Innehåller annonslänkar

♥ Idag är det då Alla hjärtans Dag:)♥

Enda chansen för mig att få nån slags uppskattning är att boka ett träningspass med Olle.  Han klappar en alltid på axeln och säger att man är bra och duktig:) Så det ser jag fram emot i kväll:)

Haha, låter det patetiskt? Jaja, men jag skämtar ju. Jag tycker i och för sig att det är rätt charmigt men jag har aldrig haft nån att vara aromatiskt med, tja eller ROMANTISK som jag skrev men missade en bokstav så autokorrekt rättade… 😉 Jag har förvisso definitivt aldrig haft nån att vara aromatisk med heller, hehe.

Min exman var inte den romantiska typen, och man blir som de man umgås med, helt klart. Jag hade ju i ungdomen nån glorifierad uppfattning grundad på USAs Valentines day, men let´s face it, när jag var ung på stenåldern så firade vi inte Alla hjärtans dag i Sverige. Det kom sen, och då hade vi varit ihop så länge att vi inte anammade den. Och det var bara så det var.

Jag ska fundera en stund på om jag ska berätta en sak för er som aldrig berättats förr…:) Det är preskriberat nu, och handlar om just Alla hjärtans dag för många år sen… Hm..

Men först! Jag har fått lite rabattkoder att dela med mig av till er!

Här kommer först en rabattkod från Lindex som gäller enbart onsdag den 14:e februari, ni får 50 kr rabatt hos Lindex när du handlar för 250 kr med koden ”valentine18” Gäller även rean!

Jag ser att de även kör 20% på jeans med koden 20denim den gäller tom 18/2

Sen har vi Cellbes, som ger er 20% på hela ordern, enbart den 14/2, med koden LOVE18

Eller så kanske detta kan locka? Ni får räkna själva vad som blir bästa pris, som bekant är ju jag stenkorkad på matte:)

Ni hittar dit genom att klicka HÄR

Ja, och det där preskriberade då?

Jag vet inte om det ens är kul, men DÅ var det det, och jag och min partner in crime – Maggan, tyckte vi var vansinnigt fiffiga:)

Betänk att vi var fjolliga tonårstjejer som tittade på alla söta gossar överallt.  En uggla hade inte hunnit se alla med sitt 360 graders vridande på huvudet.

Vi gick på Fyrisskolan i Uppsala, vilket var en guldgruva för snyggingar. Så många, så lite tid att titta. För titta var det enda jag gjorde, gubevaremigväl att jag skulle våga GÖRA nåt. Jag har ju sagt många gånger att jag är blyg, och är det fortfarande, men då var jag väldigt väldigt blyg. Och, som man gärna gör så döljer man det genom att sätta upp nån fasad. Gärna en helt stick i stäv med hur man egentligen är:) Så jag var lite småkaxig, när jag hade sällskap… 😉 Och strösslade hela mig med nitar och läder, ju mer ju bättre. Just ja, svart kajal i feta linjer. Man var cool. Eller not, men det fattade man ju inte då;)

Jag och Maggan, vi hade span på väldigt många killar. Bland annat två stycken som kan ha hetat Tommy och  Jonas. Inte helt säker. Men vi möttes ofta i korridorerna, hade lektioner på samma ställen osv. Och så fick vi en genialisk idé när vi hittade ett Valentinekort på Gallerix. Som sagt så firades inte det speciellt mycket, men det hade börjat komma in kort. Det här var supergulligt, minns inte alls hur det såg ut, men nåt tecknat på framsidan och så nån text  i stil med: På Valentines dag vill jag bara säga…

Och så fick man öppna kortet, och där stod det med tunn spretig stil …Pitt

Jag kan omöjligt komma ihåg varför det var så roligt, men det var något på Tv som …. ööhh kan det ha varit typ Papphammar? Nån som inte kunde låta bli att säga Pitt.  Alla visste vad som menades i alla fall. Eftersom på den tiden så kollade ALLA på SAMMA tv-program:D Fanns liksom inget att välja på..

Vi kom på att om vi köpte det här kortet, och skickade det till killarna så skulle de fundera ihjäl sig från vem det var. Det var kul:) Men, hur skulle vi få SE det hela? Vi löste det med att skicka det till den ena av dem, men adressera till båda. Valentinesdag var en veckodag och vi räknade ut så det skulle komma fram dagen innan. På den tiden var Posten leveranssäker;) Så att då den som fått det skulle ta med till skolan och visa den andre. Ren chansning.

Valentines dag kom, vi gick förbi de här killarna ett antal gånger under dagen, och visst, de satt där, med kortet i näven, funderandes. Frågade alla tjejer i sin klass, frågade alla andra tjejer de kände. Såg mer och mer förvirrade ut. Skyllde på varandra. Frågade alla killar. Det blev en snackis, för det var ju inte de fulaste och minst populära killarna direkt så det spreds.

”Jonas och Tommy har fått ett Valentinekort! Från vem vet de inte, vem kan det vara?”

Maggan och jag gick där och visade inte med en min att det var vi:D Vi hade roligt åt det där i flera dagar.

Givetvis fattade de aldrig. För vi snackade ju aldrig med dem, mer än ett ”Oj förlåt!” om man råkade trampa dem på tårna när man gick förbi. Vilket förvisso var min specialité back in the days. Ja, att trampa på tår, jag kan omöjligen begripa det idag, men man måste ha varit mer nära varandra då;) även folk man inte kände. Det gick väl undan i trapporna kanske, eller var trångt i matkön.

Ja när jag nu skrev det så vet jag inte om det var så kul:) Men nu har jag skrivit det så det får vara. (Jag undrar om du, Carina kommer ihåg de här killarna? Jag kan tänka mig att du var en av de få som visste att det var vi;) )

Har ni några småfjolliga saker som är preskriberade? Shoooot! Dela med er, ju tramsigare ju roligare!

Jag har MÅNGA. Minst en miljon;)

Men de tar vi en annan dag!

Nu ska jag fortsätta med dagen, vi hörs senare, efter att jag fått lite uppskattning av Olle;)