Äntligen! Efter en vecka utan internet och massa mail till IP-only som ger ickesvar och hänvisar till att de inte får ta del av konversationen mellan Boxer och teknikerna gällande vad som sker och därför omöjligen kan ge ett besked om när det tänkas kan vara klart… så ringde en man från bolaget som tydligen ska sköta själva lagningen. De hade fått en lucka i morgon .. men hej och hå! Jäkla tur det för jag antar att de inte jobbar helg.. och att vara utan ännu en helg hade varit jobbigt.
När han ringde kom jag ihåg att sist så gjorde de en återställning av själva boxen på väggen… han höll in en knapp i en evighet och sen var det klart. Mest troligt är det väl samma nu… och då hade jag kunnat lösa det själv. För en vecka sen. Om jag hade kommit i håg det, och även vilken knapp det är. ? Den sitter illa till så man ser den inte utan måste veta var den är.
Men förhoppningsvis blir det åtgärdat i morgon! Håll tummarna.
.
Idag var då dagen då bussarna frös fast. När jag kom från skolan från att ha hämtat Jamie så stod bussen på hållplatsen. De har byggt sådana här käcka men inte så bra, timglas-hållplatser. Kommer man efter bussen så får man vackert vänta, och även om man möter bussen där eftersom det bara rymmer ett fordon. Är ju bra för säkerheten såklart men gör även att folk gör idiotiska omkörningar mellan hållplatserna för man måste ju förbi bussen!! Till varje pris, kosta vad det kosta vill. Nu stod den still med varningsblinkers på. Bilen bakom den körde på trottoaren för att komma förbi och jag suckade lite först, tänkte att folk alltid ska ha så jäkla bråttom 😉
Men insåg sen att bussen stått där ett tag. Så även jag gjorde fulingen och körde på trottoaren. Det finns en annan väg, men det är nästan en mil att köra runt, och från skolan och hem har jag kanske 400meter.
Chauffören stod och grejade med bakdörrarna såg jag när jag gled förbi. En liten stund senare messade Corrinda och den buss hon var på hade samma fel. Hon hade kompisar på andra bussar som även de stod still. Allt för att något blev knas med dörrarna i kylan. Antar att de fryser och inte går att stänga riktigt och då kan inte bussen köra. Bra såklart men märkligt att inte allmänna transportmedel i Sverige klarar av kyla ?Är ofta problem med tågen också när det blir kallt.
Nåväl jag hade ingen lust att krångla mig förbi den strandade bussen hemma för att hämta henne när nästa buss går ganska nära inpå;)
Istället vek jag tvätt, pratade i telefon och fick jordens huvudvärk :/
Kanske var straffet att jag inte hämtade avkomman 😉
Jamie somnade först på kökssoffan sen gick han in och lade sig i sängen och sov någon timme. Helt slut. Jag lade mig bredvid och slumrade en timme. Sen var både min huvudvärk och hans trötthet borta:) Han funderade lite på hur han ville göra i morgon – vara ledig eller gå till skolan. Han får välja, och det är lite olika vad han känner för. Idag skulle han först vara ledig men sen efter att ha sovit så vill han gå:)
Lika bra det eftersom jag måste sitta hemma och vänta på reparatören, och vi ändå inte kan göra nåt vettigt. Annars hade jag tänkt att vi kunde åka till Gränby centrum, jag har lite ärenden jag behöver fixa och så kunde vi äta lunch. Han älskar hamburgaren de har på foodcourten och jag, jamen jag älskar sushin. Men nu blir det ingen rå fisk :/
Ungarna lyssnade på sina spellistor efter middagen och vi är rörande överens om vilken låt som kommer vinna mellofinalen, nämligen John.
Efter en sekund, okey två då;) så konstaterade jag det i hans delomgång. ”Den här kan vi lugnt skicka, den kan ta hem hela alltet”
Så kom ihåg var ni hörde det först 😉
Han har rösten, utseendet, tekniken, karisman och sa jag rösten? Makalös. Låten skulle kunna vara en av Ed Sheeran, som jag för övrigt är grymt imponerad av, snacka om att spotta ur sig fantastiska hits:)
Johns låt är den ENDA av alla låtar som är bra, allt annat är uselt. Jag vet folk som säger att Fuldans med Robert Gustafssons hittepå-band Rolandz kanske? är sååååå bra. Jag storknar lite ?Den må vara lite kul, om man kan sin Robert Gustafsson, men annars är den bara löjlig. Barnen skäms när den kommer 😉
Nu är jag inget mello-fan alls, men med barn i huset så drabbas man av eländet oavsett, så då kan man liksom inte undgå att tycka om det.
Men John alltså??
.
Kan vi kanske prata lite om en annan mellorelaterad sak? Den här killen från gruppen som kanske heter Foo, eller Fo and o eller hur fasen de nu vill ha det;)
Han som är typ 20 och är ihop med en dam som är nånstans runt 45-46-47år?
Jag bryr mig kanske inte om åldersskillnaden i stort, kärlek är kärlek liksom, oavsett ålder och kön. Men… jag är 48 år, och alltså i samma ålder som henne, och för mig är det obegripligt vad man ser hos en så ung kille. Vad ska man ha dem till? ?
Jodå man kan säkert roa sig på många sätt;) men sen då? I vardagen? Jag har tre pojkvänner här hemma. De är ju inte mina då;) utan tillhör mina döttrar. En som fyller 20, en som blir 25 och en som är något år äldre. Jag gillar dem allihop men de är barn i så många avseenden. Erfarenheten av livet finns ju inte. Att tex diskutera CSN eller försäkringskassans regler med dem är lönlöst för de har ingen koll, och fattar inte vad man snackar om. Huslån och amorteringar och dödsbon och arvsrätt. Samma sak. Kubakrisen ( om man visste själv?) Kalla kriget, Pablo Escobar-gubben. Palmemordet. Och att berätta om sin ungdom som alltså är deras nuvarande ålder känns som en historielektion 😉
Deras mammor är i min ålder. Jag har ju pluggat flera utbildningar där åldersspannet varit allt från 19 år till 75 år och jag har absolut inga problem att umgås med varken unga eller gamla, tvärtom är det väldigt berikande. Jag tänker sällan på folks ålder utan mer på om jag gillar deras sällskap. Men att dejta en kille som knappt fyllt tjugo? Nej det skulle jag inte vara ett dugg intresserad av. För att det ger mig absolut inget mer än en unge till 😉 Och då inte i form av en bebis utan en skranglig tonåring med allt vad det innebär.
Jag alltså. Vad andra gör får stå för dem och jag säger inte att jag tycker det är fel. Bara märkligt i mina ögon:) När man är ute på krogen så händer det varenda gång att nån ung snygging raggar på en, och även om det kan vara lite smickrande så är det allt.
Jag är jäkligt osäker på vad jag skulle tycka om nån av mina barn började dejta en 25-30 år äldre person. Nånstans känns det som waste of youth. Att man inte kan vara den ungdom man är utan automatiskt anpassar sig till ett äldre beteende. Jag tror att det gäller även tvärtom så att den som är äldre anpassar sig neråt i ålder. Vilket kan vara toppen, för ska vi vara ärliga så är väldigt många som fyllt 35 stengamla i allt. De har krämpor som en 85-åring, klär sig i tråkiga kläder och klipper tantfrisyr eller har gubbflint och kollar bara på Aktuellt och Mitt i naturen;)
Där kan de tjäna massor på att börja röra på sig, hänga med och njuta lite av livet:)
Jag är ju såklart evigt 21. I huvudet, även om de grå stråna börjar komma och gravitationen gör sitt med rumpan 😉
Jag vet inte vad jag har för ålderskrav på en eventuell partner. Jag känner ju folk strax under trettio som uppför sig som betydligt äldre. Ofta har de då barn. Jag kan såklart inte säga att jag aldrig skulle kunna var ihop med nån som inte fyllt, säg 40. Eller 30, 50,60,70?
Eller att de får vara max 15 år yngre, för om man träffar nån som är 18 år yngre då? Ska man vara benhård i sin åsikt då så kan man ju göra sitt livs största misstag. Eller dra vinstlotten, vem vet;)
Jag kan med bestämdhet dock säga att allt under 25 går bort, för att…. de är barn;)
.
Vad tycker ni?
Som sagt så är kärlek kärlek och det är fantastiskt att folk hittar den, oavsett ålder, nationalitet och kön. Jag dömer INGEN, utan jag funderar och reflekterar utifrån mig själv. Jag är på riktigt nyfiken på vad ni tycker 🙂
Shoooot!!
.
Nu ska jag ladda för x-files, Arkiv X 🙂 apropå gammal 🙂
.
Kommentarer
Jag tycker att när åldersgränsen är så pass att den ena åldersmässigt kunde vara förälder till den andra så är det konstigt. Att det kan ju inte vara kul om man vill göra en massa, är nyfiken på mycket och får ett gäspande svar ”Ja, det gjorde jag redan för tio- tjugo år sedan….”. Men sen tänker jag även på att OM det skall bli barn- det måste det ju inte- så blir det ju konstigt om pappa är en gammal farfar och orkar inte eller om kvinnan faktiskt är för gammal när killen börjar känna sig redo…. Men sen kanske åldersskillnad inte känns så mycket när man är 35 och den andra 55, men sen då…? 65 och 85 ÄR skillnad, även om vi åldras väldigt olika…. Fast å andra sidan så kanske folk som är i förhållande med stort ålderspann emellan kanske inte tänkt så allvarligt på det utan tänker mer ”Det får fungera så länge det fungerar….”. Vad som kan göra mig mer bister är när tjugoåringar är ihop med femtonåringar. Att då blir jag VÄLDIGT fundersam, för DÅ är det ju verkligen skillnad, fast det plötsligt endast skiljer fem år…
Först och främst så måste jag säga att alla gör som de vill. Jag har träffat både äldre och yngre killar, dock haft längsta förhållandet förutom pappan till barnen med en jämngammal. För MIG har det känts bäst att vara med någon i ca samma ålder, även om jag är barnslig så är det skillnad på vad roligt är med någon yngre. Jag tycker enl. mig att jag hänger med osv. och den killen jag dejtade var 13 år yngre än mig och allt funkade bra då vi var själva, var vi på fest så funkade jag bra med grabbarna, även med tjejerna men DE såg mig mer som äldre som man kan gråta hos lite på fyllan och få råd utav. Sedan kände jag mig lite orolig, även fast jag var så jag kunde få barn så var jag färdig med det och han hade inga och hade inte ”bråttomt” med att skaffa det. Men det skulle det ju vara med MIG. Det var MIN erfarenhet av den yngre kille som jag träffade under ett år. Vi separerade inte pga. barnfrågan absolut inte, jag kände mig dragen till en annan och då förstod jag att jag inte hade de rätta känslorna. I efterhand så var det ett bra beslut, han har träffat en tjej som väntar barn nu, de har köpt hus och gör det där som jag redan har gjort. Hade känslorna varit jättestarka hade vi löst det givetvis. Det blev inget med den andra jag kände för och så kan det ju vara. Nu lever jag själv och trivs med det och känner att jag har lekt färdigt och ska jag träffa någon så hoppas jag att det blir väldigt långvarigt.
Hon kanske har andra favoritämnen än CSN, Försäkringskassan, huslån, amorteringar eller arvsrätt?
Eller så är hon som du evigt 21 och de passar på medan de är jämnåriga 😉
Ja, säkert. Men nu var det inte de specifikt jag menade 🙂 Jag är bara nyfiken på hur ni tänker? Skulle ni inte tveka? Skulle ni leta efter en specifik ålder, mkt yngre/ äldre? Vad tror ni gör så att man dras till yngre /äldre? Har man samma livssyn? Hur blir det om tio år? Osv 🙂 men det verkar vara ett ämne ni tycker är ointressant eller tabu att tycka om?
I tanken har jag svårt att tänka mig att ha ett förhållande men någon väldigt mycket yngre eller äldre. Men träffar man den rätta så kanske ändå inte är åldern som avgör? Eftersom jag inte mött någon yngre eller äldre jag skulle kunna tänka mig att leva med så tänker jag liksom du ”vad skulle vi egentligen ha gemensamt”, men det är ju inte alltid (rent av sällan?) vår fysiska ålder matchar den mentala, så det kanske är mer vår mentala ålder som avgör när det kommer till kärlek? Däremot tycker jag det är intressant att det många gånger ojas om en kvinna träffar en mycket yngre man, men tvärtom blir det sällan samma uppmärksamhet kring.
Jag tycker det vänt. ”Alla” kändiskvinnor har ju skaffat sig väldigt unga män. Så just det har ju blivit mer normalt:)
Jag har väldigt svårt att avgöra ålder enbart genom att titta på folk. De kan vara 15,25 eller 40 utan att det går att naila åldern. Och tror man då att killen är bara säg tio år yngre och det visar sig vara tjugo så kanske man redan är fast;)
Men jag skulle aldrig medvetet välja att limma på en tjugoåring 🙂
Jag tror man ska vända på det
Vad ser HAN hos henne. Alldeles snart börjar allt hänga på henne och tiden visar sin gång genom rynkor mm. Att hon är glad och nöjd kan man förstå men jag personligen skulle aldrig vilja ha en så mycket yngre partner.
Har han sk moderskomplex och söker en mamma eller..?
Kärleken ser väl ingen ålder men för min del känns det STOPP
Ja det undrar jag såklart åxå men har fattat att yngre killar ofta gillar äldre damer. Varför begriper jag dock inte. I deras fall och liknande så ställer det ju till även problemet att gemensamma barn lär vara uteslutet. Kanske inte är viktigt för dem, men nog brukar folk till sist vilja föröka sig:)
Iofs kanske det löser sig automatiskt, om tjugo år är han 40 och kan fortfarande skaffa barn medan hon kanske sitter på hemmet 😉 vem vet vad tiden erbjuder liksom 😉
Haha nä men just det, barn, skulle för mig vara en jobbig bit. Barn är viktigt för mig och då tror jag att alla är lika;) så hade jag en superung kille utan barn skulle jag bara gå och vänta på att bli dumpad för att han vill ha barn.
Svårt det här:)
Barn under 25 år?
Då ska ditt barn bli mamma senare i år.?
Nä i mina ögon är hon en vuxen kvinna.☺
Nä ålder gör jag ingen skillnad på bara man är lycklig o trygg.
Ja! För det är ju det som är grejen 🙂 Mina barn är ju alltid barn, på samma sätt som mina föräldrar har svårt att fatta att jag är vuxen 😉
Och då går allt under 25 bort 🙂
Jag känner flera 20-25 åringar som har mer koll på livet dvs f-kassa, jämnställdhet, tvättmaskinens funktioner, pensionssparande etc än vad flera av mina bekanta i 40-45 års åldern har. Det skiljer 11 år mellan mig och min man – därav det breda umgänget åldersmässigt. Jag röstar helt klart för att skita i ålder och köra på det som klickar. Heller 20 år yngre kille som Gör ”kvinnogrejer” än en 20 år äldre som vill att jag serverar kaffe till nyheterna ?
Ja kaffeserverande går bort oavsett ålder:) Jag är alldeles för lat?
Jag tycker att jag inte borde tycka något alls om andras kärleks- och privatliv 🙂 Handlar det bara om kärlek (och inte våld, hot, psykisk press, etc) så är det ju toppen!
Fast man måste tycka 🙂 Det är ju kul att få höra hur folk tänker, och det är ju inte för att vara kränkande eller dömande såklart 🙂
Haha, och jag levererade precis min åsikt i ämnet ? eller?