Igår gick dagen i ett, utan att det egentligen hände så himla mycket:)

Jag sitter med näsan i en bok så ofta jag kan, den där Läckberg som jag inte läst något av har något visst ändå;) Jag kan inte med bästa vilja i världen säga att det är det bästa jag läst, men det är svårt att lägga ifrån sig boken. En egenskap som jag ändå värdesätter mer faktiskt. Jag har otroligt svårt för hennes sätt att berätta flera parallella historier men det gör att man bara måste läsa lite till:D

Jag tar de här lästimmarna på studiekontot, att läsa är nästan lika viktigt som att skriva sitt eget.

Jag ligger ju hopplöst efter dessutom med ungefär all litteratur, för jag lade den på hyllan (hehe) under de år jag hade småbarn. Jag vill kunna uppslukas i en bok och det är inte optimalt att bara hinna läsa några rader för att sen bli avbruten. Nu har jag massor av härliga böcker framför mig.

Jag röjde köket, tvättade lite, dammsög, och sen hämtade jag Jamie. Det var det:)

Men, dagens begivenhet inträffade på kvällen.

Jag, Janelle, Simon, Corrinda och hennes kompis Moa skulle se Imagine Dragons i Globen:)

Jag och Corrinda hämtade upp de andra på centralen i Uppsala och sen susade vi mot Stockholm, och var plats i Globens p-garage inom en timme. Rekordkvickt:) Det ösregnade bitvis och rutan blev immig och alla jävla trafik i fyra filer gör mig lite stressad. När jag inte hittar, inte vet hur vägen ser ut och definitivt inte ser den ordentligt – läskigt.

I garaget vill jag stå nära utfarten, för att kunna komma ut snabbt. Det var ganska fullt men efter att ha snurrat lite hittade jag en hyfsad plats, dock så jag skulle vara tvungen att backa ut, vilket aldrig funkar men det fanns ju en chans att bilen framför skulle flytta sig. Kan nån förklara för mig varför p-garage är så trånga att man skulle behöva skohorn för att få in bilen, och sen en konservöppnare för att komma ut ur bilen? Eller förresten fattar jag väl, en ruta till går in, som man kan ta betalt för. Men det är skit! Stora bilar som ställer sig så nära linjen de kan på ena sidan för att kunna öppna sin dörr…med påföljd att grannen inte kommer vare sig ut eller in. Grrrr.

Jaja, jag är bra på att knö in först bilen och sen mig själv ur den samma:)

Vi gick in på Globen, det var jag som beställt biljetterna, men jag tog nog bara ”Bästa lediga plats” och sen kollade jag inte så noga. Det visade sig vara High up in the sky, närmare bestämt så högt upp man kan komma i den där globen…fy faan vad högt. Sådär så det var läskigt att resa sig för folk som ska förbi. Brrrr. Och hur jävla många trappor som helst…Janelle stackarn som är gravid uppskattade det inte direkt. Man såg bra, och hörde fantastiskt bra, men jag vill nog helst inte sitta där igen:) Å andra sidan… ”egen” toalett utan kö…hm, tja det är bra:)

Imagine dragons. Ni har hört dem på radio. Lyssnar ni på radio så kan ni inte missa dem:) Tjejerna var och såg dem förra året, och nu ville jag haka på. Jag har också hört dem på radio, enbart, men är ju löjligt förtjust i tung bas och mycket trummor, rockigt och en röst som är speciell. Kan inte bli fel liksom:)

De körde igång. Det var drag och full fart från början.

Efter några låtar sa sångaren att ”A very dear friend recently past away, Tim Bergling.” och sen spelade de en magisk version av Forever young, med en line av Avicii ”So wake me up when it´s all over, when I´m wiser and I´m older.”

Film finns på min instagram Klicka på FÖLJ så blir jag glad:)

Dagens tändare, mobilerna, lyste upp hela Globen som en stjärnhimmel och det var så ofantligt vackert. Tårarna trillade sakta. Jag blev väldigt berörd av Aviciis död. Utan att direkt ha någon koppling till honom, mer än musiken på radio. Jag fattar inte det här med DJs, det är liksom inte som det var på min tid;) men han var speciell. Det är ju inte fel att kalla honom för ett underbarn av sin tid och det är alltid tragiskt när unga människor dör. Speciellt om de signalerat att de mått dåligt. Vi, alla, måste faktiskt bli bättre på att ta hand om oss och de vi håller kära. Psykisk ohälsa är något vi måste ta på allvar. Avicii har fått så otroligt mycket kärlek postumt , jag hoppas att han fick det även i livet. Jag tror det. Han har berört så många.

Efter den känslosamma hyllningen körde de på igen. Sångaren berättade lite senare att han själv haft depression och sa ungefär samma som jag redan skrivit. Att det är viktigt att ta på allvar. Att prata om det. För hans del hade det resulterat i Imagine Dragons och en karriär han aldrig trott, eftersom hans väg ut var att skriva musik.

De hade en snygg scen, cool ljusshow och ljudet var superbra. Massor av trummor, ibland stora som stod på scenen, ibland spelade de allihopa trummor. Mycket mäktigt.

Sångaren hade ett enkelt vitt linne på sig. Jag noterade att det satt sådär perfekt snyggt på honom, korvade sig på de rätta ställena. Helt enkelt väldigt snyggt. Efter några låtar kom han ut på scenen igen UTAN linne. Och jag fattade varför det satt så snyggt;) Jag fattar också varför han inte hade några problem med att visa upp sig halvnaken:) Har man jobbat för det så.

Jag satt och funderade på hur det är möjligt att hoppa upp och ner, upp och ner, upp och ner, springa, skutta, snurra och sen sjunga samtidigt? Jag personligen kan inte ens gå i en trappa och prata samtidigt utan att bli andfådd…

Det var en jäkligt bra konsert. Så bra att jag gärna går igen:) Jag trodde att jag kände igen typ två låtar med dem, men det visade sig att jag faktiskt kände igen de allra flesta. Nu har ju mina tjejer lyssnat på dem i flera år så det är ju inte jättekonstigt.

Så var det slut. Åhh det är alltid tråkigt.

Jag kan för allt smör i Småland inte begripa mig på folk som skaffar sig biljetter, som ändå kostar runt en femhundring, tar sig till konserten för att sen inte sitta still och lyssna. Nä, det ska springas på toa, köpas öl, snackas lite, och som igår; Två snubbar som satt på våran rad, skulle ut och BLOSSA? Vafan? Kan man inte låta bli att röka under de två timmar de spelar så kanske det är dags att sluta med sitt beroende? Jag kommer aldrig att begripa mig på rökare som går ut mitt i saker. En middag, eller uppträdande, en konsert…och jag har ändå varit storrökare själv.

Varför vill man missa? Eller har folk på allvar så svårt att sitta still att det är en omöjlighet att koppla av i några timmar och bara njuta? Hm, eller så är de inte så intresserade, det är ju ett alternativ, men då kommer den där hänsynen in i bilen. Då kan man av hänsyn till de som vill se och höra, sitta still så inte de behöver resa på sig i tid och otid. *mutter mutter*

Konserten tog slut. Det var lika många trappor ner som upp, bara det att det gick långsammare ner. Inne i garaget var det inte ens en tanke på att försöka backa sig ut i den strida ström av bilar som krypkörde framåt. Jag har det inte i mig, att kräva att få komma fram. Men under över alla under så kom ägarna till bilen framför nästan direkt, och vi kunde sen köra ut efter dem:) Jag har stått i det där garaget många gånger nu på konserter och det brukar gå fort ut, men igår….segt som sniglar. Väl ute så var det ju kö även där, och jag började få ont i kopplingsfoten. Men det släppte och vi kunde köra på. Tills vi kom till eh, tja, kanske ”Essingebroarna”? eller nåt sånt? Fyra körfält eller om det är fem? Ett öppet. Från början alla öppna, sen pilar som visade att man skulle byta, sen stängdes det och så kom nästa filbyte… Här stod det ju mer still än rörde sig framåt. Jag h a t a r bilköer, jag får myrkryp i hela kroppen av det. Det är så onödig tid på nåt vis. Och så bilister… gahh, en del är ju väluppfostrade och med hänsynsfaktorn i kroppen och de lämnar lucka, släpper in en och är medtrafikanter. Medan andra är precis tvärtom, vägrar släppa in en, nosar upp i bakluckan på framförvarande bil och kör på vägrenen eller i den avstängda filen så långt de kan komma och sen blinkar och prejar sig in. Mottrafikanter;) Hatar det med.

Så plötsligt efter krypkörning i en evighet och när krampen i vänsterfoten började kännas konstant, så kom vi fram till orsaken till köerna. Bron var liksom uppgrävd över alla körfält utom ett. Så fort man kom förbi så var det som att vara ensam i universum, inte en bil i sikte. Märkligt hur det bara kan släppa sådär. Det tog en timme extra att köra hem, och i Uppsala har vi minsann vägarbeten med avstängda körfält med, så där knixade jag mig fram också, utan att fatta riktigt var jag skulle köra. Herregud. Jag får spunk.

Körde hem Janelle och Simon och så Moa i andra änden av stan och så hem till oss, täcker in tre delar av stan fint med den rundan:) Dessutom ligger vårt hus först, haha. Hemma strax före två. Och vi hade inte ens stannat på McD i Upplands väsby;)

SOVA!!

Bara för att vakna en och en halv timme senare av att Jamie grät. Han hade ont i magen, lilla gubben. Riktigt elakt magknip, som höll i några timmar, kom och gick. Ska det börjas nu igen liksom. Han hade så ont, så ont, och så bara släpper det sen. Magknip är ju vansinnigt plågsamt. Jag tycker att han äter och dricker bra, mycket fibrer, mycket vatten, men kanske inte ändå. Det är ju att han inte går på toa i skolan som är den stora boven, det har jag redan konstaterat. Sex år hemma med mig, och inte ett enda magknip, ett halvår i skolan och han är förstoppad. Svårt att inte se det liksom.

Nåja, vi jobbar på det.

I morse vaknade jag sen med så ont i huvudet, det bultade i hela halsmuskeln på höger sida. Jag har haft lite ont där, träningsvärk och sträckningen i ryggen, och så bilkörning i ösregn och massa kökörning på det gjorde så det resulterade i detta. Jag gick upp, bara för att sen gå tillbaka till sängen, jag bara svalde en ipren och värmde vetekudden. Efter en 40 minuter så släppte det, och har hållit sig borta idag, med hjälp av Ipren då.

Jamie var ju hemma med mig, han hade ju sovit dåligt och sen skickar jag ju inte iväg om jag inte är hundra på att han inte smittar, vilket jag inte kunde vara. Vi tillbringade förmiddagen med att se på film och läsa. Sen åkte vi och handlade.

Vi ska på kalas i morgon, och ingen av pojkarna har skjortor. De har vuxit ur allt. Nu var vi in på H&M och köpte fem stycken skjortor, de har samma storlek så de byter mellan sig, suveränt:) Sen fick Jamie en ny jacka, och de fick även tre par shorts. Tusen kronor…gahh, bara att betala och se glad ut. Sen blev jag ju lite mindre glad när jag såg rabatten från Lindex, se mitt förra inlägg. Men vafan, Jamie hittade det han ville ha i alla fall:)

Vidare in på Citygross och det blev en såndär svindyr handling där med, men med mycket för pengarna:) Billig blandfärs, ost, och kyckling som jag köpte rejält av och frös in. Det gäller att passa på.

Sen var det Tacokväll!!

Patricia gjorde efter det naglar på syrran. Hon fick fransk manikyr på sina gelenaglar, skitsnyggt. Jag och Janelle satt där inne och snicksnackade tillsammans med dem och timmarna ramlade på. Till sist så var naglarna klara, och syrran och Janelle åkte hemåt.

Jag röjde det sista i köket, sen satte jag mig här, och nu ska jag sova:)

Natti natti ♥