10 januari 2004 i Knutby, kommer ni ihåg? När ”barnflickan” sköt pastorsfrun till döds och sen traskade över till grannhuset och sköt mannen till pastors älskarinna rätt i ansiktet och bröstet, han överlevde, men med svåra skador.

Jag minns som igår hur det var värsta pådraget, och i allra första hand fanns ju ingen officiellt misstänkt, men strax rapporterade media om att även pastorns första fru dött under mystiska omständigheter. Jag minns hur syrran och jag tittade på varandra och bara torrt konstaterade : ”Det är ju pastorn som dödat dem”

Och så var det ju, om än med hjälp. Minns ni?

Helge Fossmo, pastor i pingstförsamlingen i Knutby, som ligger några mil här ifrån där jag bor, hade lite ”otur” i livet. Hans första fru ”trillade” och slog ihjäl sig i badkaret, och han kom undan. Han tog sig strax en ny fru, som han ledsnade på efter ett tag, och då inledde han ett förhållande med Sara. Sara var gift på sitt håll, och i stället för att ta ut skilsmässa så tyckte Helge att det var smart att döda. Innan han lyckats manipulera Sara till att döda hans fru, hade han tröttnat på henne med, och tagit sig en ny älskarinna. Hon heter Carola, av alla jäkla namn man kan ha;)  Genom manipulation, sex och maktmissbruk fick han så Sara att döda hans fru. Men eftersom det vore tråkigt att leva ensam fick han henne även att försöka döda älskarinnas man….Jag mår illa.

Varför dillar jag om det nu då? Jo, så här, på journalistiken har vi en uppgift. Vi ska läsa en bok skriven av en journalist och sen göra ett arbete på det. I förslagen  på böcker fanns Himmel och Helvete. Mord i Knutby.

Eftersom det är ett av Sveriges märkligaste kriminalhistorier genom alla tider, och eftersom det ligger bara en bit härifrån, så tyckte jag att det kunde vara lite spännande att läsa om. Och så fel jag hade. Eller visst är det  spännande, men det är sjukt jobbigt att läsa. Jag mår på allvar illa av det, och kan bitvis inte läsa så långa stycken i taget utan att hoppa upp och avreagera mig på något. Städa, plocka ur diskmaskinen… Helge Fossmo, ett sånt jävla avskum. En sån människa man önskar att man kunde låsa in, utan kontakt med någon och sen kasta bort nyckeln. Han sitter inne på livstid, och har nekats tidsbestämt straff, tack och lov. Men, det är väl bara en tidsfråga kanske. Givetvis är det nån idiotisk kvinna som hypnotiserats av honom och gift sig med honom i fängelset. Trebarnsmamma tydligen. På allvar? Jag kommer aldrig begripa mig på sådana människor. Att folk som lever i misshandelsförhållanden inte ger sig av, det är en sak, de är nedbrutna på nåt vis, skadade, kuvade.

Men att på eget bevåg ge sig på att kontakta ett svin som sitter i fängelse för anstiftan till mord på sin fru, och försök till anstiftan till mord.  När det pekar rätt starkt åt att han dödade sin första fru med, även om han inte är dömd. Och sen gifta sig med honom. En man som var gift med en och otrogen med två, samtidigt. En man som är livstidsdömd. Vad ska man med en sån till för det första? Och för det andra: Hur i hela friden är man funtad då? Har man en dödslängtan kanske? Vill man bli förnedrad?  Och, nu ska jag vara ytlig, hade det varit en man som såg ut som Johnny Depp, eller var rik som Bill Gates, så kanske jag kunnat begripa det lite mer, men den här snubben är ingetdera. Att möta hans ögon skulle vara alldeles tillräckligt för att få mig att drömma mardrömmar, och lägga benen på ryggen. Obehaglig creepy typ.

Han är ju inte den första, och knappast inte den sista heller som lockar kvinnor till sig som flugor till sockerbitar. Om något av mina barn, eller släkt och vänner skulle börja dejta en mördare, så skulle jag låsa in dem. På allvar. Det finns så mycket andra, bra och vettiga, människor där ute att man inte ska slösa bort sitt liv på folk som inte hyser respekt för andras liv.

Journalisten som skrivit boken heter Terese Cristiansson, och den bygger på rättegången och intervjuer med de inblandade, samt att hon gått nån slags träningsskola i deras församling, i avseende att lära sig mer om hur det funkade. Hon har själv suttit med och bevakat rättegången för olika mediers räkning.

Läs den om ni har möjlighet, men man mår illa.

I morgon kommer jag att läsa klart den och  göra arbetet, och sen försöka sudda ut illamåendet.

Idag har jag mest suttit och läst den, och har inget vettigt att säga.

Kan meddela att om man  sitter i solen och läser i april, så syns det sen;) Tror det kallas bonnbränna;)

I morgon ska jag till logopeden med Lovelia, det ska bedömas om vidare uppföljning, och sen fransfix. Måste fråga mamma och pappa om de vill passa Jamie en stund där på eftermiddagen…:) tror inte nån av de större hinner hem men får kolla i morgonbitti.

I kväll har jag iaf tränat, med Killer- David, och det var ju inte nådigt, efter två veckors vila med tungt i bröstet och andfåddhet…holy smoke, Jag orkade såklart inte som jag brukar, men det kändes bra ändå. Jag brukar aldrig fuska, är man där och fuskar så är det ju bortkastad tid;) men idag var jag tvungen vid några tillfällen att korta av övningarna, och även slå ner lite på takten. Burpeesarna på slutet tex… jag är ju alltid trött, men idag fanns inget extra att ge. Alls. I morgon komne det kännas fint:)

Så, nu ska jag sova:)

Natti natti 🙂