Godkväll:)
Även idag var det en vacker fin vinterdag. Man blir ju som bortskämd 🙂
Jag vaknade sådär pang bom tjoff! Och fattade verkligen inte var jag var, varför mobilen lät och vad jag skulle göra med den? Fy farao:)
Men efter några sekunders total förvirring fick jag ordning i huvudet. När barnen gått till skolan så kröp jag min vana trogen ner under täcket igen. Doris står och väntar vid sovrumsdörren, och vill även hon ligga under täcket;) Hon hårar så in i bänken just nu, vi dammsuger och sopar dagarna i ända, och min säng ser helt luddig ut. Hu.
Jag somnar inte alltid om, men just att kunna ligga och dra sig en stund är så härligt:D
Sen kan dagen börja. Idag en helt okey produktiv dag om man ser till skapandet. Jag har fått massa skrivet, en del del raderat och omskrivet och så massa scrollade för att kolla vad jag skrev om det här tidigare, man måste ju vara konsekvent.
Jag har alltså 10-15 sidor som ska skrivas till den 6 april. I två kurser, så det landar på 20-30 sidor.
Och just ja, sen ska man även renskriva och ändra tidigare skriven text efter kursarnas och lärarnas kommentarer. Nån sa i en kommentar här på bloggen att heltidsstudier på universitetet inte var ens i närheten av 40 timmar /v. Jag kan bara säga att just nu så ägnar jag ungefär all min vakna tid åt det:D
När det handlade om specifika uppgifter som skulle göras, så handlade det om att ta reda på saker och skriva en bestämd text, och det var betydligt mindre tidskrävande. På så vis att när man var klar så var man klar. Det gick alldeles utmärkt att släppa mitt i och ta upp det en dag senare.
Nu när jag ska skriva en roman, eller två då:) så är det i mina tankar hela tiden. Jag funderar på hur jag ska lösa den där tvisten som jag snurrade till, vad den ska säga till den personen, hur landskapet ser ut, hur personerna ser ut när de blir förvånade/arga/ledsna/osv. Jag måste researcha en hel del, eftersom jag skriver om saker jag inte har en aning om. Jag måste ju bland annat uppfinna en hel fantasyvärld och dess invånare:D Jag somnar med det i tankarna, drömmer om det ibland och det första jag gör när jag vaknar är att fortsätta spinna vidare.
Det är otroligt roligt, men det tar massor av tid. Så jo, det är HELTID extra plusplus:D
Vissa dagar raderar jag mer än vad jag får till, men jag är helt klart sjukt perfektionist när det gäller mina historier. Det duger inte om det inte blir exakt som jag vill. Intressant, jag som är allt annat än petnoga med det mesta:D
Nog om det.
Jag tog en promenad och hämtade Jamie idag. Det är dags att sluta vara lat och ta bilen, i alla fall de dagar som solen skiner. Doris fick såklart hänga med, bara det att det är värdelöst när jag väl kommer fram till skolan. Jag får inte ta med henne in på skolgården. Jag kan känna lite här att det är väl överbeskyddande. Doris är kopplad och går intill mig. Om något barn är skiträdd för hundar så kan de ju kanske låta bli att gå just exakt där jag är:) De fem minuter max som jag befinner mig där. Att alltid, alltid alltid sopa banan för att barn eventuellt kanske kan bli rädda…är det egentligen så jäkla smart? Är inte rädsla en känsla som man ska lära sig att bemöta? Idag känns det som att man helst vill ha barnen inrullade i madrasser, de får inte riskera att skada sig och de får absolut inte bli lite rädda. Eller upprörda/oroliga/ledsna/uppspelta osv;)
Ungarna själva älskar Doris, de kommer rusande och ska prata och klappa:) Det är bara de vuxna som är oroliga. Jag fattar lärarna, om de inte hade den regeln så skulle ju nån förälder gå i taket.
Allergi kan man ju hävda…men nej. Inte utomhus. Och samma där, gå inte fram då:)
Gosh.
Idag hade jag tur, Jamies kompisar såg mig och ropade på honom så jag slapp lämna henne. Hon är en mästare på att krångla sig ur selen om jag binder fast henne. Hatar att bli lämnad.
Det blåste svinkallt, men i lä var det fantastiskt. På sina ställen är det snorhalt, så bitvis går man som Bambi på hal is. När man halkar sådär handlöst så gör det ju så djävulskt ont att man helst undviker det. Jag tror ju att jag är osårbar så jag är inte orolig för att bryta nåt, men det kan ju såklart hända ändå:)
Halvvägs hem kom jag på att nån skrivit på instagram om våfflor. Det är väl nån slags våffeldag snart? Jag blev i alla fall vansinnigt sugen på proteinpannkaka:)
När jag gick på min första Hälsocoachutbildning, den i Hola utanför Kramfors. Dit alla som har möjlighet för övrigt borde söka en utbildning för att få uppleva den totala friden:) Det är ljuvligt där. Då skulle vi göra hälsosamma menyer. En av mina kursare skulle tävla i bikinifitness och gick på en stenhård diet i 21 veckor… plus stenhård träning, svintidiga morgnar, massa styrka och cardio. Jag är fortfarande grymt imponerad av henne:)
Hennes meny var ju clean och kalorifattig men så jäkla god!
Proteinpannkakor är så gott, och innehåller havregryn, proteinpulver, (jag hade vaniljsmak), ägg, kvarg, mjölk och bakpulver. Man steker som vanliga pannkisar och jag älskar att röra ihop frusna hallon och kvarg som topping, barnen tar sylt.
Löjligt gott och man blir inte sådär stoppmätt som man blir av vanliga, och man håller sig faktiskt mätt länge. Det är nyttigt och kalorifattig och mycket protein 🙂
Under tiden som jag höll på med de här, så hade Patricia ett introduktionssamtal på Skype med sin skola:) Hon ska lära sig att göra naglar. Det är något hon hållit på med sen hon var liten, smink, mode, kläder och hår. Hon borde gått stylistutbildningen, men av olika anledningar så gjorde hon inte det. Men nu tar hon ett steg i den riktning som hon vill och jag är så stolt över henne.
Att jag nu kommer vara nagelmodell och få underkasta mig först manikyr och så småningom byggda naglar, tja…:) Det är okey:D
Jag har aldrig gjort naglar, av den enkla anledningen att jag dels har hyfsade egna, men sen för att jag är alldeles för ”grov”. Jag är inte så mycket för att pilla runt med saker utan här kavlas det upp ärmar och huggs i. Mina egna växer sig långa och starka på kort tid, men jag klipper ner dem:)
Men det ska onekligen bli spännande.
Ungarna droppade in, det käkades mellis, efter att de moffat i sig mina pannkakor, där fick jag för att jag trodde jag skulle kunna äta dem till lunch i morgon med;)
Jag skrev lite, medan Jamie lekte ute med Doris. Men, den jäkla skithunden har kommit på at hon kan hoppa över staketet. Det är alldeles för mycket snö uppskottat på sina ställen.. bah.
Smulan, hon hittade en extra varm plats att mysa på.
Hon vägrade att komma ut ur plastpåsen, och jag fick vackert vänta tills hon legat klart:) då åkte påsen iväg. Hon har uppenbart inte läst det här med att plastpåsar kan vara farligt.
Hon hårar hon med, men inte i närheten av Doris. I går ledsnade Patricia och slängde ner henne i badet och duschade av henne, kammade och borstade och blåste henne med hårfön. Hjälpte det? Nope.
Funderar på att raka av henne all päls men vet ju att det är över om några veckor. Om än väldigt långa veckor;)
Middagen blev kyckling i ungen och potatisklyftor. Jag satte Corrinda på att laga, för jag skulle iväg och träna:) Hon är krasslig så hon vilar sig i form.
Smulan älskar kyckling, och currysås går inte av för hackor heller.
Träningen gick bra.
Igår på Familjefysen trodde jag seriöst att det var nåt fel, jag fick mjölsyra i låren av att göra ett knäböj, och var helt slut. Men idag kändes det bättre. Hoppas det fortsätter i den riktningen, jag hatar att det känns dåligt.
I morgon är det dags igen:)
Min syster är i Oslo på jobb, så både igår och idag var jag ”ensam” . Igår hade jag ju Jamie med, och idag en hel cirkelfysgrupp, men ingen kompis. Det är både bra och dåligt. Bra för att man går dit, gör det man ska och åker hem. Det går ingen tid i att snacka skit. Dåligt för att man inte får snacka skit;)
Nu för tiden är det ju snabba puckar hem, för Robinson börjar ju halv åtta. Det är tajt, men det går. Jag älskar verkligen det programmet, har sett alla säsonger. Och ja, jag sökte ju, men de måste ju helt klart inte fått in den;) Haha.
Nu ska jag logga ut, gå och hämta en karaff vatten och sen skriva nån timme. Som kommer bli timmar:) Men det är lugnt och skönt och inte så mycket att bli distraherad av på natten.
Vi hörs i morgon såklart:)
Natti natti
Kommentarer
Hej Carola! Jag kan tänka mig att regeln finns eftersom det finns många människor som inte är lika ansvarsfulla som du och som inte bryr sig om hunden går nära barnen eller i löst koppel och kan nå barnen. Alla hundar är ju inte barnvänliga och det är inte lätt att veta vilka om man inte känner hunden eller hundägaren.
Jag läste fel på rubriken så det blev hundFÖRHUD ???
Kan du lägga ut receptet på proteinpannkakorna tack :). Blev sugen på dem, vill inte äta vanliga pannkakor p.g.a. att de är onyttiga.
Dessa allergier..Intressant att de som lever med husdjur, på bondgårdar klarar sig så mkt bättre än de som lever utan.
Jag är allergisk mot hund katt och häst men kan inte vara utan någon av dem så jag tar mina piller, tvättar händerna och undviker att ha ansiktet i pälsen. Funkar bra förutom när björken släpper pollen..fast lkm idag blir bara bättre och bättre.
Jag har läst olika studier om att det knappt existerar allergier i mindre bemedlade länder. Att det ex var otroligt ovanligt i Polen för 20 år sen, nu har de ju en helt annan sits.
Och jag har även hört folk prata om att det går att bota allergi med akupunktur . Har en kompis som ska testa det nu, han är extremt allergisk mot pälsdjur och jag får alltid vara på en armslängds avstånd, minus Hejpådej-kramen 🙂
Jag fattar att det måste vara så jäkla jobbigt med allergier?
Skönt ändå att du hittat en väg som passar dig 🙂
Jag tycker det verkar bra med en klar och enkel regel som inte ger utrymme för egna tolkningar. Risken är annars att alla hundägare ska börja göra egna regler, inte min hund inte…. Själv är jag inte jätteförtjust i hundar, min son är livrädd. Jag tycker det låter väldigt sunt med ett förbud, en del är rädda, en del är allergiska, en del plockar tyvärr inte upp bajs efter sig mm. Men tycker nog ni ska anmäla er till en kurs så hon lär sig att vänta i lugn och ro, risken är väl annars att det blir svårt att ha med henne i vardagen och det är väl därför man har hund så de kan va en del i familjen. Hur löser ni det annars på campingen??
Är man rädd för något ska det undvikas menar du?
Jag tror inte Carola skrev att hon rastade hunden på skolområdet? Utan väntade på Jamie? Att lämna djur utan uppsikt går inte idag tack vare idiotiska människor. Tyvärr. Ömsesidig respekt är alltid bra
Hon får inte följa med på camping 🙂
Dels för att hon då måste vara kopplad hels tiden, alternativt får man hängna in, och hemma har hon 1500kvm att skena runt på, trist att ha bara sju..
Jag tycker det är taskigt. Sen är det smällhett i husvagnen och förtältet, svårt att hitta skugga vissa tider på dagen, och regnar det är det inomhus eller i förtältet som gäller..
plus att jag ju låser mig totalt vid vagnen. Hundar är inte tillåtna på stranden ex, och att lämna henne i en het vagn är ju extremt oschysst.
Jag har ju möjligheten att låta henne vara hemma med de stora barn som inte åker med, och det mår hon hundra gånger bättre av:)
Intressant hur du resonerar om hunden. Det finns en enkel regel om att inte ha några husdjur på skolan, men eftersom den inte passar dig så borde den ändras. För mig som är totalt ointresserad av djur och inte förstår varför man vill ha husdjur över huvud taget verkar regeln helt naturlig. Jag tycker att det är jätteskönt att husdjur är förbjudna på min arbetsplats så att jag slipper konfronteras med dem på arbetstid. Det har inget med allergi eller rädsla att göra, jag är bara inte intresserad av att umgås med djur och vill kunna välja själv om och när jag ska göra det. Det finns många aspekter på detta och jag menar inte att min åsikt är rätt, men jag ville bara visa att det kan finnas fler anledningar till att husdjur inte ska vara tillåtna överallt.
Ja givetvis borde alla lagar passas så de gäller mig??
Jag vill inte ta med min hund in, bara på skolgården. Och jag måste väl tillägga så alla fattar, jag gör det inte. Jag anpassar mig efter de regler och lagar som finns. Alltid. Även oskrivna. Jag använder tex blinkers för att underlätta för mina medtrafikanter ?Jag är alltid mån om att alla ska ha det bra, inte bara jag.
För mig är djur något positivt, och det bevisas också i studie efter studie att kontakt med djur påverkar folk positivt. Det är därför vi har vårdhundar tex.
Det jag menar är inte i första hand att jag ska få ta med min jycke överallt. Jag har inte haft hund så länge och vet inte var det är okey och därför får hon stanna hemma om jag inte vet till 100% att hundar är välkomna dessutom. Det jag menar är att idag skyddar vi våra barn in absurdum. De får absolut inte utsättas för /uppleva något obehagligt. I alla situationer, inte främst en skolgård och en hund, det var bara ett exempel:) Jag tror att vi gör våra barn en stor otjänst.
Fakta är bättre än tyckande. Pälsdjursallergi går att känna av på håll även utomhus. Finns det en allergiker är det dessutom inte så smart att andra barn klappar hunden och sedan tar med dig det in.
Ja, fast utomhus är luften fri;)
Och det är ju inte som att skolan ligger isolerat, hundar rör sig överallt i området.
Och ja, du har rätt i att man kan dra med sig in förvisso, men det finns ju även husdjur i massor av familjer.
Jag har full förståelse för att det är skitjobbigt att vara allergisk.
Då kan alltså inte barn som har husdjur gå i samma klass som allergiker menar du?
I de fall det inte finns allergiklasser har man inget val. Dock kan man i viss mån få vara med att påverka vilken vanlig klass barnet hamnar i. Annars är man utelämnad till andras förståelse och välvilja. T ex att de inte tar på sig strumporna förrän de lämnar huset för att inte ta med extra djurhår, barnen tvättar händerna innan de går hemifrån. Min son har fått hänga sina kläder separat för att inte få på djurhår, inte varit bänkgranne med djurägare osv osv. Man får hoppas att andra visar hänsyn så att alla ska må bra. Kan inte tvinga på regler men hoppas på hänsyn. Jag tycker det är viktigare att barnen i den miljö de måste vistas i kan må bra än att hundar måste vara på skolgården eller att andra klappar hunden. Tyvärr verkar insikten vara låg.
På den skola det gäller går barn i särskilda allergiklasser. Skaffar man husdjur får man byta klass. Vi snackar alltså allvarliga allergier, men vad är det mot besväret att måsta koppla sin hun`d?
Carola: Jag anar en ironi här? Jag kan tala om att OM jag skulle komma till en allergiskola med allergiklasser så skulle ju inte ens tanken på att ha en hund finnas. Jag skulle inte ta med henne ens i närheten av en sån skola. Men nu är vår en helt vanlig skola. Doris är kopplad, och jag binder fast henne i en stolpe utanför skolgården. Fattar inte riktigt problemet? Jag önskar att jag fick ta med henne för det skulle underlätta och jag anser att föräldrar överlag i dag överbeskyddar sina barn.
Fast nu finns det allergiklasser på Uppsävjaskolan! Har själv barn i en sån (som inte är allergiska själva). Tycker inte det borde vara så svårt att ta hänsyn till människor (barn!) vars livskvalitet ökar (eller sjunker) enormt pga sånt som i den värld är småsaker. Att raljera över ”rädsla” och att barn är inlindade i en bubbla när det är sjukhusbesök som ska undvikas är rätt otrevligt.
Okey vi säger så då:)
Ja insikten är låg. För när man inte själv är drabbad av eller lever med något så är det svårt att hela tiden ta med det i beräkningen. Man glömmer. Man fattar inte. Hur ska man kunna begripa när man inte ser det? Jag tror att ytterst få med flit gör så att andra människor mår dåligt. Allergi – den är ju så olika! Flera av pojkvännerna här är tex allergiska mot katt, men undviker de henne så är det inga problem. En kompis är så allergisk att han knappt kan vara nära mig ute när jag är nyduschad och med rena kläder. Svårt att göra så jäkla mycket mer då. Som djurägare så anpassar man sig så mkt. Man får inte ta med dem just nånstans, till skillnad mot många andra länder. Allergin i dessa länder kanske är mindre? Varför i så fall? För att djuren finns överallt och folk blir utsatta och skaffar immunitet? Ja, kanske. Eller inte. Helt klart är i alla fall att det ökar i välfärdsländerna.
Lämnar man jycken i bilen så gapar folk. Tar man med den så gapar folk. Hur man än gör som djurägare är det fel. Jag fattar att allergi är i värsta fall dödligt. Och jag gör det jag kan för att undvika att folk mår dåligt. Men jag har hund. Och katt. Och damm;)
Och jag kopplar Doris och tar inte med henne in på skolgården. Men jag önskar att jag fick:)
Jag önskar också att all allergi utrotades.
Att helttidsstudier på universitetet inte är 40 h/vecka beror helt på VAD man studerar. Det kan också variera beroende på period och kurs. För mig, som läst 5,5 år av molekylärbiologi, krävde vissa veckor kanske 20 h, medan många andra krävde närmare 70 h, då vi var schemalagda 8-17 och sen skulle skriva labbrapporter och läsa artiklar utöver det. Och under mitt masterexamensarbete var jag ofta på labbet mellan 8-21 om dagarna, och labbade även i minst en dag per helg. I genomsnitt skulle jag säga att jag la ner avsevärt mer tid per vecka på studierna, särskilt under mastern, än vad jag nu gör på mitt jobb när jag arbetar heltid. Även om det oftast var något mer flexibelt att studera såklart.