Ganska ofta önskar jag att jag kunde göra en diskdefragmentering på min hjärna. En rensning av hårddisken, frigöra lite minne:)

Jag har så mycket onödig information lagrad som jag aldrig någonsin kommer behöva, men som vägrar flytta på sig.

Som att det idag är någons födelsedag. En kille jag var dödligt kär i som tonåring. Behöver jag komma ihåg det? Knappast va? Jag har ju för fasen inte ens sett eller hört talas om honom på 25 år eller så. Kanske ännu längre när jag komma ihåg hur gammal jag faktiskt är;)

Eller gamla telefonnummer. 122320. 259719

Jag kommer ihåg hur man tar isär, diskar och sätter ihop en respirator, något jag inte gjort sen 1993.

Jag minns helt och fullt böcker jag läste som barn, tonåring, ung vuxen och även nyligen. Men jag har ruggigt svårt att komma ihåg vad jag ska handla från det jag kollar i kylskåpet tills jag står på affären, det tar sju minuter. Max:)

Jag kommer ihåg drömmar sen jag var fem år gammal…det är ju bara skumt. Jag minns att mina slalomskidor när jag var tolv, tretton år hette CP Racer. Kanske inte så svårt att fatta iofs, det är svårt att glömma;) men jag minns inte vad jag köpte för märke på skidorna förra året. Eller pjäxorna. Säkert för att det är helt ointressant. Vad spelar det för roll liksom?

Jag minns så mycket skit. Och glömmer bort utvecklingssamtal och föräldramöten. Eller i alla fall föräldramötena, de är så fruktansvärt samma lika som jag suttit på massor av gånger. Det sägs liksom aldrig något nytt, så jag kanske mer ”glömmer” än glömmer;)

Jag vill i och för sig komma ihåg onödiga saker, för det är lite kul att slänga sig med. Som att man kan citera Napoleon eller Alexander den store:) Nån gång när man spelar TP kan man få glänsa. Nån gång 🙂

Jag trodde att jag aldrig skulle glömma mina barns födelsevikt och längd, och länge hade jag full koll. Men det var ju ingen som någonsin frågade om det, speciellt inte om det var akut. Jag vet på ett ungefär;)

Jag trodde också att jag aldrig skulle komma ihåg alla ungars fyra sista siffror, men se på fasen, de sitter i dag:) Det är ju faktiskt nödvändigt så det känns bra. Selekterar lite.

Jag är ganska säker på att jag är högst normal. Att anledningen att jag glömmer bort vad jag ska handla är för att det är samma varenda gång, det sitter i muskelminnet, jag behöver inte tänka.

Saker som är tråkiga flyger iväg, men sånt som är kul stannar kvar.

Jag har en kompis som brukar säga att hon glömde kanske hålla för ena örat:) Men det menas att man inte har så mycket mellan öronen där det kan fastna;) och att man är helt urblåst, det går bara rätt igenom.. Haha, eller mer att man lyssnar och inte lägger på minnet.

Nå, är jag ensam om det här?? Det är jag inte väl??

Herre jesus jag kanske är det… men so be it. Jag kommer ihåg det primära, att andas och hur man gör ett korrekt marklyft.  Det kommer man långt på;)

Och vad ville jag med det här inlägget?

Tja, det kommer jag inte ihåg;)

Men jag återkommer lite senare om annat.

Syn snart.