Jamie har gått i skolan i drygt tre veckor nu, och tidigare har han inte direkt varit intresserad av att sitta still och pyssla. Måla, rita och greja har inte varit hans grej. Jordan började intressera sig för bokstäver sommaren innan han började förskoleklass, och några veckor in på höstterminen så kunde han plötsligt läsa:)

Han är min lilla professor. Ingen annan har varit så tidig, eller så otroligt skarp i hjärnan som vad han är.

Jamie är inte riktigt där än, men han har lärt sig att skriva sitt namn:)

Han har ju inte det enklaste namnet att stava till kanske. Dessutom har Jamie som de flesta av tjejerna lite problem med talet. Inte som att han inte snackar för det gör han. Hela tiden, men han har flera bokstäver som inte blir rätt. Då är det svårt att ljuda. Men han jobbar på det, och för varje dag så blir han mer och mer intresserad. När vi var på Jula här om dagen så läste han namnet på skylten ovanför dörren:)

Stolt morsa.

I går hade Lovelia och Trixie gympa på kvällen, och jag behöver skjutsa dem dit. Eller nog skulle de kunna ta buss, men det skulle ta över en timme med flera byten, bil tar tio minuter. Jag försöker alltid i första hand att de ska ta sig till och från sina aktiviteter på egen hand, men nu är det jag som valt att de ska ha gympa här i stället för hemma.  Jag ser det som en möjlighet att ta en fika på Gränby med nån, eller uträtta ärenden där, eller som nu, en promenad.

Syrran messade och frågade om jag ville ha sällskap, och det blir ju extra trevligt då.

Jamie ville absolut följa med. Fast han egentligen inte gillar att gå, han får ont i benen, och lite överallt, men han älskar verkligen att få följa med. Så okey då.

Mötte upp syrran och så gick vi först förbi 4H gården som ligger där, och hejade på kaninerna och hästarna och så en av mina favoriter, grisen.

Om man slapp äta upp dem så skulle jag gärna ha en grisfarm,. för de är ruskigt goa de här djuren tycker jag. Även om en fullvuxen galt är …öh skitstor, och läskig, så är de mindre varianterna mysiga.

Sen gick vi runt medan tjejerna tränade, de kör i 90 minuter. Jamie traskade på i bra fart, och inte så mycket gnäll.

Han är enkel att ha med sig, har alltid varit. även om han var överallt som liten. Nu är han det iofs fortfarande, men med bättre koll. Han gillar att klättra, springa och hoppa på saker.

Vi hämtade sen upp tjejerna, sa hejdå till syrran och åkte hem. Han var hungrig, och åt en skål yoghurt framför Idol och sen skulle han gå och lägga sig.

Jag satt i soffan och slökollade, surfade och trodde verkligen att han gått och lagt sig, han brukar försvinna in efter en eller två tillsägelser. Jag har ju aldrig haft några långa utdragna läggningsrutiner, utan det är Sov så gott, natt natti och så stoppar man om och går ut. Om man ens gör det, ofta så kommer de och säger godnatt där jag är, och kryper ner i sängen och drar upp täcket och somnar.

Ska jag vara helt ärlig så händer det dessutom ofta att de säger till att de är trötta och tänker sova:)

Men det är kanske att sticka folk lite väl i ögonen;) Men det går alldeles utmärkt att skapa vettiga rutiner. Jag har aldrig tyckt att det är speciellt mysigt att ligga bredvid ungarna när de ska sova. Man somnar ju själv, och sen är den kvällen förstörd;)

Vi kan i stället mysa i soffan innan det är sovdags.

Nu hörde jag bara tunga, lugna andetag som jag länge trodde var Doris, men när hon hoppade upp till mig i soffan insåg jag att Jamie hade hämtat sitt täcke och gosat ner sig i puffen. Tanke var säkert att se Idol, men han kan inte ha sett så mycket innan han somnade.♥

Från min plats i soffan ser jag varken puff eller täcke, och inte heller unge:)

Men där låg han sen och sov resten av kvällen, och sen bar jag in honom till sängen.

Det är jobbigt att först gå i skolan hela dagen, sen leka med kompisar, och sen gå långpromenad.

Nu ska jag se hur Jordan mår, han hade väldigt ont i halsen i går, så det kan kanske bli en sjukdag för honom.. Vi får se.

Ha en kanonfin dag nu:)