Idag är det tisdag, och jag ska berätta om min tisdag:)

Idag hade jag en dejt inbokad, och det med Mirka. Hon skulle dyka upp där när morgonen övergår i förmiddag, så det var rise and shine i morse. Jamie sov som en stock tills en kvart innan Mirka dök upp, och med sig hade hon Nellie. Och en massa fikabröd:)

Vi satt och babblade och snackade och skrattade, så vi alldeles glömde av det vi hade tänkt göra, nämligen förbereda vår gemensamma föreläsning:)

Alltså får vi lov att ta en dejt igen nästa vecka och fokusera på det, men lite hann vi med.

Jag har ju aldrig föreläst, medan Mirka gjort det några gånger, men nu vill vi ju försöka komplettera varandra. Vi har ju väldigt liknande liv på många sätt, och på många sätt är det totalt olika, så vi ska strukturera upp det på ett bra sätt.

Mirka har ju varit hos Fnulan/Malin i helgen, och jag är svårt avundsjuk för hon är en så fantastisk kvinna ♥ Alltså det är de båda två såklart:) men jag vill oxå vara med och tanka glädje:)

Som av en händelse så kommer jag att göra det snart, och det ska bli så härligt:)

Aldrig varit i Malmö, så nu är det dags. Whihiii  ♥  ♥  ♥

Jag kan ha glömt att blogga om den fina middag jag var på med Fnulan i våras? Jag hade rätt mycket där, och ibland ramlar saker bort, inte för att de är mindre roliga utan ibland även för att det är så trevligt att det är svårt att sätta ord på det:)

I samarbete med Zoegas kaffe så har Fnulan, Mona, Paula och Hugo ett projekt, som de jobbar med som bloggare för att sprida informationen – Coffee by women.

Kaffet är utrotningshotat… och kvinnor är duktiga på att begripa hur man odlar hållbart, och på den vägen är det. LÄs Fnulans ord om middagen här och om projektet i sin helhet här

Det här är inte kaffe utan öl:) som vi drack efteråt.

Bebisen är den bebis jag ska sno:) Leonore ♥Paula  Fnulan, Mona Hugo

Det här är ett viktigt och behjärtans värt projekt, så läs och stöd:)

Vi fick en kaffeplanta, och om tre år ger den skörd:) ska bli kul att se om den fortfarande lever då, än så länge frodas den.

I alla fall:)

Nu hamnade jag på villovägar, men det gör inget:)

Mirka och jag snackade, Jamie tinade upp efter ett tag, det tar ju alltid en stund när de inte träffat varandra på ett tag, men sen hoppade de studsmatta och grejade.

När hon åkte hemåt för att ta emot skolbarn och dagisbarn så tog jag tag i mitt hem. Jag begriper inte vad som hänt, men det är fan snudd på katastrof här hemma. Det är smulor på golvet HELA TIDEN! Jag dammsuger flera gånger om dagen, i alla fall en, men det verkar inte hjälpa. Sen drar Doris in grus, och småkillarna ger henne gärna pinnar som hon sen ligger och  tuggar på och sprider bark-bös överallt. Gahhhh!

Jag dammsög noga, sen hann jag inte så mycket mer för då kom mamma och pappa. De satt och snackade en stund, även de är väldigt besvikna och ledsna över att inte ha meddelats om dödsfallet inom släkten. När jag visade dem smskonversationen mellan ett av de yngre barnen och eh…tja Nån, så höll de på att flyga i taket. Det är inte okey någonstans att skriva så som det gjordes. Nån ifrågasätter barnet hur det kan veta vad som hänt, och frågar vem som berättat, och hur den kunde veta det…. I stället för att bara säga : ”Ja, XX har gått bort. Hur känner du dig? Är du ledsen?”

Vi har varit förskonade från sådant, så när det händer måste man ju prata och berätta. Men icke. Jo, jag har såklart försökt förklara, men det är aningens svårt när jag inte vet något.

Och innan nån får för sig att jag snokar i kidsens mobiler….barnet skickade det till mig, och frågade varför det inte fick något svar.

I dag är det 12 dagar sen dödsfallet, och inte ett ord. Det är alltså en person som funnits i mitt liv i 20+ år och som betytt väldigt mycket, men vår släktfejd hålls effektivt vid liv. Jag blir så trött.

Varför vi vill veta? För att alla normala människor vill ta ett farväl på något vis, och i vårt fall hade det fått ske genom att skicka en blomma. Men nope.

Jaha, det blev ledsamt nu, tvära kast idag, sorry.

Men så är livet.

När mina föräldrar åkte vidare så fortsatte jag röja lite, och sen snackade jag i telefonen samtidigt som jag försökte värma upp mig i soffan, för hu så kallt det blivit. Våra element tar alltid lite tid på sig att begripa att de ska hoppa i gång, det är ju varmt delvis under dygnet, men snart så. Mitt element i sovrummet har fattat, men så har jag fönstret öppet hela tiden:)

Plötsligt var det dags att laga mat, fiskpinnar idag, det var bara Jordan och Jamie som skulle äta just då,så de fick enbart, bara och endast fiskpinnar:) De gillar inte potatismos, och jag kan ju inte veva ihop sånt bara för att…De blev själaglada:)

Trixie och Lovelia åt knäckepizza som var kvar, och Novalie var mätt efter lunchen i skolan, och kanske efter alla mackor hon tryckte i sig till mellis klockan 17….;)

Corrinda rynkade på näsan åt allt och gjorde mackor, och Robban var inte hemma.

Sen for vi till gympan, jag lämnade av dem och fortsatte till Gränby där jag mötte upp syrran. Köpte presenter till Trixie som fyller år på lördag:) Gick in på TGR och hittade ett par läsglasögon som såg ut som Harry Potters brillor, och köpte dem. Lovelia ska på HP kalas i helgen, och behövde ett par glasögon om hon ska kunna vara Harry. Jag tänker att jag ska pilla bort glaset, men de var jäkligt bekväma, (men skitfula) så jag var lite sugen på att behålla dem;) Ångrade mig dock när ungarna garvade rått åt mig;)

Jag har även köpt en chromecast idag.

Vet ni vad det är? Nån liten dosa som gör så att TV.n kan gå på wi-fi, och den var ju easypeasy att installera så nu har Corrinda återlämnat PS3 så ungarna kan spela Skylandes 🙂

Dagens teknik alltså…jag fattar ingenting, men det är himla bra:)

Nu ska jag se på tv och sen sova:)

Natti natti 🙂