Igår skrev jag följande:

”Första april idag också. Har ni blivit lurade?

Jag gillar inte att luras. Ännu mindre i dagens lättkränkta samhälle. Folk tar ju för fan illa vid sig av ALLT.

Ja, alla har olika situationer, alla har sina egna strider att utkämpa. Men när man inte kan skämta om saker utan att folk tar dödligt illa vid sig, då är det illa. Att allt måste tas så förbannat personligt idag tycker jag är skitjobbigt. Snart törs man inte öppna truten ju.

.

För min egen del är ungefär inget heligt. Man kan skämta om allt. Men det gäller att ha  fingertoppskänsla. Man måste se till den person man driver med. I min familj tar vi inte illa upp av ett sketet skämt eftersom det alltid är kärlek med i bilden.

.

Om man leverar ett Första aprilskämt på sociala medier till många människor samtidigt så tycker jag personligen inte att någon specifik ska ta illa upp och ta till gråten. Det är klart att det kanske kan svida till om någon skämtar om något som är jobbigt men vafan, glöm det och gå vidare. Det var inte menat som ett påhopp på just dig. Det var menat som ett skämt. Ta det som det. Glöm det. För din egen skull.

.

Newsflash – världen kretsar inte runt dig och dina problem. Folk har nog med sina egna:)

.

Om alla bara kunde tagga ner lite, och se längre än näsan räcker så skulle de nog slippa bli så kränkta hela tiden.

Jag har alltså läst en hel radda skämt idag på sociala medier som sen manglats sönder av kränkta, och ännu värre – sekundärkränkta individer. Det är så tröttsamt. Själv scrollar jag bara vidare och så är det bra med det. Även jag har ju saker som är känsliga, men så länge som det inte adresseras specifikt till mig så tar jag faktiskt inte åt mig.

.

Livet är enklare så, jag lovar:)

Och med de visdomsorden lämnar jag er ikväll ♥”

.

Och så kunde jag inte riktigt släppa det:)

Jag undrar nu vad ni tycker att man inte ”får” skämta om?

Jag har en tidigare kollega, läkare, som alltid skämtade friskt med allt och alla, inte på ett tråkigt elakt sätt såklart, utan lite Göteborgshumor och kul kommentarer. Han sa ofta att han skämtade med alla utom en kategori, och det var nyförlösta kvinnor 🙂 Det finns inget skörare än en sådan, jag håller med. Man har alla känslor utanpå kroppen och hjärtat svämmar över, hormonerna flödar och tja.. det är klokt att inte skämta med en nybliven mamma helt enkelt:)

.

Och Varför får man inte skämta om vissa saker?

.

Jag köper helt att man inte ska hänga ut, mobba eller snacka allmän skit om en person, eller man får såklart göra det men då har även den personen all rätt att känna sig sur och kränkt;)

Men när man skämtar allmänt om en företeelse, en viss stads invånare, ett folkslag – tänker på att alla Norgehistorier är helt ok men fan ta den som yttrar sig om samer t.ex. Oavsett om det är positivt eller negativt, man ska bara inte våga nämna minoriteter. Folk skämtar om graviditeter och får så mycket skit. Varför ta så illa vid sig? Vad i det hela är så farligt att ett litet skämt blir värsta övergreppet? Att man själv har svårt att få barn? Ja det är självklart skitjobbigt! Men är det verkligen något alla andra måste tänka på hela tiden? Är det en mänsklig rättighet att slippa se andras lycka eller fejkade gravtest? Kan man inte bara slå dövörat till?

Jag blev dumpad och lever ensam, men jag blir inte kränkt av folks eviga kärleksförklaringar på sociala medier. Trött absolut;) men inte kränkt. Trots att det gnuggas in att alla andra är så superhappy, och jag en jävla loser som inte kan skaffa mig en ny man…

.

Var går gränsen? Är det vid Norgehistorier? Graviditeter? Göteborgare?

.

Och om folk inte blir kränkta så blir de triggade..

Man får absolut inte riskera att trycka på någons trigger, för då får man på sitt samvete att folk får ätstörningar, dricker alkohol, spelar bort hela livet på Onlinekasinon, eller något liknande.

I värsta fall blir folk både triggade och kränkta. Eller så blir några kränkta å de kanske triggade personernas vägnar.

Eller tvärtom. Kombinationerna är oändliga;)

Det är idag omöjligt att säga ens det minsta lilla utan att NÅGON jävel någonstans tar illa upp.

När blev det så? Varför ?

Har man absolut inget eget ansvar längre?

Vad har ni att säga? Och kom igen nu, släpp rädslan för att kränka någon ?

Jag vill höra!