Hej!

Jag har varit off hela helgen, inte IRL dock, men på nätet. Vi får väl ta det som ett sundhetstecken;)

I torsdagsnatt åkte jag till Arlanda i kolsvarta mörkret och i halv storm för att hämta Patricia. Jag har i många år, närmare bestämt femton, kört folkvagnsbuss det vet ni.Man kan säga många saker om en sådan, både negativa och positiva, och till det mer positiva hör att den är tung. Det ska blåsa riktigt ordentligt innan man känner av det. Förvisso tar den vind eftersom den är stor, men tyngden gör att det knappt känns.

Jag älskar min Dacia, det ska jag bara säga innan jag säger att den inte direkt är ett under av stabilitet när det blåser;) Nu stormade det rejält, och den är rätt stor den här med, så den tar vind, och är inte alls lika tung. Som en smörklick på en het potatis fick en helt ny innebörd 😉 Men man får ju anpassa sig, och det är ju inte första gången jag kör en personbil så efter halva vägen hade jag vant mig.

Vi kom fram, Corrinda var med mig för hon hade sovmorgon dagen efter och parkerade för det facila priset av 80 kr i timmen…fy fan. Inte har man ju direkt lust att snåla och behöva springa tillbaka ut sen för att stoppa i mer om det tar tid för den man väntar på att komma igenom tull och hämta väskor. De hade landat för en kvart sen när vi kom, men vi fick ändå vänta cirkus en kvart på att de kom ut till oss. Jag blir alltid lika rörd på nåt mysko vis när jag står där och tittar på folk som kommer hem, hur de sökande ser sig om med blicken efter den som möter och hur de sen skiner upp i ett stort leende. 99% av alla människor gör det. Övriga blir inte mötta kanske? Patricia var inget undantag,:)

Hem, snacka, och i säng efter två…bara för att kliva upp vid sex och se till så Trixie var uppe, det var hon. Mina barn är duktiga på att ta ansvar. Jag hade inget att tillföra, hon hade full koll, så jag stapplade i säng och sov en knapp timme till. Trött som sjutton. Upp och väckte övriga vid sju, och sen iväg till kyrkan vid halv åtta för att se på när Trixie gick luciatåg. Vackert som alltid:)

Hem, och ingen var vaken så jag åt frukost i min ensamhet, men sen vaknade Jamie och jag gick in och gjorde generalmisstaget att krypa ner till honom… Varm, trött, gosig unge…såklart somnade vi om.. 🙂

Sen blev det nästan stressigt när jag skulle iväg till Dau och fixa fransarna, pinsamt att komma försent framåt lunch..;) Men det gjorde jag inte, och det var bara att lägga sig och blunda och prata strunt i en och en halv timme:)

Den här granen står i trapphuset i de fantastiska lokaler där hon håller hus. Jag kanske måste skaffa en plastgran ändå… Jag vill ha en Disneygran och den här är så nära man kan komma ju.. Dau finns mitt i Uppsala, nere vid Fyrisån i ett av de mäktiga gamla husen som innehåller paradvåningar deluxe. Jag bara älskar att andas in atmosfären där.

Jag ska visa er fransarna sen, de är fantastiska ♥

Efter att ha blivit tjusig så gick jag på stan och shoppade lite julklappar, men hittade inte direkt det jag skulle ha, så jakten fortsätter. Hittade ett vackert ljusträd.

Stora torget, med Rådhuset i bakgrunden. I det ligger numera massa flådiga butiker som tar inträde för att komma in;) Haha, nä såklart inte, men det är butiker som inte riktigt passar mig, vare sig min sk stil eller min plånbok. Mycket fashion. Inte så mkt kängor och jeans;)

Mötte upp syrran och vi hade rådslag innan vi åkte hemåt, via affären för inköpt till vår sedvanliga tacomiddag.

Jag låtsas klaga en del på den, och ja, jag kanske inte är jättelycklig över att äta tacos varenda fredag, MEN det vägs upp av glädjen att få samla min familj till en middag en gång i veckan ♥ Vår tacosfredag är som amerikanska söndagsmiddagar. Alla är välkomna, och taket är högt. Alla försöker komma hem.  Att det är just tacos gör ju det hela extremt opretentiöst och det i sin tur gör det hela härligt enkelt.

Lördag. Vaknade och var rätt pigg vid nio…fattade ingenting för jag hade ju inte direkt lagt mig tidigt, men jag låg kvar där och surfade länge. Läste alla bloggar jag missat och kollade instagram, och masade mig till sist upp. Vid två var jag inbjuden på värdinneträff hos min me&i-säljare, på fika och utförsäljning. Lika trevligt som dyrt;) Efter det blev det bråttom för vi skulle fika hos Janelle och Simon.

In med alla kids i bilen, in med Doris och iväg. Mamma och pappa körde en väg, jag en annan och syrran en tredje. Vi konstaterade att ingen väg var optimal. Men fram kom vi ju allihopa:)

Janelle och Simon hade bakat:

Sådär perfekta lussebullar jag då jag aldrig lyckats få:) och goda var de åxå!

En brownie hade de bakat med och massa kakor stod på bordet. Jag fick ett julkaffe av dem, som vi testade direkt, och det var jättegott. Jag som mest bara dricker snabbkaffe ångrar som sjutton att jag kastat iväg mina små pressbryggare. Ni vet de där man häller i pulver , sen vatten och så pressar man ner en grej så kaffet hamnar på botten och resten är färdigt att dricka… Alltså.. fattade nån? 😉 Knappt jag gör det själv ju..

Kanske ligger de i lådan som ska till loppis förresten? Måste gå ut och kolla i morgon när det är ljust.

Vi hade jättetrevligt, och vi blev kvar i fyra timmar. Trodde inte det var sant när vi kollade på klockan, tiden går fort när man har roligt helt klart.

Hem, och eftersom Corrinda och Robban fått skjuts av mormor och morfar lite tidigare så stod middagen på bordet, bara att hugga in. Sen påbörjade jag operation städa skåp och sovrum. Mitt i natten. Jag har en skänk med överskåp där julgranen ska stå, och den baxar jag in i sovrummet varje jul, oftast precis när granen ska in. I år gjorde jag det i veckan för att passa på att rensa ur skåpet. Det medför att sovrummet blir stökigt, och det påbörjade jag en röjning av nu. Klockan 20.30 en lördagkväll;) och Jamie sover ju där inne.

Jag flyttade över mina kläder från en byrå till en annan, och ska bära ut den överflödiga byrån i garaget nån dag, just nu står den i vardagsrummet. Städade under sängen, och fick ordning på allt som flyter omkring. Najs I säng med Jamie och sen påbörjades nästa skåp. Halv tre var jag klar:)

Med andra ord var jag stentrött i morse, och sov länge. Det gjorde även ungarna, tack för det:)

Sen hann jag inte med just något alls, mer än det vanliga, röja kök,tvätta, hämta tvätt, städa killarnas rum, gå ut med Doris och så vidare, innan det var dags att åka till Danmarks kyrka för Luciatåg och avslutning.

Vi kom tjugo minuter tidigt, men ändå var kyrkan nästan fullsatt, och den är stor. Jag placerade barnen på den lilla trappavsatsen bredvid altargången, och mig själv ytterst på en rad, och där hade vi suttit bra. Om inte alla föräldrar med bebisar suttit där;)

Holy smoke, man kan inte direkt tala om någon stämningsfull frid inte. Ungen intill skrek, ungen framför likaså och ungen bakom. Ungen tvärsöver gången var inte heller på strålande humör. På golvet i gången satt massa ungar, som pratade och skrattade högt, och det smittar ju sånt där. Mina som satt fint på kanten drogs med och Jamie började småbråka med Lovelia, men tyst iaf. Jag fick blänga argt på honom några gånger, men han var som sagt tyst åtminstone. Jag blir tokig på föräldrar ibland. Jag vet att det är hopplöst att hålla barn tysta och det begär jag inte. Att de små som nyss lärt sig gå traskar runt gör mig inte ett dugg, men när 4-5 åringar tramsar så stör de. Jag är fullt medveten om att föräldrarna i flera fall satt illa till, inträngda i kyrkbänkarna, men det hjälper inte. Jag hörde knappt sången från luciatåget för alla barnskrik, alla skrap av folk som flyttade sig hit och dit, eller småprat..

Jag har såklart;) vid ett flertal tillfällen rest mig upp och gått ut med barn som stört. Nej, jag vill inte slå mig för bröstet och säga att jag är bäst, men det handlar om respekt. Man kan i alla fall försöka.

Men med tanke på att respekten verkar vara en utdöende konstart så är jag iofs inte förvånad 😉

Nåväl, efter att det var slut så satt vi optimalt till för att komma iväg till bygdegården bland de första och slappa trängas i kapprummet:) Inget som inte har nåt gott med sig. Vi fikade, och sen var det dans runt granen, och sen kom tomten:)

Nu är det slut på kyrkis för i år.

Jag kom hem, kokade korv med bröd till middag. Ibland får man fuska:) och satte mig vid datorn, jag had en misstanke om att jag missat nåt på journalistiken. Japp, En uppgift med deadline idag. Och en krönika som ska skrivas ett utkast på till i morgon.  Så första uppgiften är avklarad, och så ska jag sova på saken och hitta på en bra krönikeide till i morgon.

Nu har datorn slut på batterier, så jag ska stänga av och hoppa i säng. Vi påbörjar nu sista veckan i skolan, sen är det jullov. Härligt!

Natti natti 🙂