omstart kanske…?

Mera vafan, fast på en annan nivå är detta:

Jamie såklart:)

Varför han får för sig att knäcka ägg i bidén har jag absolut ingen aning om, men en jädra sörja var det. Som han själv fick komma och städa upp, nån måtta får det vara;)

Var jag var? Ja inte här helt klart:) Han är snabb som en vessla den lilla skitungen, och tyst som en mus.

Jag kan inte låta bli att skratta åt hans påhitt, samtidigt som jag blir galen. Han själv smajlar upp sig och ger mig värsta charmörleendet och tror att han kommer undan. ..

Försöka duger, gosse. Det är tur att jag älskar dig Jamie:)

I morgon då, jag HAR ett utvecklingssamtal inbokat, med Robban, och det har jag koll på. Skönt att ha koll på något;) Vet inte hur jag löser det med sjuklingen bara, men det löser sig på nåt vis, hoppas jag. Patricia eller mamma och pappa:)

Nu ska jag hoppa i säng, drömma sött och vakna med en hjärna som är rebootad och fräsch.

Och en uppdaterad kalender i mobilen;)

Natti natti 🙂