Sådär!

Påskens enda stora riktiga middag är över, nu kan man återgå till att ha ångest över att hitta på käk:)

Igår samlades vi ju hela bunten hos mina föräldrar och åt så god mat.

De fem minsta barnen fick sitta i köket, för det gick inte att få rum allihopa:) Men det är de rätt glada över, då är det ingen som hyssjar och tjatar på dem;)

Nej jag sa såklart inte till innan jag fotade, märks det;)?Mycket mat, god mat, och vad mätt man blir av sån här mat, det hade jag glömt. Det var ju länge sen jul.

När vi ätit klart så var det påskäggsjakt i parti och minut, alla ”barnen” fick leta först och det var ju himla bra att mina föräldrar gömt dem innan. Problemet var väl mer att de inte kom ihåg riktigt var;)

Haha. Eller jo, men när fem ägg av tretton är hittade så tappar man liksom kollen på vilka som är kvar.

Kul var det i alla fall. Sen var det syrrans och min tur att leta, och sen mamma och pappas. Alltså man MÅSTE leta efter ägg, det är sen gammalt. Jag och syrran hade sagt att vi ville inte ha något godis, det räcker gott att plocka från det stora gemensamma ägget ( i år en skattkista) som jag ger dem. Jag har ingen karaktär när det gäller godis och inte heller något stopp, så det är lika bra att inte ha något som ”måste” ätas upp.

Syrran kom ändå med ett ägg, och jag suckade, ”Jäkla feeder” tänkte jag, och ”Hon vill bara vara smalare och snyggare än mig på stranden i sommar” Haha. Men hon är ju rolig:)

Fler av barnen med, så jag fick ändå dela med mig:)

Syster står alltid för desserten, och ni som hängt med mig länge, vet att hon gjort fantastiska skapelser tidigare år så nu börjar alla förvänta sig det. Hon gjorde ingen besviken i år heller med de här sötnosarna.

Cheesecake med hallon och citron -så grymt gott!

Och en långpannekaka, lika god den med.Det mesta gick åt, och medan vi sen plockade undan i köket så kan det hända att jag råkade stoppa i både en och två och tre bitar till av cheesecake,dock inte stora.

Dagen till ära, så hade mitt sötsug, eller godissug kanske, tagit semester. Det gör ju inget alls faktiskt att tajma det med en så godisstinn högtid som påsk. Med andra ord så har jag ätit några väl valda godbitar och sen varit mer än nöjd. Holy smoke liksom 🙂

Jag ogillar starkt att äta mig proppmätt, av vad det än är, jag avskyr den där övermätta känslan. Om man dessutom får den för att man muggar in rent skräp så är det ännu värre. Så det är bara att tacka och ta emot att jag inte ens känner mig det minsta sugen på att äta godis.

.

När jag fått hem alla ungar och de satt vid filmer och tv så tog jag och syrran en långpromenad med Doris. Fullmånen var stor, rund, gul och alldeles magisk. Inte på bild dock;)

Efter en mils promenad ungefär så gick vi hemåt och drack the och fortsatte snacka till långt efter midnatt:)

Påskdagen, idag alltså, så var det umgänge.

De har visst badat, luktar gott allihopa:) Jag somnade om när de åkt, och sen när jag väl klev upp så har jag suttit på rumpan och skrivit. Nästan klar med den ena skrivrapporten:) Bara en kvar, och massa ändringar, omskrivningar och feedbackfunderingar kvar. Deadline den sjätte april.

Syrran och jag hade pratat löst om att träna så när jag fick väl mycket träsmak så messade jag och kollade läget. Absolut noll sug att träna, men vi hittade ett pass Intervall Flex. Det är skitjobbigt. Halva timmen är intervaller, som ju är en nära-döden-upplevelse, halva är töj och böj. Vi behöver både ock:)

Alltså – fake it til you make it.

Iväg till Friskis och köra, total kräkvarning på att springa intervaller tvärs över salen. Fy fan. Men det är ändå trevligt att se att konditionen inte är obefintlig. Om än inte på topp:)

Töja och böja sen är bara trevligt. Säga vad man vill, men det känns för jäkla skönt efteråt.

Första april idag också. Har ni blivit lurade?

Jag gillar inte att luras. Ännu mindre i dagens lättkränkta samhälle. Folk tar ju för fan illa vid sig av ALLT.

Ja, alla har olika situationer, alla har sina egna strider att utkämpa. Men när man inte kan skämta om saker utan att folk tar dödligt illa vid sig, då är det illa. Att allt måste tas så förbannat personligt idag tycker jag är skitjobbigt. Snart törs man inte öppna truten ju.

För min egen del är ungefär inget heligt. Man kan skämta om allt. Men det gäller att ha  fingertoppskänsla. Man måste se till den person man driver med. I min familj tar vi inte illa upp av ett sketet skämt eftersom det alltid är kärlek med i bilden.

Om man leverar ett Första aprilskämt på sociala medier till många människor samtidigt så tycker jag personligen inte att någon specifik ska ta illa upp och ta till gråten. Det är klart att det kanske kan svida till om någon skämtar om något som är jobbigt men vafan, glöm det och gå vidare. Det var inte menat som ett påhopp på just dig. Det var menat som ett skämt. Ta det som det. Glöm det. För din egen skull.

Newsflash – världen kretsar inte runt dig och dina problem. Folk har nog med sina egna:)

Om alla bara kunde tagga ner lite, och se längre än näsan räcker så skulle de nog slippa bli så kränkta hela tiden.

Jag har alltså läst en hel radda skämt idag på sociala medier som sen manglats sönder av kränkta, och ännu värre – sekundärkränkta individer. Det är så tröttsamt. Själv scrollar jag bara vidare och så är det bra med det. Även jag har ju saker som är känsliga, men så länge som det inte adresseras specifikt till mig så tar jag faktiskt inte åt mig.

Livet är enklare så, jag lovar:)

Och med de visdomsorden lämnar jag er ikväll ♥

Vi hörs i morgon, sov så gott!