Och erbjuder mig rollen som Johnny Depps evil motspelerska i Fantastiska Vidunder III…. tjamenalltså då tackar man ju ja direkt:)

Nu var det kanske  inte riktigt den rollen de erbjöd, men nästan. Nästannästan. 😀

Jag ska sluta att dissa telefonsamtal från okända tror jag, tänk vad mycket kul man kan missa. Jag kan inte säga så mycket mer just nu, så ni får leva med nyfikenheten. I am the master of cliffhangers;)

Bara att de ringde mitt uppe i deklarationen och att jag svarade är ju ett under bara det. Fan vad jag begriper noll av deklarationer! Det gick ju an när jag bara var privatperson,  förifyllda siffror och bara att skriva under:) men så har jag ju ett eget litet företag som liksom gör så att allt bara bluddrar till sig.

Jag har läst företagsekonomi, jag hade C i det, helt obegripligt eftersom jag verkligen har extremt svårt för allt vad siffror heter, och just DÅ hade jag hyfsad koll. Men nu? Allt är borta. Det är en förbannad tur att min mamma, och även pappa, kan sånt här, och att de har en kompis som är revisor som dubbelkollar allt. Jag har bra koll på pengar in, pengar ut, och ordning på papper, det är inte som att jag är slarvig med ekonomin, men moms och skit..skjut mig.

Nu är den klar! Mamma tar med sig alla papper hem och är hon osäker blir det dubbelkoll av revisorn. Jag känner mig helt trygg i att det blir rätt. För om det är något jag verkligen vill så är det att göra rätt för mig. Ska man åka dit för skattefiffel ska det fanimej vara för miljonbelopp och inte nån tusenlapp hit eller dit. Mina feta konton på Caymanöarna vet ingen om;)

Haha. I wish.

Vem som placerade sig mitt på bordet, bland papper och skrivare och tog en svängom på datorn ?

Tja…vem annars? Fröken Smulan, a.k.a Jag-vill-vara-mittpunkten:)

Och ja, påskriset står där… men det har slagit ut och är så fint och får stå tills det skräpar.

Precis när jag skulle resa mig för att åka och hämta Jamie så ringde Lovelia. De hade slutat tidigare eftersom de varit på bio, skulle hon kanske hämta Jamie? Jamen tack gärna ♥

Strax därefter kom han hemcyklandes. Lovelia drog iväg med kompisar medan Jamie käkade mellis och sen gosade ner sig framför Tv:n. Man får vila en stund efter skolan.

När mamma och pappa åkt hem så kom jag på att jag inte ätit lunch. Det är så typiskt mig, men lunch måste vara dagens mest överskattade mål? Jag har aldrig riktigt varit en lunchätare helt enkelt. Eller snarare, varm mat, eller ordentlig mat… nä:) Jag gillar min kvarg med nötter, det skulle jag kunna äta alla mål. Men idag så såg jag de förkokade sötpotatisarna i kuber som jag gjorde igår.

Det blev alltså sötpotatisplättar till lunch och fy farao vad gott det var!

Sötpotatis är ju…eh – sött;) och det är jag inte superförtjust i, men de var väldigt goda! Jag undrar om man kan göra typ raggmunk på rå riven sötpotatis? Du som sa i kommentarerna att det var svingott med de här plättarna, har du testat?

Jag visste inte vad jag skulle ha till, så det blev bara grönsaker och en hårdbrödsmörgås.

Det här kommer jag definitivt göra flera gånger. Ingen av barnen gillade förvisso men skitsamma, de kan äta sina makaroner eller vanliga plättar;)

Jag skrev sen en stund, och sen var det plötsligt dags att åka och träna.

Igår när jag skulle byta om så insåg jag att jag glömt att hänga upp mina träningskläder, de låg i tvättmaskinen. Det var till att leta efter de här man sällan använder, och man tycker ju att man borde lära sig. But nope. Jag glömde hänga upp det igår med. Suck. Linnet jag hade igår var sunkigt så jag letade länge efter ett annat, men fick till sist ge upp och ta en T-shirt. Jag minns inte ens sist jag tränade i T-shirt! Fasen jag höll på att svettas ihjäl efter första stationen, och vi ska inte tala om att den åkte upp..bah.

Vad skådar sen mitt ljusblå öga när jag går ner i tvätteriet för att duscha? Jomen mina träningskläder, torra,  på torkställningen! Tack, vem det nu var:)

Nu ska jag inte tvätta allt på en och samma gång något mer.

Vid Friskis på Ekeby så har de en parkeringsautomat som suger. Den är så värdelös att det är pinsamt. Det är så ofta den krånglar, och man har ju liksom alltid en tid att passa när man är där, och har inte tid att tjafsa. Idag sa den Ta kort, fast det inte var något kort i. Totalhängt sig. Sånt där gör mig irriterad:) Även om det går över i samma sekund som jag klivit in på Friskis, så suger det att stå i regn, snålblåst och fallande trädgrenar och trampa framför en skitmackapär.

Hemma igen så var de här två på väldigt gott humör, och skrattade så de tjöt åt något. Ibland är de som hund och katt, men väldigt ofta är de Brothers in arms ♥

De kunde inte stå still tillräckligt länge för att få skärpa:)

Jag är väldigt happy över att det kom två killar i tät följd i syskonskaran. Förvisso, så är två killar tätt i ålder ungefär lika mycket som sex tjejer;) Ja, om man nu får ta sin egen familj som talande exempel utan att genusfolket går i taket:)

Men mina tjejer har inte varit i närheten av de här två vildarna, och då har jag en tät trio sådana. De här två slår hastighetsrekord i allt. Och fysiska rekord. De älskar att mäta sina krafter mot varandra på ett sätt som tjejerna aldrig gjort. Missförstå mig inte nu, tjejerna har definitivt inte varit några små dockor men de har inte legat på marken och brottats:D

Professorn och Lill-Fjant:D

Den stora sonen var ju länge ensam bland sex systrar, men han är en annan sort. Han är mer som Jordan än som Jamie. Mer professor än surfare:) Han har ju aldrig haft nån större nytta av sina små bröder men det där ger sig ju när alla är äldre.

Syskon ♥

Jag vet att inte alla kan få barn. Jag vet också att inte alla kan få fler än ett barn och jag menar på inget sätt att vara respektlös eller elak. Men att ha syskon är en sån rikedom. Jag har min syster som betyder så mycket för mig. Mina ungar har ÅTTA syskon att dela livet med, det svåra, det jobbiga och det roliga. För att inte tala om att de har åtta syskon att dela upp mig på när jag blir en gammal rugguggla:)

Jag är helt säker på att det finns fördelar med att ha ett barn, eller vara ensambarn med, men det kan jag av förklarliga skäl inte uttala mig om:)

Det här är inte en rugguggla, utan en apa, en gibbonapa tror jag. Henne ska vi snart hälsa på igen:) Den femte maj ska vi till Parken Zoo i Eskilstuna och kidsen räknar dagarna. Jamen såklart jag med. Jag älskar apor:)

Parken Zoo är en superfin park. Nej, jag har inga problem med djurparker, tvärtom, de allra flesta sköter sina djur fint, OCH jobbar för arternas fortlevnad. I alla fall i Sverige. Och de jag varit på i Danmark. Jag VET att just Parken Zoo var i blåsväder för flera år sen, men det var då. Folk är utbytta:)

Vi hann aldrig med Furuvik förra sommaren, så det måste vi absolut hinna i år, jag vet att de har fått en orangutangbebis. Så söt att man storknar:)

Nu ska jag väl hoppa i säng, kanske. I morgon är det live på instagram : mirkaochcarolalive 12-13 som vanligt! Ni lyssnar väl? Det går att se ett helt dygn, så fram till 12 på torsdag alltså 🙂

Vi hörs snart igen!