Misson  kind of completed, jag klev upp före tolv:)

Jamie snusade och sov, jag hade larmet ställt på mobilen och Lovelia kom in och väckte oss strax efter elva, annars vete sjutton om jag kvicknat till..

Men vi kom upp, han var jättesuperduperorolig över att åka iväg med sin pappa, och velade och grät lite in i det sista. Stackars lilla Jamie ♥ Han hade inte ont i magen, men var rädd att få det, och för vad pappa skulle göra då. Alltså inte som att han skulle göra något dumt såklart, men han känner ju inte sin farsa och vet inte alls hur bra/dålig han är på att ta hand om sjuklingar. Det vet inte jag heller:D Haha nu för tiden har jag ju absolut ingen koll, men i ärlighetens namn var han sällan hemma när ungarna var sjuka, så nån vidare fingertoppskänsla har han nog inte.  Men med lite pepp och kramar från mig så åkte Jamie med i alla fall, och hade såklart haft det bra. Ja, lite ont i magen, men ingen katastrof.

Dock undrar jag hur lång tid det ska ta att lösa problemet… måste kolla upp igen.

Jag hamnade vid matbordet ihop med Patricia, Simon, Corrinda och Marcus och snackade bort tiden i stället för att läsa som jag planerat. Men vafasen de är kul att prata med. Inte underlättade det ju ett enda dugg att boken jag skulle läsa var inget annat än genomvidrig. Deppig och fruktansvärd. Drömfakulteten – tillägg till sexualteorin, eller nåt liknande. Sara Stridsberg kanske.

Vi kan klargöra en sak här och nu:) Jag läser för att bli underhållen, jag kan absolut läsa tunga böcker, men då behöver jag veta vad jag ger mig in på, och vara mentalt redo. Den här gav mig bara och enbart en fadd smak i munnen. Massa övergrepp, knark och psyksjuka människor.

Jag har läst halva och jag tänker inte läsa resten, den blir liksom inte bättre, jag mår bara sämre.

När jag läst så mycket jag pallade med, så hoppade jag i träningskläderna, borstade tänderna och åkte till stan och bibblan. Gjorde ett tappert försök att få parkering i absoluta närheten, men det var tvärfullt. Det är det alltid så jag blev inte direkt förvånad:)

Jaja, en promenad i regn har ju ingen dött av så jag parkerade vid järnvägen där jag oftast står. Jag hade reserverat Emily Dickinsons dikter, igen, jag har läst den men behövde ha den igen. Bibblan är rackarns så smidiga när man kan reservera och sen plockar de fram böckerna åt en, så man bara behöver hämta dem. Jag som på allvar inte fattat än hur man hittar böckerna kan inte vara gladare.

Jag hade Marcel Proust och Shakespeare på min lista med, och den första var utlånad och den andra hittade jag inte. Var tvungen att fråga en bibliotekarie.

Okey, jag hatar att fråga 🙂 Jag har absolut ingen aning om varför, men antar att det är en kombo av att jag är feg, blyg och tycker det är pinsamt. Ja, det är stört, men man kan inte alltid vara så realistisk.  Men jag jobbar på det! Hon visade mig först till lyrikhyllan, men där fanns han inte, delade tydligen ahjft dramatikböckerna där tidigare. Vi traskade runt lite, innan hon var tvungen att fråga i sin tur:) och så fick jag till sist gå in i ett rum jag inte vågat kolla in i förr. Varför? JO för att alla ser så belästa och kloka ut där inne:D

Där hittade jag min Hamlet. Bläddrade i den, kände hur jag bara blev sur för det var tråkigt att läsa repliker, tittade i bokhyllan igen och såg en annan Hamlet, återberättad för nån. Mer som en berättelse än en ren teater. Jag tog båda:)

Jag har kommit en bra bit på väg i läsrapporten, så det känns toppen.

Vet ni, jag har funderat på en sak. Eller kanske mer noterat. Väldigt ofta när jag får ”skit” på nätet, och svarar, så använder folk ett onödigt avancerat språk. Lite som att jag inte skulle förstå:) Jag antar att det är nån härlig form  av att trycka ner folk i skorna, få dem, mig i det här fallet, att känna sig underlägsna.

Jag kanske ska tala om att det inte fungerar 😀 så slipper ni fundera ut massa ord.

Jag KAN alla svåra ord, jag vet vad de betyder. I de flesta fall ska väl erkännas, men stöter jag på ett ord jag inte begriper så googlar jag det, och sen har jag lärt mig något nytt den dagen. Pragmatisk tex, som logopeden sa att Corrinda var när hon var tre år…jag hade aldrig hört det förr, och googlade. Ni får göra det samma:D

För mig, som levt med små barn, halvstora ungar, pre-teens och tonåringar länge så har mitt fokus legat på att göra språket begripligt. Att tala så att alla förstår. Det är en konst ska jag säga till alla er som svänger er med akademiska skitkrångliga ord:) Man ska inte underskatta det enkla. Det är inte så himla easypeasy att förklara något på ett sätt så att en treåring fattar och en trettioåring inte slutar lyssna.

Alltså, det är helt medvetet som jag inte använder massa avancerade ord. Jag kommer aldrig att känna mig mindre värd för att nån svänger sig med dem, och dessutom så kan jag ofta tappa respekten för folk som gör det. Jag tycker helt enkelt att det är lite smålöjligt:D

Slut på dagens reflektion:)

Jag tog mina böcker, och traskade tillbaka. Vid järnvägsövergången var bommarna nere. De hann både gå upp, ner, upp igen och så ner ännu en gång innan jag kom över, och då stod jag och väntade precis intill. Jag väntar ALLTID på att den vita lampan ska blinka, vilket betyder Kusten är klar, varsågod och kör.  När jag passerat gick bommarna ner igen:) så jag körde åt andra hållet.

Kom fram till Friskis och satt kvar i bilen en stund och väntade på syrran, bläddrade i mina böcker. I dag var det licensiering. Alltså att en ny ledare skulle göra sitt licenstest. Hon hette Sofia och var bra. Det är alltid väldigt annorlunda med en ny ledare, för man lär känna sina favoriter. Man har koll på ungefär vad de lägger för banor och vad de har för uppvärmning. Hennes uppvärmning var ju asjobbig:D

Eftersom jag ju kört en jäkla massa gym på sistone och så även i går så hade jag tajta axlar och överarmar, och det känns som att skinnet är lite för litet. Bäst är känslan när rumpan känns fast och tajt;)

Sofia fick MVG av oss, få se vilka tid hon har sina pass på framöver, om de passar.

I morgon är det cirkelfys med Olle, om bara folk avbokar lite så kommer vi ha pass mån-lördag den här veckan, och så får man vila med gott samvete på söndag. Exakt som det ska vara när det är som bäst.

Patricia lagade mat hemma. Jag köpte nån mix till kikärtsbiffar och quinoabullar för ett tag sen, som det var läge att testa när inte småkidsen var hemma.Ihop med egna potatisklyftor, guacamole, tsatsiki och mozarella-tomatsallad så var det supergott! Jag gillar ju inte halvfabrikat, men man måste ju testa, och jag gillar enkla saker…

Jag kom så pass sent att det var redan dag för Jurassic Park när jag varit ute med Doris i tråkvädret. Det bästa med tråkigt väder är att om jag frågar ungarna vad de väljer – gå ut med Doris eller röja köket…så tar de köket:) Det är värsta winwin.

Andra filmen om dinosaurierna tycker jag är den sämsta, men det är ändå alltid mysigt med filmtajm i soffan med alla barnen, så det är bara att hänga på.

I morgon ska jag köra till Sabbatsbergs sjukhus, det är inte jag som ska dit jag är bara chaufför, men det innebär att Mirkas och min live flyttas till torsdag.

Ohana goes first:)

Nu väntar Hamlet!!

Att vara eller inte vara…det är frågan:)

Natti natti