På fredag ska jag flyga till Växjö igen.

Jag känner mig fett cool kan jag meddela:)

För, låt oss säga, fem år sen, så skulle jag aldrig i helvete vågat flyga ensam. Jag hade, om jag varit tvungen till det, haft ångest och panik i flera veckor innan. Överhuvudtaget att göra saker utanför min lilla comfortzone var obehagliga och något jag undvek.

Jag har varit en fegis:D

Klart att jag gjorde saker då med, men inte gärna ensam. Hade jag sällskap var det inga problem då kan man ju luta sig på någon annan.

Idag bubblar inte den där osäkerheten och ångesten upp speciellt ofta inför sådana här saker. Jag drabbas absolut av mindervärdeskomplex och tycker att jag är sämst i hela världen på typ allt, men att ta mig från punkt A till B och träffa nya människor skrämmer mig inte speciellt längre. Jag är skitblyg i grund och botten och osäkerheten ligger ju där såklart. Och i den förbannade kräkfobin, som satt stopp för så mycket i mitt liv. Jag är ingen partyprisse som kan underhålla folk, jag tvärtom avskyr att prata inför fler än typ två personer samtidigt och jag är inte heller världens bästa på att kallprata. Jag gör det:) men vete fasen om jag anses blåst eller trevlig. Jag tror ändå på att jag uppfattas som rätt trevlig.

För jag är det:D (övar på att mota Jante)

I somras satte jag mig i bilen med Jordan och Jamie och ställde GPS på Katrineholm. Min kompis som bor i England har sommarställe där och vi hade bestämt att träffas ett specifikt datum. Att vi inte hörts av på flera veckor gjorde inget, utan jag tänkte att det löser sig, vi har ju bestämt:)

Förr hade jag inte vågat köra ensam, jag hade definitivt inte åkt utan att ha checkat med henne några dagar innan, dagen innan Och samma dag.

Nu åkte jag, och kom på halvvägs att jag faktiskt inte ens hade adressen:D och hon svarade inte på mess.  Tråkigt att behöva köra dryga två timmar dit och två timmar hem i ogjort väder liksom…speciellt som de sen inte var hemma:D men efter att ha badat lite, och ätit glass och sådär, samt varit fram och tillbaka till deras hus några gånger så träffades vi äntligen. Engelska mobiler i Sverige är inte helt pålitliga;)

En sån här sak hade jag som sagt aldrig gjort förr, men nu tänkte jag: ”Vad är det värsta som kan hända?”

Svaret på det är: ”Köra massa mil i onödan. Bada på en strand långt hemifrån och sen åka hem igen.” Det var inte så himla farligt:)

Just den frågan ställer jag mig ofta. Vad är det värsta som kan hända? Oftast så är svaret ”typ inget” och då drar jag. Eller gör. Och jag har liksom tagit tillbaka mitt kaxiga Kan-själv tänk som jag hade när jag skulle dra till USA som aupair efter gymnasiet. Men råkade träffa nån och lade det på hyllan. Eller som när syrran och jag missade flyget i London…jaja, bara boka om då:) via Köpenhamn.

I alla fall, jag ska flyga på fredag, och åka tåg hem:)

Det är föreläsningsdags!! Åh jag ser fram emot det. Det är alltid trevligt att träffa kursarna, även om vi är så många att man bara har koll på ett fåtal, men så blir det ju när det bara är över dagen. Och det är intressant med föreläsningar.

Jag ska skriva en text, för barn. Eller två, en bilderbokstext…skitsvårt, och en historia för barn. Jag lämnade datorn öppen på bordet nyss och gick på toa. När jag kom tillbaka frågade Jordan vad det var jag skulle skriva. Han såg så finurlig ut och det visade sig att han läst den.

”Var den bra då?” frågade jag och han svarade att den jättespännande. Han ville läsa vidare så jag var tvungen att skriva klart den, helst direkt. Det bör ju ändå vara ett gott betyg tänker jag:)

Återstår att se om den godkänns. Håller tummarna.

Idag skiner solen igen, igår regnade det och var grått.

Jag har suttit ute en stund, men eftersom jag har massa att skriva så kan jag inte hänga där hela tiden. Barnen tjatar om studsmattorna, men gräsmattan är så blöt att det inte är läge än, de sjunker alldeles för mycket. Men förhoppningsvis torkar marken upp så vi kan få upp dem snart. Jag ser fram emot att hoppa jag med ju:)

Men för tillfället har jag värsta träningsvärken ändå.. Min stackars lårmuskel är som en fiolsträng och jag vete fasen hur jag ska undvika att belasta den. Liniment och värme, kanske borde jag googla såndär kinesologitejp. Eller vad det nu heter.

Slalom, och sen cirkelfys med David gjorde så att jag igår på Fyrishov hade svårt att ta mig upp för trapporna utan att grimasera illa. De är höga och många, så det sög bra i benen. Och träningsvärk i magen!! Det är ju onekligen trevligt:)

Idag kör vi Familjefys, det går att göra lätt och tyngre efter önskemål, och jag kommer satsa på lätt idag…

Men innan dess ska jag skriva mer på barntexten, sen ska jag även färdigställa kommentarerna till övriga kursares texter, det är typ sju olika…kommer ta mer tid än jag tror.

Jag har fått några kommentarer på mina texter och är superhappy:) Lite självkänsla tillbaka, jag har petat så mycket i dem att jag till sist inte var säker på att jag ens gillade dem.

Nu var det något specifikt jag skulle berätta om, men det har som flugit ur huvudet alldeles…

Alltså får jag försöka få fatt i det och återkomma senare!

VI hörs ikväll:)