Allra först ska jag säga att det grejas lite på sidan, det testas saker, och det kan eventuellt bli lite störningar. Det ska vara högst tillfälligt, och räcker med att uppdatera webbläsaren, alltså trycka sig hit en gång till:)

Det hängde sig för mig, men efter att ha uppdaterat en gång så funkar allt klockrent.

 

Så, vidare. I morse var jag stört trött. Som vanligt, fast lite värre. Jag väckte Jamie och så skulle jag kliva upp, men medan jag vände mig om från ena sidan, som jag låg på för att väcka honom, till den andra, som jag måste ligga på för att kunna kliva ur sängen, så somnade jag:D

Och ingen saknade mig heller.. så jag vaknade till av att Jamie ropade Hej då mamma!

Öhhh, va?? Jag vet att jag egentligen är helt överflödig på morgnarna, de här ungarna behöver ingen curling och alla reder sig själva i sin egen takt. Men att somna när man vänder sig det är bra jobbat. även för att vara mig:)

Jag har sovit dåligt några nätter, först förkyld och täppt och sen efter det har det varit uselt, så det finns såklart anledningar:) Jaja, det är allt annat än PK men så jobbar vi i den här familjen.

Jag klev upp, kollade så allt var i ordning och så skickade jag iväg dem.

 

 

När kidsen gått till skolan och jag gjort mig i ordning och ätit frukost satte jag mig med kaffet i soffan och slog upp datorn. Inlämning av text på Alla hjärtans dag,  och den ska skrivas först;) Jag har det mesta klart, men inspiration kommer inte på beställning, så det måste värkas fram ibland. Haha, det är ingen fara, det rullar på.

Idag hade jag en korrekturläsare vid min sida:

 

Smulan, som likt de flesta katter alltid ska vara med när man gör saker som de inte kan vara med på:) Hon älskar att skrubba sig mot hörnet på den uppfällda skärmen, eller helt sonika trampa runt på tangenterna. I bästa fall hårar hon bara ner, men i sämsta fall gör hon om inställningarna på datorn så jag sen får ett elände.

Men, som de flesta som har katt så älskar man när de kommer och gosar ♥

Vi satt här i några timmar, jag skrev och hon spann, och sen hämtade jag Jamie:)

Vid ett tillfälle tittade jag ut genom fönstret och det regnade stora gigantiska snöflingor med en rasande fart, för att sen upphöra lika snabbt. På skolan sa Jamie att det hade ösregnat. Skolan ligger 500 meter bort, så nog är vädret lokalt allt.

Vi käkade mellis, han gjorde en god rostad smörgås med ost på men jag ville ha med mosad avocado på min ”skosula”. Alltså ett riktigt grovt bröd, det går under det namnet här hemma.

Men alltså?

Det vore ju kul om man fick lite avokad också och inte bara en stor kärna;)

Den var god i alla fall, alltid något. Jag skulle ha kokat ägg, men då dök mamma och pappa upp så jag glömde det, och käkade mina snålt tilltagna avocadomackor och drack den hemgjorda ingefärsbrygden. Jag låter den rivna ingefäran ligga kvar så det ser ut som nån inkubator för aliens, med långa trådar som rör sig i glaset;) Ungarna förfasar sig, men jag är helt hooked.

Allt eftersom så drällde ungarna in, stampade av sig blöta skor och hängde upp ännu mer blöta jackor. Härligt väder vi fått. Not.

 

Jamie var så otroligt söt igår. Han frågade syrran vad hon skulle göra när hon kom hem från Aladdin. Hon svarade att hon skulle packa sin träningsväska och sen sova.

”Ja, just det, det måste ju jag också göra.” sa han då och syftade såklart på vår nya måndagstradition – Familjefys på Friskis. Han tar ”sin träning” på blodigt allvar, och ser fram emot det i flera dagar. Att han sen glömde sin packade väska när vi åkte iväg är ju en annan sak;)

Familjefys är för barn och vuxna, och man får göra saker man inte direkt gör i vanliga fall, kravla på golvet, jag säger combatcrawl för det låter roligare:), hoppa på bollar och rulla på golvet. Sjukt jobbigt att göra som ungarna!

 

Jag hann laga middag så ungarna fick äta innan vi åkte, och idag ville även Jordan följa med. Han är en liten professor som helst sitter med näsan i en bok eller en skärm. Oftast när han spelar dataspel, Minecraft för det mesta, så har han en surfplatta uppställd bredvid sig, med lurar. På den lyssnar han på nån pod, eller nåt liknande på Youtube. Samtidigt som han spelar i hög fart på datorn alltså…jag klarar inte ens av en av de sakerna i taget;)

Jag blev väldigt förvånad, för han är inte direkt den som frivilligt rör på sig. Jo, han går gärna ut och leker med kompisar, röjer runt i skogen och hoppar studsmatta eller så, men organiserade aktiviteter tackar han nej till. Han vill verkligen inte spela basket som Jamie och Lovelia till exempel, för det är jobbigt. När vi kom fram till Friskis så gick vi direkt ner i salen, vi var lite sena. Ledaren går alltid igenom alla övningar och Jordan följde med, lyssnade noggrant och memorerade. Sen skulle vi värma upp innan vi började. Jag vet att man inte får skratta åt sina barn, men det gör jag ändå, fast med otroligt mycket kärlek. Och mera MED än ÅT. Han har en god kroppskontroll, men är inte alls van vid de rörelserna direkt, så det såg väldigt roligt ut. Allt gör han med 100% inlevelse och ger verkligen allt. Jamie tramsar mer, men Jordan jobbade stenhårt. Efter passet var han enligt egen utsago ” Helt slut, så här utpumpad har jag aldrig varit förr.” 🙂

Då skulle vi ju varva ner, och även här studerar han noga hur man ska göra och sen gör han det. Han var helt såld och det här skulle han minsann göra oftare.

Det ska bli så spännande att se vad det blir av den där ungen! Antingen så blir han professor i kärnfysik, eller så blir han sopgubbe. Och sopgubbe säger jag inte för att det på nåt vis är fel, utan för att han häromdagen när Patricia bad någon gå ut med soporna glatt tog på sig den uppgiften.

”Jag gör det, jag är som född till att kasta sopor!”

För mig får han göra vad som helst bara han är lycklig. Det gäller såklart allihopa. Jag kräver inga långa universitetsstudier med efterföljande höga karriärer om de inte känner för det. Det är ju SÅ lågklass att säga så, men för mig är deras lycka det enda viktiga och är de happyhappy med livet utan att vara högpresterande och oumbärliga på nåt arbete, så är det toppen. Vill de göra höga karriärer så go for it! Only the sky is the limit.

Lycka har inget med pengar att göra, även om det såklart är enklare att ha dem än vara utan. Man gråter hellre i en Royce rolls än en sketen gammal volvo 745;)

Jag hade ju en plan för mina barn;) men de har liksom sabbat den redan. Och den var givetvis på skämt. Men tänkte att Janelle kunde bli skådis, Patricia sångerska, Robban tennisproffs, Corrinda basketproffs, Novalie och neråt var ännu lite för små när jag gjorde upp min plan;)

Sen kom jag på att det var bättre med en Läkare, en Tandläkare, en Snickare, en Rörmokare, en Elektriker, en Bilmekaniker, en Kock, en Datanörd och till sist insåg jag att även Advokat var bra.

Jaja, vi får väl se hur det går med det. Hittills av de här yrkena så ligger elektriker bäst till, Robban går ju el, men är inte ett dugg intresserad egentligen:)

De får bli vad de vill då:D

 

Nu ska jag hoppa i säng, det blev sent idag med fast jag tänkte sova tidigare, men jag är ju inte trött! När kvällen kryper på, så kvicknar jag till.  Har alltid varit så, och jag vill heller inte vara utan det, men jag skulle gärna vilja ha lite mer piggelin-takter på morgonen.

Men man kan väl inte få allt kanske:)

Natti natti ♥