Det finns en sak som jag alltid förtränger. Varje år. Jag vet ju att det kommer dyka upp likt amen i kyrkan, men lik förbaskat så blir man lika överraskad varje gång.

Jag pratar om myggbett.

Jag kommer ihåg myggen, men glömmer varje år hur infernaliskt det kliar. Fy fan. När vi flyttade hit, för tolv år sen, så flyttade vi kanske en kilometer. Där vi bodde innan fanns det typ inga mygg, men här…jösses det kryllade av dem.Vi bor i skogen, och inte vet jag om det påverkar, men de har med flit översvämmat skogen för att återskapa Carl Von Linnés primetime. På floran antar jag och inte faunan.

Innan midsommar är det som värst, och det är ju då som sommarkvällarna är som ljuvligast. Men det går inte att sitta ute. Dagtid går det utmärkt att vara i solen, skugga bör undvikas. Men kvällar är kört.  Nu har jag varit ute ändå flera kvällar och jag har så många myggbett. De gillar mig dessutom de små blodsugarna. Måste vara för att mitt blod är extra superior:D

Jag har myggbett i hårfästet i nacken, vid tinningarna, i hårbotten, på armbågarna, höften, vaden, fötterna och tja överallt. Och inte ett på varje ställe, nej nej, de anfaller i svärm de jäklarna! Jag har tre fyra bett inom en gammal femkronas omkrets.. Med de här tjusiga naglarna som Patricia gjort på mig så kan man heller inte klösa ordentligt 😉 Mitt bästa motmedel mot myggbett är annars att klia sönder dem, så slutar det klia:) Nä det rekommenderas säkert inte, men det funkar.

Myggjävlar.

Igår åkte syrran och jag till Anna och Lasse och lånade deras kärra. Eftersom mamma och pappa är på Kos så har vi tillgång till bilen med krok utan att krångla, alltså perfekt läge att köra sopor. Idag körde vi först ett lass diverse och sen två lass med grenar. Vår tomt är stor. Typ jättestor. Jag kan inte med bästa vilja i världen säga att jag tycker det är speciellt kul med trädgårdsskötsel. Klippa gräs och sopa lite, samt skotta snö sen räcker det. Nu har vi inte speciellt mycket som behöver skötas om men allt växer med raketfart. Jag har dragit mig så länge för att kapa och rensa för det blir så förbannat mycket grenar att ta reda på. Men nu jäklar är det i full gång:)

Först den där granen, som när vi flyttade hit var knappt en halvmeter.

Nu flera meter hög. För att kunna fälla den så var vi tvungna att komma åt själva stammen, så det blev massa kapande av grenar. Vi har en kompis som gjort en film som heter Axmen of Sweden, och handlar om svenska gitarrhjältar. Vi skickade den här bilden till honom och föreslog en uppföljare – Axwomen of Sweden, how ladies do it:)

Han nappade 🙂 Kommer snart på en biograf nära er:)

Vi sågade av så mycket grenar vi kunde.

Sen tyckte syrran att jag kunde klättra upp och fortsätta såg lite till, så då gjorde jag det. Ja jag är där uppe på stegen och vinglar:)

 Men det var bökigt så jag sågade bara de största, sen klättrade jag ner. Det var länge sen jag fällde ett träd. Jävligt länge sen faktiskt, så vi var tvungna att gnugga geniknölarna lite innan jag bestämde att man hugger ut en kil på den sida där man vill att det ska vika sig, och sen såga på motsatta sidan. Men jag var tvungen att köra ut bilen, just in case:)

Robban kom ut precis i rätt ögonblick och fick hjälpa till att putta trädet åt rätt håll när jag sågade. Det lade sig perfekt. Jag visste att jag borde gått skogshuggarlinjen:)

Det finns film på instagram:)

Så lassade vi på allt och åkte till tippen. Syrran ska man ju alltid behöva skämmas för.. Hon körde den vändan och blev svinsur på nåt pucko som trängde sig före, och tutade. Jag är i sådana situationer mer lugnet själv.;)

Killarna som jobbar där var grymma idag. En av dem vinkade fram oss till trädgårdsavfallcontainern, och fixade så vi fick rum där. Det är liksom service. Jag älskar folk som är bra på sitt jobb. Han vinkade fram oss, stoppade andra, dirigerade oss rätt. Love him.

Det hade varit klokt att ha något annat än korta byxor och linne på sig idag.. att bära grenar är ett rivigt göra:=)

Det är alltså inget soleksem eller utslag av nåt slag utan det är rispor av grenar. Granruskor har dessutom den egenheten att de sticks… Aouch. Hela underarmen är helt knögglig.

Det kändes sådär faktiskt, men efter att ha smort in med alsolgel ( som dessutom är bra på myggbett) så gör det inte ont, men är lite svullet.

Men det lägger sig snart.

När vi kom hem från tippen så ville Janelle och Patricia fira lite Mors dag. Det var bara de hemma, de fem små var med sin andra förälder, och övriga två på sitt håll. Janelle ville först inte vara med på bild.

”Jag känner mig tjock idag.”

” Öhhh, du ÄR tjock” Men så är hon snart i v 30 också:)

Även syrran fick paket:) Hon är ju som morsa åt mina kids:)

Och alltså….jag vet inte om jag ska ta det som en pik eller som en komplimang:)

Ett varsitt gigantiskt ölglas med texten:

Haha:) De tyckte det var klockrent när de hittat dem:)

Jag kan nog bara hålla med. Öl är gott.

Det här var från alla kidsen. Sen fick jag choklad av Lovelia och på kvällen kom Robban med choklad i stora lass och en Aloe vera dryck. Han vet vad morsan gillar ♥ Det ska visst finnas ett paket till, som PostNord slarvat bort….heja er;/

Vi fikade snabbt sen satt vi igång igen, såga, yxa och sekatör. Bort med allt som inte var syrén, löd mina önskemål. Det växer saker överallt. Grönt skit med massa blad. Olika sorter och inget som gör en speciellt happy. Nu jäklar kapas det:) Rönn växer överallt, helst inuti en annan buske. Och nåt tagit elände. Alla barrträd ryker. Ja, eller inte de höga träden då såklart, för de är för höga för att fälla. Men allt småskit. Jag sågade och sågade och syrran stod i ett annat hörn och sågade och sågade. Så körde vi till tippen en vända till. Den stängde 18, vi var där 17.45 och lassade av allt på 13 minuter. Då hade vi sopat upp allt spill efter oss också.

Hem igen och äta lite, sen på det igen. Kärran är full igen, och det blir några lass till i morgon. Fy farao vad skönt det är!

Sånt här trädgårdsarbete gillar jag:) När man får såga, hugga med yxa och skövla saker:D

Plantera och rensa ogräs är inte min grej däremot. Usch.

Jag sågade ner massa på baksidan så nu blev det visst lite insyn till grannen med hönsen. Nu gör det inget för vi är aldrig där, men kanske så kan man ta sig fram nu när djungeln är försvunnen. Jag ska fortsätta i morgon:) Hönorna är för övrigt svinsöta:) när de går där och bara är fina, men när de låter så vill man bara sätta munkavle på dem:)

 

Jag råkade lova Corrinda att hämta henne efter nån studentskiva på stan, runt två i natt… i torsdags hade jag somnat, kom ju från Danmark och skulle upp 4.15 för att köra till Arlanda, så jag toksov när hon messade och frågade om jag var vaken. Hon insåg att det visst inte gick nattbussar:)

Nu var det Patricia som vaknade och var en sötnos och åkte och hämtade lillsyrran mitt i natten. Jag älskar att det finns fler körkort i huset som sagt. Men nu lovade jag hämta henne. Jag måste ändå skriva.  Bara två dagar kvar till deadline. Ena historien är nästan färdig, den andra not so much. Om jag ska leka skogshuggare dagtid så måste jag skriva på natten. Så är det bara. Det är ett tufft jobb men nån måste göra det:)

 

Danmark. Min fantastiska resa:) Ni ska få veta allt vad som hände, det jag minns i alla fall för jag har ett fett blåmärke på låret som jag inte vet var det kommer ifrån;)

Men jag måste verkligen bli klar med skolan först. Men sen så:)

Nu ska jag sätta fart:)

Hörs snart!