OkategoriseradePluggVardag

Godkänd, Ikea, Doris:)

God eftermiddag:)

Jag är superhappyhappy!!

Jag kämpade ju på mellan jul och skolstart med två stora uppgifter på universitetet.

(Ja, jag måste skriva  u n i v e r s i t e t e t så ofta jag kan;) Det är very important att tala om att man har eller har haft universitetsstudier i sitt liv nämligen det har jag fått skrivet på snoken både en och trettitusen gånger. Att jag är en lite sämre människa för att jag inte har universitetspoäng. Spelar ingen roll inom vad, bara man kan skryta med dem;) Därför raljerar jag stenhårt, för att jag måste vara tvärtemot.)

I alla fall:)

Det var viktiga stora uppgifter, där man i den ena skulle läsa minst sju böcker av olika författare inom alla genrer. Analysera och motivera dem, vad man tyckte om dem och varför, hur man kunde dra lärdom av dem i sitt eget skrivande och vad det fanns för risker för ens egna skrivande. Tunga (tråkiga)böcker som Marcel Proust, Hamlet, Don Quijote. Emily Dickinson. Och Selma Lagerlöf♥och så en som jag mådde rent  illa av att läsa, Drömfakulteten. Usch. Dikter och prosa och dramatik. Läsa var inte svårt, men resten. Nu för tiden lär man sig ju sånt här i skolan, men på min tid, strax efter stenåldern så lärde man sig saker rakt av. Man behövde inte analysera och argumentera sönder allt. Jag hade svårt att fatta om jag gjorde rätt, och var inte alls bekväm med uppgiften.

Jag fick tillbaka den nu. En av två.

Och den är GODKÄND:) Med fina berömmande ord. Så skönt! Jag kan släppa den, och vad som är ännu bättre, jag gjorde rätt fast jag fick jobba stenhårt för att få till det. Mycket huvudbry. I min grupp är vi fyra stycken och en skulle komplettera, dvs är inte godkänd innan dess. Den ångesten innan jag fått upp min och såg att det inte var jag:)

Så superhappyhappy är dagens mood:)

En kvar, jag håller tummarna för den med.

 

I går gick ju Jamie tillbaka till skolan, och det kändes bra för både honom och mig. Barnen hade saknat honom och alla hade varit glada att han var tillbaka. Det är härligt att få höra av läraren när man hämtar:)

I dag åkte de skridskor. Jag tycker det är toppen att de tar vara på vintern medan det är riktig vinter, redan på onsdag skulle visst plusgraderna återinträda. Jäkla skit.

Däremot blir jag alltid lika förvånad att det förutsätts att alla kan åka skridskor:) Eftersom vintern inte är min favorittid på året så är jag heller inte superflitig med att göra uteaktiviteter med ungarna, och det kan hända att jag hellre storstädar än står och försöker hålla en treåring under armarna på isbanan;)

Jamie kan, men det är definitivt inte min förtjänst, snarare Lovelias:) Läraren sa när jag hämtade idag att han var väldigt duktig. Så Loppan är en bra lärare ♥

I går somnade han på soffan framåt sena eftermiddagen. Så trött och sliten gosse. Jag märkte det inte för jag höll på att skruva ihop en rullvagn jag köpt på Ikea, och sen med att fylla den med konserver, men Jordan kom smygande ut i köket, stängde dörren och viskade att Jamie sov:)

Han fick sova en liten stund innan jag väckte honom och det tar emot att väcka sovande barn, det är bara så. Jag har sällan gjort det, utan har de somnat har de fått sova. Det har funkat bra i min familj:) Jag skulle tex aldrig väcka en bebis som somnat ”på fel tid” bara för att det rubbar cirklarna.

Rutiner är bara bra när man kan frångå dem:)

Jag hade nästan kunnat låta honom sova, men eftersom vi hade planerat att åka på Familjefys på Friskis så väckte jag honom. Han klev upp men lade sig på golvet istället en stund:)

Vi har aldrig varit på Familjefys förr, men oj vad Lovelia och Jamie som följde med gillade det:) Som cirkelfys fast utan vikter eller väldigt lätta, och barnanpassade övningar. Och mental träning icke att förglömma:) Jag är sällan i så stora sällskap av kids som rusar runt överallt utan större koll;) Jag kan inte säga att det var ett fullgott träningspass för oss vuxna, men det var roligt som sjutton. Vi tänkte att nästa gång kan vi köra en sväng inne på gymmet efteråt så kan ungarna varva ner i lekrummet eller nåt.

-Ställ er där nu får jag ta en bild!

-Jag tänker inte dabba!! sa en av barnen;)

Jamie har ytterst sällan likadana strumpor på sig. Och jag har fan gett upp om det nu efter att ha sorterat strumpor till förbannelse i 24 år…jag skiter i om de har lika eller olika. Eller jag mår egentligen dåligt av att se det, men försöker ignorera:)

Corrinda var med och körde på gymmet, vi visste inte riktigt om man var tvungen att ha en unge per vuxen, men det hade man inte nödvändigtvis behövt. Hon tyckte att det kändes som att gymmet lockade mer:)

 

Tidigare på dagen igår så var jag ju på Ikea . Jag var tidig och fick vänta lite på Jenny.

En sådär vit rullvagn som står därborta köpte jag. Jag har velat ha en så länge:) men inte haft nån plats för den, men så tänkte jag till lite. Vid sidan av ett köksskåp så har det stått ex antal konserver travade på golvet, och kassar med diverse sånt som inte riktigt haft nån plats i köket. Nu står de i vagnen:)  Allt är bättre än att det står utspritt på golvet.

Vi började med brunch.

Ingår inte direkt i min kostplan för beach-2018:) Men som sagt, rutiner är bara bra när man kan frångå dem:)

Vi satt länge och käkade och snackade, ända tills ungen vid bordet intill kräktes. Det var en liten tjej, 1,5-2 år kanske så hon kan absolut ha satt i halsen, men både Jenny och jag har kräkfobi och rappade genast på därifrån. Bättre ta det säkra före det osäkra. Folk är dumma i huvudet och delar med sig av sina smittor, så man vet aldrig.

I stället gick vi ett långsamt varv på varuhuset medan vi snackade och snackade:) Det blev förutom rullvagnen lite blommor, och toaborstar. Nödvändigheter:D

Efter att ha stått en lång stund i garaget och snackat så kom vi på att vi kunde köra Rusta innan vi skiljdes åt, så det gjorde vi. Schampoo och balsam, och sådana där stora glödlampor med synlig glödtråd som dekoration, vad de nu kan heta. Och sen åkte vi till varsitt håll.

Jag hämtade Jamie och sen hem.

 

Doris. Doris Doris Doris:)

Varje gång jag drar upp rullgardinen i mitt sovrum så kastar hon sig upp i sängen och skäller på grannens hönor;)

Ibland ser hon dem inte, de är precis där bakom stegen som nog inte är en stege utan nåt staket kanske? Mellan våra tomter är det ett sånt här gammalt kan det heta Gunnebostängsel? Som dagisstaket men inte grönt. De har alltid haft hund, och ett tag innan vi flyttat hit så rymde den jycken stadigt in hit, så det är kanske något hinder. Våra barn klättrade över till varandra och lekte förr, så staketet är lite nerhasat. På sommaren så är det massor av buskar här så man ser inte ens in till dem, men nu vintertid så ser man både deras och våra försök till att stänga in våra husdjur på respektive tomt:)

Ser hon inte hönorna så spejar hon efter dem, och även efter grannens hund. Den är av en mycket större variant än Doris men som den lilla bjäbbmoster hon är så skiter väl hon i det. Storleken har ingen betydelse,  Doris är alltid störst 😉

Det här är baksidan av vårt hus, och vi är nästan aldrig på den sidan av tomten. Det är skugga, och finns liksom ingen anledning:) På sin höjd så åker jag runt med gräsklipparen nån gång per sommar, men det växer mest mossa så det är inte helt nödvändigt.

 

Japp, det var det. Nu ska jag laga mat.

Lovelia och Trixie ska på gympa, och jag ska….suprise surprise – träna:)

Kollade nu, och det är pass nummer tjugoett i år. Plus slalom i söndags så blir det tjugotvå, av tjugotre dagar, det är rätt så bra. Vi har ju nåt löst mål att hinna 100 pass innan midsommar, och just nu ligger vi strålande till. Lika bra att bunkra pass till de mindre friska perioderna:)

Jamen mat var det…. måste väl resa på mig då:)

Vi hörs snart!

Kommentarer

  1. ¨Magdalena

    Jag har också en gul labrador , han tycker nog Doris är jätte kul! Min hund har ingen som helst insikt i hur stor han är!

    1. Profilbild
      familjenannorlunda

      Doris tror hon är störst bäst och vackrast, och att hon bestämmer 🙂
      Vissa hundar har hon enorm respekt för dock 🙂

×

Carola Wetterholm – Familjen Annorlunda

Carola Wetterholm, niobarnsmamma från Uppsala, som medverkat i Familjen Annorlunda. Numera ensam med alla barnen på heltid. Vi är en stor familj, men den funkar precis som alla andras, kanske lite mer av allt bara . Tvätt och mat...och ytterkläder i den trånga hallen... Ett är säkert och det är att det blir aldrig tråkigt med nio barn i familjen! Maila mig? Gärna :) Här : carolawetterholm@gmail.com

Samarbetspartner:
Stylewish - Influencer Hosting