Jag hade ett härligt frukostevent idag som jag ville gå på. På Loppis Headquarter samlas massa goa människor i detta nu och äter frukost ihop och här sitter jag…

Nä jag är inte bitter. Inte ett dugg;)

Jag tvekade innan jag tackade ja, just för att det är svårt att ta sig iväg till Stockholm så pass tidigt, jag måste åka innan skolbarnen gått iväg. Men de är så duktiga och självgående på morgonen att det borde funka. I går så gav jag ändå en heads up för  tjejerna att jag eventuellt inte kunde komma eftersom jag har lite skruttiga ungar hemma, men jag trodde att det skulle funka. Jag var så taggad:)

Gick och lade mig 23, bara det är liksom ett halleluja moment, jag som aldrig hoppar i säng före midnatt.

Vaknade, tassade upp och duschade, klädde på mig, väckte Lovelia som skulle få följa med Hon har varit förkyld, men är frisk nu, dock vill jag inte att hon går till skolan och blir smittad igen, en extra dag hemma brukar jag alltid förorda. Hon älskar att få följa med mig på alla möjliga och omöjliga event, men det är ju svårt nu när hon går i skolan, så hon var överlycklig. Väckte Jamie som studsade upp och så väckte jag Jordan….. och han började genast gråta, han hade ont i halsen och magen.

Men åh:( Jag vet inte hur ni är, men i sådana här situationer så blir jag så besviken att jag måste nypa igen rätt bra för att inte bli ”arg.” Jag vet mycket väl att det inte är med flit man blir sjuk och jag blir inte arg ARG, utan det är besvikelsen som visar sitt fulaste ansikte. Bad honom kliva upp och känna efter och så gick jag ut med Doris. Jordan har varit väldigt pipig sista tiden, olikt honom. Han är rädd för saker och ting, och i natt vaknande han flera gånger, satte sig rakt upp i sängen och stirrade ut i mörkret: ”Vad var det som lät!?”

Kanske att han inte mådde helt hundra då heller. . Å andra sidan så kollar de på massor av spökvideos på youtube… och det pratas om demoner och andar hela tiden här hemma. Jag tror inte ett skvatt på sånt, även om vissa saker är svåra att förklara, men jag tror inte att det finns onda krafter sådär. När jag säger det så skriker alltid Patricia och Corrinda att jag måste sluta! För det är till människor som mig som demonerna kommer:) och de är kanske inte livrädda, men de är helt övertygade om att Paranormal activty-filmerna är typ dokumentärer;)

Jaja. So be it. Jag kan inte rå för att jag står med båda fötterna lika stadigt i backen som ett berg.

När jag kom in med Doris så var han påklädd, men såg inte alls pigg ut så det var bara att skicka honom i säng igen, och meddela Loppi att jag inte kunde komma.

Det var två mycket ledsna barn som sen fick beskedet att vi inte kunde åka. Som de grät. De var så inställda på att få åka tåg och gå på event. Stackars smågrisarna ♥ jag lovade genast att de får följa med på nästa:)

Jordan ligger och sover, de andra två sitter och kolllar på film. Jag sitter här och fryser.

En sak som är positiv i alla fall som jag tänkt på i flera dagar nu, det är att det ju faktiskt är ljusare på morgnarna! I och för sig har vi snö som hjälper till, men visst är det skillnad? Vi vaknar ju sju och det är inte länge sen som det var kolsvart då. Ihhhhh, det finns hopp om våren, hopp om att virus och baciller försvinner:) Vi har haft så mycket virus, jag tror inte att det är en enda dag i år som alla barnen varit i skolan.

Är det inte den ena så är det den andra, och det snurrar! Jordan var hemma förra veckan, eller förrförra kanske (?) nästan hela veckan, och så nu igen. Hans lärare mailade och var orolig att det var nåt i skolan, men det är bara virus. Lovelia samma sak, i skolan en dag, sen ont i halsen, sen skolan en dag, så ont i huvudet. Trixie var hemma typ en vecka med ont i huvudet och halsen, och samma för de lite äldre barnen. Jag sprayar ColdZyme och har än så länge klarat mig. Var ju lite däven och off ett tag, men inte sjuk. Nu är jag lite småsnuvig i och för sig. men hoppas på att mota bort det med.

Jag ska ju på Stiftelsen och Takida i morgon!

Har inte alls tid att vara sjuk. Det ska bli kul:) Det är på Svandammshallarna och jag äskar det stället, det är våra anrika gamla tennishallar, byggda på 1930-talet och det sitter så mycket nostalgi i väggarna. Jag som av nån anledning borde varit ung på 50-60talet eftersom det tiden ligger så varmt om hjärtat med allt – kläder, bilar, musik, dans osv. känner mig hemma här. Det är råddigt, mörkt och inte toppenljud men det blir som en klubbkänsla 🙂 Love it.

Jaha, men ska man börja städa lite då kanske? Det är ju inte min favoritgren, och definitivt inte före lunch, men det är väl lika bra..

Ha det gott alla ni, så hörs vi senare idag:)

♥♥♥