Det var fredag innan jul, den 22 december 2017.

Som vanligt så var det tacokväll, här ruckas det inte på traditioner inte:)

Jag hade varit på stan med syrran hela dagen och letat julklappar, och till sist bestämde hon att hon inte skulle åka med hem för att äta. Jag stressade till Citygross och handlade mat och sen ilade jag hem. Janelle och Simon var redan där och tog tag i matlagningen medan jag packade upp, slog in några strumpklappar och bara allmänt var överallt och ingenstans. Absolut inte till nån hjälp:)

Corrinda var hos Marcus, Robban inte hemma och Novalie på väg hem. Janelle var lite besviken att inte alla var hemma, men jag fattade ju inte varför.

Rätt var det var så kom Janelle med ett paket, och sa: ”Det här är en lite tidig julklapp från mig och Simon.”

Jag blev förvånad, det var ju julafton på söndag, varför en tidig, hur svårt kan det vara att vänta liksom:) Som alltid så måste man ruska lite på sina paket, och det här lät på ett märkligt sätt välbekant utan att jag kunde sätta fingret på det. Hm..? Vad fasen kunde det vara?

”Men mamma, öppna bara, ruska inte.”

Simon satt coolt i kökssoffan bakom mig, han filmade men det såg inte jag:D

Paketet var avlångt, typ 15-17 centimeter och några centimeter brett, ungefär som en cigarrlåda, och jag hade lite problem med att få av snörena för de var hårt åtdragna, men sen åkte pappret av och jag såg en omärkt låda. Lyfte på locket och där låg en handskriven lapp.

”God jul mormor Carola önskar Janelle och Simon ”

Jag fattade redan innan jag läst klart, och bara pep lite och kramade om henne hårt. Patricia satt precis intill och såg inte vad det stod så hon frågade ivrigt. ” Vad, vad vad???” och drog åt sig lådan, kollade på pappret och fattade först inget, men sen drog hon häftigt efter andan och började gråta. Jag grät, Janelle grät, Simon grät nog han med, och alla skrattade samtidigt.♥

Ungarna (Jamie, Jordan, Lovelia och Trixie) flockades runt oss, de var utspridda lite över hela huset, och kom springande när de hörde Patricias utrop, och frågade vad det var?? De såg ju att alla var glada men fattade ingenting. Men när vi hasplade ur oss: ”Janelle och Simon ska få en bebis!!” så tjöt alla de av lycka och grät lite de med. Jordan skrattade när vi sa att han skulle bli morbror, det vill han inte alls. Det lät alldeles för galet.

Men jag då? Mormor! Hur jäkla ballt är inte det?♥

Vi ringde upp först Corrinda på FaceTime och sen syrran. Corrindas min var obetalbar och den borde vi ha filmat:) Jag zoomade in på lappen, hon läste och sen gjorde hon en min som bara kan beskrivas som skolboksexempel på förvåning:) Sen grät hon, och även Marcus hörde i bakgrunden ”Nu börjar ju jag med gråta ju.”

Syrran var mitt i paketinslagning, och bara av att bli uppringd på FaceTime gjorde att hon fattade att det var nåt stort, jag ringer ytterst sällan med det. Jag sa att jag fått den bästa julklappen redan och sen zoomade jag lappen, och även hon blev superförvånad, och superglad.

Vi skrattade och grät och när Novalie kom hem en liten stund senare så grät vi lite till:)

Robban grät inte när han fick höra nyheten, men han log med hela ansiktet, och tycker att det är riktigt häftigt 🙂

De ville berätta för mormor och morfar på julafton, för de ville att Simons föräldrar skulle få veta först, och det får man ju gå med på. Även om jag helst hade velat ställa mig med megafon på stora torget och berätta för hela världen:)

Alla syskon blev själaglada, och den här bebisen är redan älskad över alla gränser.

Alla på Simons sida blev superdupermegaglada de med, så nu väntar vi bara.

Det är tidigt än, beräknad förlossning är i augusti. För mig som aldrig berättat förrän efter det stora rutinultraljudet i vad, vecka 19? känns det otroligt coolt att få veta så tidigt. De resonerar så klokt att om nåt händer så blir inget värre för att folk vet, tvärtom. Det är så sant som det är sagt:) Jag har tyckt att det var läskigt att berätta även sent, och hade helst aldrig sagt nåt:) men å andra sidan är det jobbigt att gömma en stor mage.

Jag har ju sparat massor, rensat massa bebissaker, men ändå sparat massor. Så faktum är att i realiteten skulle de inte behöva köpa ett endaste dugg, möjligen ett babyskydd till bilen:)

Sen VILL man såklart göra det ändå, men det känns bra att kunna erbjuda dem det. Och såklart bjöd jag även på den lilla insikten att det skulle kunna bli tvillingar. Eller fler 🙂

Haha, det gjorde dem lite bleka, men, jag vet att de skulle såklart klara av även det utan problem. Janelle och Simon är två kloka, stabila, vettiga människor med fulla uppbackning från släkten på båda sidor.

Det här kommer gå bra, och det kommer bli superhärligt!

Janelle mår ”bra”, trött och illamående som man ska, och eftersom jag haft otroligt enkla och lätta graviditeter och förlossningar så hoppas jag såklart att hon får ta efter mig där. Allt blir lite roligare då:)

Ja, så 2018 bjuder på barnbarn! Hur fräckt är inte det då?

Jag insåg att med lite tur så kommer vi kunna ha minst en bebis-spädis konstant  i familjen i många år framöver♥ Och tvååringar!! Jag älskar tvååringar, de är helt genomvidriga men så ljuvligt underbara:)

Ja, det kommer bli bra det här ♥