I år har jag ingen egen student, men man kan ju låna:)
Först åkte jag ju till David för att träna, och kom iväg lite för sent, bara för att komma ihåg att Helvete – det kommer vara ett elände att ta sig fram, alla lastbilsflak och galna uppvaktare..fasen. Jag valde vägar där jag vet att det inte är skolor, och tog mig fram snabbt och enkelt. Tills jag kom till Friskis. Då insåg jag att det ju ligger en skola precis där, så det var knökat på parkeringen.. Lite stressad där en stund, men sen öppnade jag ögonen och då var den inte alls så full som jag trodde. In, och höll på att vända när jag såg att det inklusive jag var typ 12 personer. Då blir det svintufft:) Men sen ramlade det in fler så vi var en hyfsat stor skara, om än lite mindre än vanligt. När han hinner se alla hela tiden kan man inte maska;) så det var jobbigt. Men kul såklart, det är ju därför jag är där, för att nån ska piska lite på en:D
Helt slut när det var slut. Bara att åka och hämta upp Jamie i skolan, passar perfekt i tid.
Jag såg inte ett enda studentflak som var befolkat igår, det var lite tråkigt ändå..fast skönt. Det är ju rätt skränigt;)
Hemma så kollade jag mail, och fick så tråkigt besked. Resan som jag och Lovelia skulle åka på nu på tisdag, den blir inställd:/ Avbokningar och ingen möjlighet att få till de fyra familjer som behövdes gjorde att det inte fanns något val, utan den blev helt inställd. Så himla deppigt, och Lovelia… hon är så ledsen. Hon har sett fram emot den så länge. Förra året så var det hon eller Trixie som skulle få åka, och då backade Loppan för sin syrras skull, och hon har alltså längtat ett år. Det var inte så kul att berätta det. Jag fattar fullt ut att det måste bli så, men det är ledsamt som tusan.
Det är ju en speciell resa, så det går inte att bara göra något annat, det blir inte ens i närheten. Så, en mycket ledsen liten loppa går omkring här hemma och biter ihop. Hon får nog en chans till nästa år, men det är långt dit. Och inget är ju skrivet i sten.
Trösta henne och sen försöka duscha snabbt som en kobra, medan Corrinda fixade till övriga kids, vax i håret på gossarna och sånt där. Sen slog hon in paket och bestämde att vi måste ha en flaska vin. Jaha, okey då, studenten är 20, snart i alla fall, så då kan jag göra det. Annars är det emot mina principer att ge bort alkohol till de som inte själva kan köpa det på bolaget. Lite hann jag pika Corrinda över det faktum att hon hade koll på ett gott vin…? Här hemma får man inget nämligen:D Jo, om man kan köpa det själv. OCH bjuda mamma;) (hon fyllde 18 i maj, och får dricka ute)
Jag fick på mig kläder och till sist hade alla ungar kommit hem, de slutade skolan vid tre, så det blev kort om tid, och så gasa iväg till glasbanken. Jag som är där regelbundet en, möjligen två gånger om året och mest handlar gå-bort-presenter kände mig som vanlig helt rådvill. Men hittade en rosé som jag vet är skitgott, och högg den. Men så kom jag på att den kanske var för rund, vi skulle stoppa den i en vinkylare. Tog en till, som jag hört ska vara god och tur var det för den första var alldeles för tjock om botten:) Ibland har man hjärnan med sig in i butiken.
Inte fick jag visa leg igår heller. Fan. Jag har inte behövt visa det sen jag var typ 22, och ändå så försöker jag varenda gång se ung och oskyldig ut, men de kastar knappt en blick på mig, bara ber om pengar;) Lika besviken varje gång:D
Sen kopplade jag visst av hjärnan för jag fick för mig att jag skulle vara smart och köra gamla E4an istf nya motorvägen, svängde vänster och….men skjut mig! Kö, kö, kö, KÖÖÖÖÖ!
Jaja, det är ingen idé att stressa upp sig, och vi kom fram före studenten själv i alla fall:) Men jag hatar att komma sent och gör det typ aldrig. Nu tog en väg som man kanske kör på 20 minuter, nästan en timme.. Sådana marginaler har jag inte. 40 minuter liksom. Men, det gick ju bra ändå.
Eftersom jag dessutom inte var säker på vart det där församlingshemmet låg så körde jag först förbi det såklart, ett ärevarv på bygden är min melodi:) men till sist var vi rätt. Eller? Först såg jag bara folk jag absolut inte kände igen….?? OMG har vi trashat nån annans studentkalas???
Men sen såg jag välbekanta ansikten:) Puh!
Vi fick så vansinnigt god mat!! SÅ god! Helen har turen att ha en kock i bekantskapskretsen som fixat det gudomliga käket. Och det bästa av allt? Han hade gjort så mycket att det blev massor över, och jag fick med mig hur mycket som helst hem:) Fatta – jag slipper laga mat i flera dagar OCH får äta kockmat:D
Tårtan var lika god den med, och sällskapet trevligt.
Jag satte mig med dem jag kände igen, och vi snackade om allt möjligt. När folk började dra sig hemåt så hjälpte jag till med att röja. Det gör jag alltid om jag inte blir ivägkörd:) Det är ju så mycket enklare och går så mycket snabbare om man hjälps åt. Värdparet har ju slitit hela dagen, och ofta flera dagar innan, medan jag bara glider in och slår mig ner. Självklart kan man hjälpa till att röja då.
Att det sen är en ren fröjd att städa på en lokal som hyr ut till sånt här är ju en bonus. Att diska i industrimaskin som tar 4 minuter, och sen trava in likadana tallrikar och glas i perfekt utmärkta skåp…jag äskar det:) Torka golv och kasta sopor och så var det klart. Tog säkert ganska lång tid insåg jag när jag satte mig i bilen och klockan var nästan 21.00, men har man trevligt sällskap så går tiden snabbt:=)
Mina barn som var med, Jamie, Jordan, Lovelia, Trixie, Novalie och Corrinda, de hjälpte till med det de kunde, slängde sopor och plockade bort dukar tex. men höll sig sen fint i en hörna, ur vägen. Klagade inte på att det tog tid. Jag är så jäkla stolt över mina fina väluppfostrade barn. Undras vem som uppfostrat dem? Jamen just det ja:D
*klappar mig själv på axeln*
Corrinda börjar planera sin student, nästa år, och om jag inte hejdar henne tror jag hon snart har en mottagning med hundratals personer:)
Säg mig en sak nu – den där andra föräldern… hur gör man? Hittills har det inte varit någon som velat ha honom med, och då skiter jag i det. Han var bjuden till alla kalas, och alla firanden vi hade första året efter att han drog och svarade inte ens på det, så jag tycker liksom att jag gjort min del.
Jag vill inte ha honom i närheten och tycker inte att han gjort sig förtjänt av en inbjudan ens. Är man inte med i vardagen så behöver man inte vara med till fest. Speciellt inte fester som jag ska anordna. Speciellt inte som vi inte pratat öht på fem år.
Jag vet ju vad jag tycker, men vill gärna höra era åsikter om det.
Tänk efter innan ni svarar, hur ni själva verkligen skulle känna det om situationen var eran. Skit i ”Det bästa för barnen” och sånt trams. Vad skulle NI tycka och göra? Ärligt, från hjärtat. Jag är nu inte typen som biter ihop och lider korsfästningsdöden för att det ska vara PK. Jag tycker verkligen inte att det är min skyldighet. Faktiskt inte ens för barnens skull, för han krossade mig. Trampade på mig, drog mig igenom ett rent jävla helvete. Jag har ensam tagit hand om barnen. Varför ska han skörda något han inte sått och skött om? Han är inte längre en viktig person i deras liv. Tyvärr. Och det är inte mitt fel.
Nu är ju risken minimal att han skulle komma ens om han blev bjuden iofs;)
Jahaja, vidare:) Vi åkte hem, det tog en bråkdel av tiden det tog att åka dit. Ytterst lite trafik och skönt att köra. Ungarna slogs en stund om datorn, eller nä, faktiskt inte. Jag trodde de skulle göra det, men de var trötta. Kikade på TV en stund medan jag grejade. Jag borde ha röjt i mitt eget kök men det får bli dagens projekt.
Idag är det Nationaldagen!
Jag har lovat mina kids att vi ska åka och fira nånstans, så det ska vi, och hoppas på solen och värmens återkomst. Igår var det kallt och blåsigt. 6+ på morgonen och under dagen 14+. Skillnaden mot de 30+ vi haft är ju rätt markant;) Man vänjer sig snabbt.
Vi kollade på lite Tv ihop, Biggest Loser fastnar alla vid. Jag har skrivit det förr ( och fått skit för av nån märkligt anledning) att jag imponeras stort av alla deltagare där. Givetvis av deras viktnedgång men framför allt av deras livsstilsförändringar. Vilket jobb de gör. Och en del faller tillbaka, såklart. Men jag känner lite såhär. Fetma är en folksjukdom. Tror de färskaste siffrorna från Hälsovårdsministeriettjabblahabbla…vad fasen heter det??? Hälsomyndigheten? Nä måste googla.
Folkhälsomyndigheten!! 🙂
De sista siffrorna jag hörde så var 51% av Sveriges befolkning överviktig. 51% …. Över hälften. Det krävs inga högskolepoäng för att fatta att det är mindre bra. Sen om man trivs – go ahead, men det är forfarande inte hälsosamt. Det är liksom obestridbart. Vare sig man vill eller inte:) Är som med cigg, rök om du vill men var medveten om riskerna. Nåt kilo hit eller dit spelar såklart ingen roll, men tio för mycket gör det. 100 gör det ännu mer.
Och om man då får en, två eller tio av de här personerna med grav fetma att komma tillbaka till normalvikt och få tillbaka ett hälsosamt liv, via ett program som BL så är det värt mycket. Att inte alla lyckas kan inte vara en anledning att hata programmet. Eller?
Jag imponeras som fan av alla deltagare och följer man programmet så ser man hur de får tillbaka livsgnistan i ögonen. Nyfikenheten på livet. Det är stort.
Tycker JAG:)
Nejmen nu ska jag kanske röja köket lite?
Och så firar vi Sverige med flaggor och nationalsång idag, ju mer ju bättre:)
Vi hörs lite senare:)
Kommentarer
Jag har/ står i din situation med mitt x och när dottern tog studenten så valde hon att inte han skulle vara med och då fick han inte det. Hon sa till och med att kommer han så går jag …. vilket gjorde att han fick inte komma och var inte välkommen inte ens på utspringet
Fårstår din känsla i det hela för jag har samma känsla som du i detta men gå efter hur barnen själva vill och ofta löser det sig väldigt bra för oss mammor oxå då.
Jag har jättesvårt att föreställa mig din situationen men jag antar att jag inte gärna skulle bjuda honom. Jag tror att jag i så fall skulle kräva att han betalar halva kalaset. Annars tycker jag att han kan ställa till med eget kalas, om han har den relationen så han lyckas få festföremålet att vilja komma. I normala fall är jag den personen som lätt utsätter mig för många taskiga situationer för att vara andra till lags, men här tror jag faktiskt att min gräns skulle vara passerad.
Jag tänker att i ett vanligt ”fall” så är det den som tar studenten som borde få bestämma vilka som ska bjudas in men hade jag varit i din sits så hade nog inte ”pappan” fått komma över tröskeln. Han får väl ordna nåt själv om han är intresserad liksom.
Om föräldrarna bara är obekväma med varandra så kanske man kan bita ihop för barnets skull om man delar på kostnaderna och hjälps åt med allt. Men hade jag varit du så nej, ingen inbjudan.
Självklart ska du INTE bjuda honom, han har ju visat tydligt vad han vill !
Du är stark och ha en härlig student med barnen.
Rent spontant nä till både ursprung och fest. Men förnuftet säger att om studenten vill ha med pappa vid utspringet, bit ihop. Men va med på festen, nä. Det kan han ordna en själv någon dag senare
Tycker det är helt sjukt att man ska Bjuda in en förälder till barnets fest. En förälder har ett Ansvar. Antingen fixar man festen tillsammans eller som i det här fallet -han fixar egen fest..! (Tycker jag!)
All kärlek till dig supermom<3
Din töntiga skitkarl…Jag menar din töntiga EX-karl (på två vis. Ditt ex plus ex-karl för riktiga karlar agerar inte som han.). Han kommer säkert att fly till Thailand lagom till det är dags för studenten. I sig bättre kanske än att han dyker upp med sin mamma och sin nya kona i tron att de självklart också fick komma. Hmmm… Men tanken på honom utan eget sällskap borde göra honom lite vek och aningens blek…Nä, men jag håller med som redan skrivits, han får väl ordna en egen fest. Som du själv skrev att är man inte med i vardagen så varför skulle man vara med på festen? Hur många gånger har han t.ex. hjälpt till med läxförhör? Gått på kvartsamtal? Föräldramöten? Varit klasspappa? Vet han ens hur barnen klarar sig i skolan? Vet han vad barnen har/har haft för lärare och vad de tycker om för ämnen och vad de gillar mindre? Självklart så får Corrinda bestämma. Men om han ska vara med så bör han betala hälften. Sen kan du ju ordna ett quiz med frågor om Corrindas skoltid och så kan han få stoltsera med allt han vet ?. Men jag tror hur som helst inte att han kommer.Inte utan sin mamma.
Trist med inställda resan.
Haakon , bästa kommentaren.Gör en quiz,och se vad han kan om sitt barn!
Alltid på din sida Carola.Hoppas du känner stödet från dina bloggkompisar.Kram
Om han är intresserad av att vara med när barnet hans tar studenten borde han kanske fråga själv när det är, hur barnet vill ha det och fråga hur ni tillsammans ska lösa det.
Om han inte är intresserad nog att själv ställa frågan skulle jag inte ens tänka tanken att bjuda öht.
Så sållar man agnarna från vetet, även som barn, för så tänkte jag. Är jag inte så mkt värd att far inte minns om jag tar studenten eller inte… eller fyller, så behöver inte jag påminna. Det säger mest om honom men så tänkte jag.
Hej! Mina föräldrar var skilda när jag tog studenten. Min pappa har inte varit så närvarande efter skilsmässan men han kom till själva studenten och grattade. Till festen efter var han inte inbjuden till och det var ok för hans del och min.
Tycker inte att han behöver komma till din fest utan i så fall kan man se till att studenten och fadern kan få tid tillsammans innan festen eller att han anordnar egen fest.
Vi har tänkt lite som att ”om mamma fixar festen blir det med dem som vi umgås med tillsammans med mamma”. Senare när vi anordnat egna fester (dop, bröllop osv) är det självklart vi som bestämmer vilka som kommer. Mina föräldrar kan vara på samma tillställning men de pratar inte med varandra. Det är ok för oss, eftersom vi får ha dem med samtidigt.
Svår fråga. Min spontana reaktion är att det är upp till det barnet som tar studenten. MEN sen finns det barn i syskonskaran som, vad jag förstått, inte vill ha någon som helst kontakt med honom. Kommer de att komma på studentfirandet om han kommer? Om inte, vem är viktigast? Så nä, jag tycker inte att han ska bjudas in.
Vill börja med att säga att jag beundrar dej <3 din styrka <3 såklart finns den just för att du älskar dina barn över allt <3 såklart förstår jag att livet vart kämpigt många gånger… ensam med alla barn… jag beundrar dej, du fina fina varma mamma <3
Är själv en 55 årig skillsmässo kvinna, skilsmässan kom när jag var 5 år, far drog, han fanns någon gång på sina premisser, i vuxenlivet blev han mer medveten om sina val, men jag saknade honom aldrig, han var aldrig med på något firande, & inte blev jag & min bror sämre människor för det… för vi hade den mest underbara mamma & morföräldrar & farföräldrar <3
Så låt tiden & barnens vilja få visa vägen, så håller jag alla tummar för ett fint liv till er alla <3
Beundrar även din fina vän Mirka, ni är verkligen 2 fantastiska kvinnor <3 <3 <3
Varm stor kram & följ era hjärtan, då kan det aldrig bli fel <3 <3 <3
Min ärliga uppfattning är att mannen har ingen anledning att deltaga,det har han förbrukat!När barnen är vuxna så är det deras val var,när och hur dom vill umgås,i ditt hus har han inget att göra.Vill han umgås med barnen kan ha göra det hos sig!Kram Ellinor
Det beror ju på hur han betett sig när han drog. Är vi på speaking terms osv så kan vi säkert hålla god min framför ungarna på deras stundentfest. Men hade det gått till så som det gjort i ditt fall. Då tror jag att jag skulle bita ihop under själva utspringet, då vore vi ju där båda två, men från ”varsitt håll” och stan är ju fri. Men just festen skulle jag inte bjuda till. Dessutom går de ju runt osv, så får väl ordna egen fest i så fall? Eller bjuda ut studenten på mat en annan kväll? Eller vara den som ”kör runt” studenten i fin bil, men sedan lämnar vid festligheterna?
När jag skulle konfirmeras frågade mamma om jag ville pappa skulle komma, och mitt svar va NEJ den dåliga stämningen är inget för kalas. Sa även det till pappa som ordnade ett eget kalas. Jag hade mått dåligt innan för att dom skulle må dåligt och även att nån inte skulle kunna ”sköta sig”.
Jag hade inte bjudit in utan tänkt att vill han fira kan han komma till skolan och sen fixa nåt eget kalas en annan dag.
Varför ska du bjuda honom ? Om han ordnade kalas för era barn skulle han bjuda in dig då? Han vet väl att dottern tar studenten om han vill närvara får han väl fråga om han får komma (och helst hjälpa till och betala också), du ska inte behöva fråga om han vill. Nä slösa inte tid på att tänka på honom han har ju inte tänkt på dig och barnen eller hur. DU ska också kunna njuta av dagen !
Hmmm svår fråga …. bjuda eller inte ?
Jag skulle nog bjuda bara dör att visa att JAG är den bättre föräldern…. det skulle svida jäävligt….. men jag hade gjort det bara för att liksom…. lite som o hälsa på den otrevliga grannen med ett glatt HEJ hej 😉
Tänk vilka osäkra tankar det genererar liksom ????
Vill ungarna så bjuds det in. Yngsta är iof så liten att det mest är barnkalas det är frågan & där bjuds inte den andra föräldern in. Han får uppvakta på eget vis då det inte funkar ha han på ett stort kalas & skulle inte ge barnet något. Utan de får äta/fika tillsammans & faktiskt se till att fokus hamnar på födelsedagsbarnet
Det finns inget rätt eller fel. Jag har varit där, men har låtit mina barn bestämma. Det är deras dag! Dina barn verkar kloka å förståndiga så prata med dem. Dem vet säkert hur du tänker å känner.
Innan det är studentdags är det väl barbarn på gång. Vad händer då?
Men jag tycker det är väldigt klokt av dig att börja fundera redan nu, ett år går så snabbt
Helt ärligt så tycker jag inte att det finns någon anledning att bjuda in honom. Som du själv säger, när han inte deltar och är närvarande i vardagen, varför ska han då vara med när det är fest? Han har gjort sitt val och frågan är ju om barnen vill att han är med? Har han ens kontakt med alla? Tycker du ska fråga hur de tänker kring detta och fatta ditt beslut efter det. Du ska inte behöva stå tillbaka och må dåligt för hans skull.
Barnbarnet kommer han inte ha någon del i alls. Det är Janelles bergfasta åsikt. Hennes barn har ingen morfar såvida inte jag träffar nån ny ?
Han ”den där” ska INTE bjudas in – enligt mig. Nej usch och fy.
Kram bästa du!
Jag har varit den där studenten med skilda föräldrar som planerade varsitt firande för mig på min studentdag. Det var inte alls hur jag ville ha det, så jag gjorde klart för mina föräldrar att om de inte kunde fixa ett gemensamt firande så tänkte jag strunta i deras arrangemang och fira hos en kompis (obs, ville helst ha ett firande med båda mina föräldrar alltså). De kunde visst samsas för en dag och jag har en bild på mig och mina föräldrar i mitt fotoalbum från min studentdag. Det betydde och betyder mycket för mig, jag hoppas och tror mina föräldrar tyckte det var värt det. Men jag fattar verkligen att du har noll lust att hänga med ditt IQ-befriade ex…
Jag hade inte velat bjuda in P. Precis som du skriver, varför ska du må dåligt på dina barns student? Och om han nu skulle dyka upp, vad hade det inneburit för dom andra barnen? Janelle och Patricia verkar ju inte ha någon kontakt med honom, medan de yngre träffar honom några gånger om året. Vill han fira deras student får han fixa en egen fest. Punkt.
Du är en grym mamma, med sunda värderingar! Hejja!
Vill ditt barn att han är där?Har de en kontakt finns han i barnets liv?
Skulle ditt barn bli ledsen om hon inte fick bjuda sin pappa?
Är svaret ja och han tackar ja så får du väl må dåligt,det är ju inte du som ska firas.
Nu tror inte jag att han tackar ja han föreslår säkert själv något annat.Nyfiken på om detta är en uttrycklig önskan från ditt barn att pappan ska vara med?Det kan ju hända att du hamnar i en konflikt med ditt barn om detta som kommer sätta spår.Med detta inte sagt att detta kommer att bli en prövning för dig och väldigt känslomässigt svårt att hantera men du har ett år på dig att stärka dig själv och hitta strategier för att klara av detta.Hitta någon som du kan få verktygen du behöver av.
Vet ej. Det var bara en tanke som slog mig igår. Jag funderar fortfarande på varför man ska offra sig som förälder om det innebär att man själv mår dåligt? Jag måste ha missat det i föräldramanualen och jag har definitivt inte skrivit på det ? Alltså jag gör det ju, jag skulle gladeligen dö för deras skull, men att utsätta mig för sånt här tycker jag inte går under vad som är rimligt faktiskt,
Det finns andra lösningar som dubbla firanden.
Men jag är nyfiken på om folk bara svarar med klyschor och är PK, rapar upp ett svar som anses rätt, eller om man verkligen tycker så innerst inne. Man måste alltså titta på det med olika glasögon från olika vinklar. Är det kutym att bjuda in mannen som misshandlade, våldtog och förnedrade för att barnet ska ha båda föräldrarna där? Vart går gränsen? Vid fysisk misshandel? Hårda ord? Brutala våldtäkter? (Nej han våldtog aldrig måste jag förtydliga)
Jag vet inte hur ni ordnat ekonomiskt men det här ju en stor extrakostnad. Nu handlar inte detta om pengar men att glida in på en räkmacka till ett firande av sitt barn utan att betala eller förbereda är inte ok. Han bör inte bjudas likt en släkting utan antingen deltar han genom att närvara och betala halva kalaset (gissar att du inte vill att han kommer och dukar) eller kommer han inte alls. Jag hade kollat om barnet vill ge honom den möjligheten, vill barnet det så hade jag gjort det. Jag gillar inte att umgås med människor som påverkar mig negativt och som jag inte vill ha i min närhet men om mitt barn hade velat så hade det varit ok. Jag har ju fortfarande möjligheten att ignorera människan diskret och sitta vid en annan bortsända.
Det är ännu en aspekt i det hela:) och jag håller helt med dig. Mycket klokt, så långt hade jag inte tänkt 🙂
Betalar han kalaset så kanske han får komma ?
Kanske ?
Men hade du inte blivit rätt chockad om han erbjöd sig att betala ?
Tycker inte alls att han behöver bli bjuden.
Han har inte funnits där ju så varför dyka upp nu? Finns inget som hindrar att han fixar ett eget studentfirande, typ dagen efter. Kram
Jag är nog med på den här linjen tror jag;) Får han ta bakisdagen?
Jag tycker inte att det finns någon som helst anledning att han skall bli bjuden. Självklart är det studenternas dag men det är ju du som ordnar allt och då tycker jag att även du har rätt att ha trevligt. Han har inte hört av sig alls och försöker inte upprätthålla en bra relation så varför skall du göra det när han inte ens svarade i början. Hade ni haft någon kommunikation hade jag kanske tyckt annorlunda men nu har ni ju inte det.
Ifall han vill fira sina barn kan ju han ordna ett eget firande någon dag senare med sin sida av släkten.
Kanske skulle du må bättre av att välkomna honom. Ta klivet vidare, visa honom att du mår bättre än någonsin. Stark, snygg och mogen. Bjud in till fest rakryggad. Låtsas som ingenting. Släppt och gått vidare. Du strålar, du är vinnaren.
Bjud honom. Scenen är din.
Hahahahahahahahaha.
Nä?
Jag behöver inte det för att må bra:) Men jag har inte glömt även om jag gått vidare, ett sånt svek förlåter jag aldrig. Jag och elefanterna ? Det gjorde mig så illa på så många plan. Förstörde så mycket. För mig och även för barnen. Det fanns så många bättre sätt att göra det på, men han valde det värsta.
Så nä:)
Är absolut upp till var och en att medverka i diverse olika program 🙂
Jag tycker att det är barnens student och att de får bjuda P om de vill. Än så långe är det ju vara de stora barnen som själva valt att inte umgås med honom. Om några år är det dags för de mindre att ta studenten och de barnen har ju umgänge med honom och kanske känner annorlunda. Vill också säga att JAG inte hade velat ha honom där om jag var du men hade inte sagt något om barnen ville ha honom där. Jag är också skild men den skilsmässan var vi överens om och vi kan samarbeta för det mesta så det är en annan situation. Dock är hans jobb alltid viktigare än skolavslutningen hittills…
Jag anar att det är väldigt mkt enklare om man har en relation till varandra, vi har ju ingen alls. All kommunikation går via barnen, absolut inte mitt val men det enda sätt som funkar.
Jag har försökt många gånger och fått kalla handen så för mig är det solklart. Han vill inte. Och då får man liksom stå sitt kast.
Hela vägen. Alternativt ta första initiativet och börja jobba på en relation.
Jag förstår hur du menar:)
Barnen är ju vuxna, så det är väl de som ska avgöra vilka de vill bjuda eller inte på sin mottagning. Känns det fel att exet kommer hem till er kan ni ju hyra en lokal? Tänker som så att OM någon ska bli sårad får det hellre vara jag som förälder än barnen, dvs låt deras önskan gå före.
Om de skulle betala, fixa och anordna allt – absolut.
Om jag står för kalaset- njaaaaa?
Hej Carola. Jag tycker verkligen inte du ska bjuda x-et! Vill han fira sina barn så får han väl fixa ett eget kalas en annan dag. Han har lämnat dig och sina egna barn och brytt sig noll om er, då ska man i te bli bjuden på kalas heller.
Lite som, man kan inte gå på kalas samma dag som man varit hemma från jobb/skola och varit sjuk.
Skulle dina barn vilja att han firade dem, så får han dom sagt fixa eget kalas.
🙂
Det är helt klart ett alternativ jag tycker låter vettigare. Så har många jag känner gjort och även om jag ogillar det av andra orsaker, som att det blir ibland sjukt krångligt för studenten, och att det ibland handlat om att pappas nya fru inte tål mamman, och sånt är trams. Nya respektive kliver ett steg bak sådana här gånger:) Men när relationen mellan föräldrarna är katastrof så är det ett alternativ. Då är frågan – de två första barnen ordnade han inget för.. kan man göra det för bara vissa barn ?det känns ju sjukt elakt.
Välja ut några liksom…?
Nej det här är ett intressant dilemma. Kanske ska skicka in till radioprogrammet Dilemma?
Tycker inte att dina känslor spelar någon roll i det läget utan personen som tar studenten bestämmer, och så får du bita ihop. Det är ju inte din dag
Varför?? Det är ju det jag menar, jag har funnits där varje sekund och jag kommer ordna festen. Varför ska jag av alla behöva stå tillbaka?
Varför ska man som mamma alltid göra våld på sina känslor för barnens skull?
Hur kan man då predika för sina barn att de alltid ska stå på sig, stå upp för sig själva och inte ta nån skit? Det krockar rejält ?
Återigen jag argumenterar inte utan försöker sönderdela det i molekyler för att se det ur alla perspektiv.
Så inget påhopp att du har fel, tänk vidare bara:) Lite hönan och ägget 🙂
Fast en dag är inte hela tiden. Du ska såklart inte göra det annars i varje val i livet, utan du frågar om studenten, en händelse som sker en gång, på en dag och yes, då borde du sätta dina känslor åt sidan, om det är så att ditt barn vill bjuda honom
Jag tycker att det verkar konstigt att om Carola står för kalaset, så skall hon sedan ”sätta sina känslor åt sidan”? Jag tycker 1 a.Hon ska inte bjuda honom, annat än om hon vill -1 b- passa på att slänga en tårta i ansiktet på honom. Då kan han ju faktiskt få tamed sig sin morsa så kan Carola hiva en laxpaj i nunan på henne. Med ursäkten ”Oj? Föll det bort från förhandsinformationen att vi skulle ha bokstavlig pajkastning oss emellan… Synd att ni inte tog med era egna, för nu är våra resterande öronmärkta för gästernas intag genom munnen. Låna vårt badrum? Nej, tyvärr. Ni var välkomna på festen, men inte in i badrummet. Badrummet hör till vår privata sfär! Bara för oss och våra allra närmaste (alla andra hundra gäster.).”
?????????
Det hade studenten fått bestämma, även vad det gäller nya respektive. Om studenten vill ha med dom man själv inte gillar får man bita ihop den dan. Det är ju för studenten man har festen.
Om man inte vill ha in dom i sitt hem är det klokt att hyra en neutral lokal att ha det i.
Fast jag vill ha svar på ett djupare plan ?? Varför ska jag må dåligt? Varför ska man offra sig själv jämt?
Det handlar ju inte bara om att ” inte gilla ” utan här är det noll kontakt mellan oss efter att han på allvar höll på att få mig att bryta ihop så pass att jag aldrig reste mig igen. Det handlar om ett års konstant psykisk misshandel från hans sida innan han bara drog och lämnade allt till mig. Varför ska jag bita ihop?
Jag argumenterar inte emot, jag vill bara höra era riktiga tankar utan att göra som man ” ska ”. Det du skriver är en klyscha, ett svar man bör ge, men bjuder man verkligen en människa som misshandlat en ? Om så ”bara” psykiskt ? En som försvann? Som gjorde så mkt skada mot familjen?
Och hur motiverar man det? Fattar du hur jag menar??
Ja, man bjuder in personen ändå. Mamma lät oss bjuda in vår pappa, trots att hon kände exakt som du över honom. De höll sig på var sin kant förutom vid foton. Evigt tacksam att hon bet ihop för min skull, kul att ha minnen av båda föräldrar på studenten
Fast om du vet att din mamma mådde skit.. hur kan det då kännas bra? Jag är nu en sån person som vill att alla ska ha det bra och må bra. Att veta att någon på en fest måste bita ihop skulle göra mig skitledsen. Allra helst nån jag älskar. Det skulle absolut inte funka för mig. Givetvis handlar det nog om att vi i grunden värderar och tänker olika. För mig är ärlighet och trofasthet viktigare än blod.
För att JAG ville ha alla där och hon var mogen nog att låta mig, och mina syskon, ha alla på plats. Därför känns det bra. Studenten är ett minne för livet och jag är glad att jag fick dela dagen med min pappa. På en dag som handlar om mig, så går mina känslor före
Jag hör dig 🙂 men för mig är det helt otänkbart. Ur vilken synvinkel jag än tittar på det.
Nu vet jag ju inte hur er relation såg och ser ut, och det påverkar såklart. Finns nog inte två lika situationer.
Precis, på ett djupare plan och då tänker jag att du inte ska tänka på honom! Börja ur molekylperspektivet tänka på hur mycket han i sin tur tänker på och har för avsikt att engagera sig i studentbarnet! Har han hört av sig till något av barnen för att höra om hur det blir med studenten? Han kan ju börja med att höra med dig, festarrangören, hur du har planerat och vad han kan bidra med. Min åsikt är att det är han som ska höra av sig samt engagera sig. Det är inte din sak. Det kommer han inte att göra förmodar jag, så arrangera allt precis som studentbarnet önskar. Då blir det nog fantastiskt fint för alla! Du är fantastisk Carola!! Bäst!!!
Aldrig i livet att jag hade bjudit HONOM. Håller helt med han förtjänar inte ens att få en inbjudan. Barnen mår väl bäst av någon som bryr sig alla dagar i veckan ❤❤❤ bara min personliga åsikt ?
Angående bjuda exet på studenten, tycker att den som tar studenten ska få välja faktiskt för även om du inte vill ha honom där så kanske den som tar studenten vill det, så fråga C. Tar inte Robban också nästa år? Sen tror ju inte jag att han kommer ändå.
Men skulle du göra det mot dig själv? Och varför? Att det är det som är PK vet ju alla men jag undrade över era innersta djupa känslor;)
OM han skulle komma skulle det innebära att JAG skulle må skit. Inte bara den dagen utan många. Varför ska jag behöva må skit för att nån som inte bryr sig ska komma? Varför ska dagen bli en psykisk plåga för mig? Som funnits där i alla år? Hänger du med? Varför är det rätt? ?
Jag gjorde faktiskt det förra året när 3:an tog,det var viktigt för honom att ha pappa där så ja jag stod ut, fast de har ju en ganska hyfsad relation, vet inte hur det är mellan C och pappan. Det är den relationen som ska styra tycker jag, vill hon ens att han ska komma?