Vi har två husdjur.

Om man inte räknar spindlar och dammråttor för då har jag en hel farm;)

Vår fina Zlatan finns ju inte mer, och han fattas oss varje dag, på allvar alltså. Jag tittar fortfarande efter honom i fönstret när jag går och lägger mig, och när jag släpper in Smulan så kollar jag automatiskt om Zlatan kommer han med.

Smulan och Zlatan var syskon från samma kull. Den kattmamman fick tio eller elva ungar och alla klarade sig. När vi var och kikade på dem så yrde de runt som små gråa och svarta tussar, hälften av varje. Zlatan var den allra minsta, och jag föll ju såklart som en fura bara därför:) Smulan blev hans trygghet när vi tog hem dem hit, och så fortsatte det. Det var hon som bestämde.

Båda är gosiga, men Zlatan var den som helst myste ihop sig i ens famn.

När vi skaffade oss Doris blev det inte så lätt för kissarna. De är så snälla att de hellre gick undan än smällde tillbaka, och Doris tyckte att hon var herre på täppan.

Men så började Zlatan morska upp sig och de kom överens okey.

Smulan har helst undvikit Doris, men mer och mer sökt sig till vårt sällskap. Hon är väldigt mycket Robbans katt, hon älskar att ligga inne hos honom, och det är där man letar först.

Men han är ju i skolan och sen med kompisar så hon har fått stå ut med mitt eminenta sällskap;)

I går så kom hon och lade sig på min mage när jag låg i soffan ♥

Hon är så himla gosig och fin den här damen. Sträcker ut sig och spinner, och det är få saker som är så otroligt rogivande som att ligga och bara mysa med en katt på magen.Nu har hon fattat att det är okey att hon fräser ifrån till Doris, eller använder klorna på nosen;) Hon behöver bara lyfta tassen så backar Doris.

Doris blir vansinnigt sotis när Smulan kommer, och försöker komma så nära hon kan hon med. Fjollmajan.

Doris står ofta och håller koll på trädgården, gatan och alla som passerar.

Smulan sitter ofta uppkrupen i fönstret här, och då är såklart det tillåtet även för Doris. Solklar logik. Men hon ryms inte. Jo, hon har försökt, både en och två och femton gånger;) men ramlar alltid ner. Men det här är en slags kompromiss;)

Det finns få saker som får mig att må så dåligt som när djuren inte mår bra. Nu hoppas jag innerligt att de här två ska må prima ballerina i många år till:)

Smulan har fått en låda kattgräs, så hon inte ska smaska i sig av det där sträva eländet som fastnade i halsen på henne. Hon tycker att det är okey. Varken mer eller mindre.

Dricka vatten gör man givetvis i ett glas på matbordet. Och, är det gammalt vatten eller inte tillräckligt mycket, då välter hon ut det:) Sen ger hon en en blick som säger ”Skyll dig själv, det var faktiskt inte mer än rätt åt dig”

Doris ska såklart ha kudde när hon ligger i soffan. För lika självklart som det är att katten är på bordet, lika givet är det att hunden är i soffan. Katten får också vara där, men inte tvärtom. No dogs at the table. Hon kan smyga upp där om det står nåt smaskigt kvarglömt;)

Allra helst vill hon sitta i famnen vid matbordet. Inte nog med att man får gos, man kan få en slurk kaffe med, eller kanske till och med mat. Whihooo! Oftast sitter hon i kökssoffan, men så fort vi är klara så hoppar hon gärna upp i nåns knä.

Hon tigger förvånansvärt lite. Med tanke på att det finns många små händer som mer än gärna delar med sig så är det märkligt. Men skönt. Hon kan såklart sitta och se vansinnigt hungrig ut men det är väldigt sällan som hon gör nåt väsen av sig. Och då räcker det med att säga till henne så går hon och lägger sig.

När vi skaffade oss henne så kacklade domedagskören. Ingen i min närhet, ( så jag hörde iaf)men väl på nätet. Jag hade tagit mig vatten över huvudet och så vidare. Men nu har vi haft henne i två år, och jag ångrar det bara när hon rymmer eller skäller utan att lyssna. Eller förstör nåt:) Men för det mesta älskar jag henne innerligt.

Visst har det funnits stunder när jag funderat över om jag är klok, som om jag inte har nog ändå liksom;) men  de är få. Det goda överväger.

Ungarna snackar om att vi ska skaffa oss en till hund, men jag är inte riktigt med på det. Isf en färdig jycke. Väluppfostrad, och behändig. Men man vet aldrig, rätt vad det är har jag fallit för nån valp och glömt hur jäkla jobbiga de är:)

Samma med katt. Jag är så sugen på att skaffa ett par stycken till, men vet inte hur Smulan skulle ta det. Jag tycker det får räcka med att hon kände sig åsidosatt när Doris kom och tog över hennes domäner med buller och bång. Nu när hon äntligen kaxat på sig och tar tillbaka dem vet jag inte om jag vill ge henne fler konkurrenter.

Men oj vad det är berikande med djur ♥

En jäkla massa jobb förstås, men det är kärt besvär.