Fasen vad korta dagarna är så här års!

De hinner ju knappt börja innan de är slut. Jag inser att jag är väldigt beroende av ljuset, för när mörkret faller så tappar jag fart. ”Jag kan ju inte åka till soptippen nu, klockan är ju skitmycket!” och så är den bara fyra liksom…

Men snart vänder det! Jihoooo:) Always look at the bright side of life;)

Igår tränade vi. Jag har fan gått upp två kilo, typ. Det i sig är anmärkningsvärt eftersom jag liksom inte gör det, jag står alltid still. Men sitter man på röven hela dagarna och muggar in chips, godis och mackor på kvällarna så kanske det blir så;)

Men, jag har massa dåliga egenskaper, och en är att när jag ledsnar, så totalledsnar jag. Då blir jag nästan anti i stället. Alltså, jag vet hur man ska äta, jag vet vad som är nyttigt och inte, men jag skiter i det:D och gör precis tvärtom.

Jag ska snart ta tag i det, men tänker inte göra det just nu. Det är något visst med pepparkakor och glögg, och alla goda smaksatta lattekoppar med grädde. Julen är snart över, vi tar det då.

Men, man kan ju i alla fall äta vettigt i stort, och träna.

Okey, kanske måsta förtydliga här. JAG trivs inte om jag känner mig flobbig. Jag avskyr när det tar emot när jag böjer mig för att knyta skorna, eller dallrar när jag hoppar:) Jag vet att jag inte är överviktig, men det handlar inte om det. Det handlar enbart om att MÅ BRA.

Jag strävar inte efter att visa upp min fulländade body i minimal bikini eller tajta tröjor och brallor. Jag mår bara inte bra av att ha de där kilona för mycket. Mitt flås sabbas, ryggen och knäna tar stryk och allt som inte märks utanpå, som blodtryck och kolesterol och sånt. Det finns ingen anledning att missköta sin kropp, man har bara en.

Och – har man inte tid att träna och tänka på kosten nu så får man avsätta tid till att vara sjuk sen.

Så enkelt är det, förr eller senare straffar det sig.

Alltså, efter nyår, typ när skolorna börjar, då jäklar, då blir det skärpning. Jag ska tills dess peppa mig själv, planera och inspireras. Jag går som alltid till Paolo Roberto och Olga Rönnberg. Mina två stora förebilder. Och även mina stora hatobjekt i mina down-perioder. ”Allt är så jävla enkelt för dem” ”De är ju snygga, de har det här som jobb, de vet hur man gör” osv osv. Rena ynkliga hittepå-aggressioner:)

Häpp.

I går tränade vi, som sagt. Med David. Jag var noll pepp alls, men hade bestämt mig. Jag har ju vilat massor nu sista tiden, varit hes och skruttig och tvingad att avstå. Det är alltid lite svårt att komma igång efter ett sånt uppehåll, så här års. Allt är vinterns fel;)

Det gick sådär, jag var otroligt andfådd och var tvungen att flåsa några extra sekunder mellan varje övning. Galet jobbigt. Då är skillnaden på ett bra pass och ett mindre bra pass, ledaren. David pushar bäst av alla. Han har ögonen på alla, och peppar och pushar där det behövs. Så bra.

Igår fick han mig fan till att i handstående, med fötterna upp på väggen (wallclimb) ”springa” mot väggen.. Han brukar vara på Corrinda om det för han vet att hon är ruskigt vältränad, men nu när inte hon var där, skulle jag ta över det.. Jag flåsade ett ”Aldrig, du är inte klok, det är liksom inte görbart”, där med ansiktet en armslängd från golvet , men han insisterade. Så jag gjorde det:) Haha, det kan omöjligt ha varit snyggt och det var definitivt inget högt tempo, men prova själv! Det är tufft att bara stå på händer mot väggen, att sen springa mot den innebär att man måste balansera upp kroppen på ett sätt man inte direkt gör i upprätt vinkel. Idag känns det i axlarna:)

Jag lyckades öven med konststycket att stå på knä på en stor gymboll och släppa händerna:)

Låter skitenkelt, men satan vad svårt att hålla balansen. Hela kroppen jobbar. Första gången jag testade det förra veckan så kunde jag inte få upp fötterna från golvet så det är ju teknik också.

Att lyckas med något man inte kunde tidigare, det är jäkligt najs!

I kväll är det träning med Olle, jag känner mig fortfarande inte i form, men ser fram emot det.

Tror bestämt att jag ska köpa nya träningskläder till mig själv snart, bara för att det blir roligare då:)

Säg att ni också hamnar i sådana här sämre spiraler?

Vad är ert bästa tips att vända det?

Mitt är nog ”Fake it till you make it!”

Jaha, jag skulle berätta något…men har glömt vad;)

Men, som mamma och pappa alltid säger: Då var det väl inget viktigt då.. 🙂

Jag återkommer i kväll!