Sista dagen i USA:(

Varken jag eller syrran kände oss klara. Vi hade kunnat stanna länge till, och vi gick och funderade på olika  business man skulle kunna starta i New York. Vi är lite inne på att fixa deras sophantering för den är lite märklig:)

Men det får bli en senare grej. Först packade vi ihop oss, det mesta hade vi fixat dagen innan, men lite är det ju alltid. Syrran fixade med våra biljetter eftersom det är hennes jävla ansvarsområde;)

När vi var klara så checkade vi ut, och frågade hur man  enklast tog sig till Newark Flygplats. Syrran ville helst inte åka buss eftersom hon ju blev så gräsligt åksjuk på hitvägen. Vi hade några alternativ.

Ett : Tunnelbana. Det var en bit att gå till närmsta nergång och sen skulle vi byta. Tungt att slösa väskor, och det såg mörkt ut på himlen dessutom.

Två: ta en taxi. Svindyrt och ovärt.

Tre En shuttlebus från hotellet, och det blev det. Priset skiljde såklart, billigast var tunnelbanan, men det var klart värt de extra slantar det blev att få komma raka spåret.

Men först -frukost! Det hade blivit så sent att det inte var breakfast längre utan det fick bli en lunch:)

Så jäkla goda mackor!

Och den här chiapuddingen! Jag har gjort en liknande hemma, höftade i ingredienserna och det blev svingott! Som värsta desserten. Fast helt ok och till och med nyttig:)

Vi åt frukost här första dagen också, då pannkakor, men det här var snäppet godare.

Det började smådugga, och genast så ställde man ut paraplyförsäljningen på gatan.

Fortfarande varmt och skönt.

Vi gick förbi en butik, och så backade vi och gick tillbaka.

Ser ni?

Där låg huskatten 🙂

Majestätisk. Hans plats, ingen tvekan om det. Mitt i New York.

Och så lite fordon. SÅ fina mot hemma:)

Tillbaka på hotellet kikade vi ut i den fina trädgården. Här kunde man sitta och ta en drink om man ville, eller bara njuta av lugnet. Helt galet att det finns oaser mitt i stan.

Det är inte stort, men det är väldigt mysigt och härligt.

Vi fick vänta lite på bussen och passade på att gå på toa, och fota brevlådan 🙂Själva bussresan tog skitlång tid. Avståndet är inte långt, jag tror man skulle kunna köra på en tjugo minuter eller så, om det inte var så förbannat mycket trafik. Nu tog det nästan två timmar. Gosh! Men de hade full koll på att det tar sån tid, så det kändes aldrig det minsta nervöst.

 

Framme på Newark.

Det är en rätt liten flygplats, så det gick fort att kika igenom de få butiker som fanns.

Vi åkte på syrrans biljetter, och det var inte konfirmerat att vi kom med, det är alltid lite nervöst, men det såg bra ut med plats. Jag tror hon flörtade in sig med killen vid disken för rätt vad det var vinkade han till sig oss och gav oss biljetterna. Vi var placerade i Business class. Lyxklass. Första klass. Top of the top:)

Jag har inte flugit Business sen jag var typ 20 och åkte till USA med mamma och pappa och syrran, och jag kan ju säga att det har blivit väldigt mycket mer lyxigt:)

Det var vi och affärsmännen. En dam tror jag.

De flesta av dem fällde ner sina sängar och drog på ögonbindeln och sen sov de, men sånt hade ju inte jag tid med. Herregud, här ska njutas!

Först en drink före maten. Och varma nötter!

Jag passade på att kolla alla funktioner i sätet. Inga lurar som man stoppar in i öronen här inte, nope finfina kvalitetslurar av nåt fancy märke jag glömt. Upphängda såklart.

Vatten och plats att lägga saker i hyllan som avdelar sätet från grannen.

Hästens täcke och kudde:)

Massage i sätet och givetvis fullt liggläge, eller vad man nu föredrog.

Jag åkte givetvis upp och ner flera gånger:)  Ja, men vafan jag måste ju prova!

Förrätt, på linneduk. En helt fantastisk hummer. Det är en egen kock med i lyxklasskabinen…:)

Vin och vatten, sallad och bröd. Jag var mätt redan efter nötterna.

Vi var de enda som tog selfie men alla andra är trista;)

Haha, jag är så lätt att imponera på det syns ju:)

Skål då!

Personalen var helt suveräna. Det är de även i turistklassen såklart, SAS har bara bra personal. Jag kanske är partisk, men SAS är nu mitt familjeföretag. Ja pappa har alltid jobbat här, och nu syrran, det är synd att det inte är ägt av vår familj;) Men nära…

Huvudrätten var svärdfisk, det har jag aldrig ätit innan, men jäklar så gott! Och blått potatismos. Och sparris.Och spenat!! Jag har aldrig ätit så god spenat!

Efterrätt. Givetvis fick man ta av alla sorter om man ville, men det var ju knappt så det fanns plats för den här gudomliga.

Bara att välja och vraka.

Så lyxigt!

När maten var avklarad så släckte de ner, och vi kollade på film. Jag fortsatte på den jag inte hunnit se klart på på nervägen, och sen påbörjade jag nästa. Trött men hade ingen lust att sova. Men till sist så fällde jag ner sängen i fullt planläge,  drog upp täcket till huvudet och bakom ryggen och somnade. Vaknade av att det var lite för platt:D Haha, tänk att man alltid kan klaga på något 😉

Nä. jag hostade lite, och den torra luften i kabinen gjorde det lite värre. Men jag sov några timmar i alla fall:)

Och vips så väckte personalen en för frukost. Jag tror att de tände lyset stegvis, sådär som en soluppgång i kabinen, skitmysigt. Man hade fått frågan på kvällen om man ville bli väckt till frukost eller ej, och såklart ville vi det.

Inte för att jag var så hungrig, men när man väl började käka så kom aptiten 🙂

Så gott!

All mat var helt outstanding. Hemresan var så enkel:)

Och man fick de varma handdukarna! Det fick man inte i turist, och de saknade jag.

Vi flög via Köpenhamn, så det var där vi gick in för landning. Och så fick vi lämna vårt crib för den här gången, och jag har svårt att tänka mig en långflygning i vanlig klass;)

Man blir bortskämd snabbt.

På Kastrup var det mörkt och kallt, tidig morgon, vi landade vid sju. Stockholmskärran gick vid nio tror jag, och vi traskade runt lite innan vi satte oss i gaten. Det här planet var knökfullt, men det kändes inte så besvärligt om vi inte skulle komma med, nu var vi ju nästan hemma. Men vi kom med, dock i vanlig klass…bah:)

Och fick frukost igen, och vips var vi hemma.

Nu kändes det i både kropp och knopp att vi åkte ”åt fel håll” och det var tungt att gå ut i kylan. Mamma kom och mötte upp oss inne medan pappa väntade i bilen. Vi hade packat ner alla ytterkläder men hade en varsin poncho, och det fick räcka. Pappa drog på värmen i bilen:)

De lämnade av mig hemma, Mirka kom och vi körde en live på instagram:D Jag vet inte om jag sa något vettigt alls, för då var huvudet som bomull. Känslan att vara salongsberusad var stark, tänk vad sömnbrist gör. Jag hade inte alls för avsikt att somna innan kvällen, och kämpade hårt med att hålla mig vaken. Syrran somnade, och det tog nog längre tid för henne att komma i fas, jetlag är en riktig bitch:)
Jag höll ut till tio på kvällen, då hade jag fått alla små i säng, och kunde lägga huvudet på kudden och somna. Ahhhhh!

 

Vår New York resa var fantastisk!

Jag vill åka tillbaka, jag vill flytta dit. USA är ett land jag trivs i, och när de fått väck sin galning till president så kanske jag gör slag i saken;) Men då till de varmare delarna.

Vi planerar att åka tillbaka. Kanske inte till NY direkt, utan Chicago, San Fransisco, Hawaii, Miami, eller varför inte nån byhåla nånstans? Vi var ju i Kalifornien på 90-talet och bilade mellan Los Angeles och Las vegas, och det är något jag absolut kan tänka mig att göra om. Att bila tvärs igenom hela USA är en dröm! Men då ska man ha tid. Så det får bli SEN:)

 

Så det var sista delen i min reseberättelse. Jag hoppas att ni inte ledsnat:)

Jag har massa bilder i systemkamerorna, men de är just där. Minnena i huvudet är kristallklara och jag tänker ofta tillbaka. Vi hade en extrem tur med vädret! Det hade lika gärna kunnat vara +5, men vi hade alltså +25 i snitt. Tropiska nätter och helt ljuvligt:)

Vi valde ju mellan Dubai och New York och med facit i hand, utan att ha varit i Dubai förvisso 😉 så valde vi rätt.

New York är en makalös stad ♥