Uppsala är helt klart inte rätt stad att bo i om man vill fira sin nationaldag med pompa och ståt. Vi hade typ … inget firande alls. I några år nu så har vi varit nere vid hamnen på något de kallat för Öppen hamn. Det har varit lite prova-på aktiviteter och jippon och såklart de eviga marknadsstånden som säljer skit. Antingen i form av saker eller ätbart;)

Barnen tycker det är supermysig, och jag kollade inte ens, bara förutsatte att det skulle vara. Dålig idé. Mycket dålig. För det var inget. Vi åkte in på stan, spatserade till stadsparken och passerade nån som sjöng och dansade men annars var det lugnt. Vi missade nån glassutdelning tydligen, men vi ville ju kolla på båtar.

I stället hamnade vi i Pumphuset:) Ett hus vid ån som heter just så och som aldrig varit öppet så man fått gå in i det, och jag har alltid undrat hur det ser ut. Och vad det varit. Nu har det gjorts om till nån slags museum, och massor av information om hur det funkade då, när det var Uppsalas försörjning av vatten. Syrran och jag älskar sånt:) Barnen not so much, i början, men sen hittade de en station där man kunde sortera vad som skulle i soporna och vad som kunde spolas ner i toaletten. De satte alla:) Det märks att jag lärt dem väl, här hemma kastas absolut inget annat än toapapper i toan. Ja, förutom det som kommer från kroppen då. Jag har fått lära mig det för länge sen, mamma och pappa har alltid haft en sophink i badrummen där sopor ska, och så har vi med.  Med mina kassa avlopp så är det en absolut nödvändighet att inte spola ner något annat. Den som gör det får onda ögat, och kanske en fet slamtömningsräkning.

Man kunde testa ett ok, och det gjorde kidsen, och suckade när jag lade vikt på det:)

Här var vi en bra stund, väldigt intressant och ett tips till alla skolor – de vill gärna ha studiebesök. Då vill jag följa med:)

Stadsparken ligger precis intill och titta här.

Igår lyckades de lyfta upp Restaurang Skeppet på rätt köl igen. Det har varit ett mission deluxe tydligen, med en kaj som inte pallade trycket och massa krångel. Den ser rätt fräsch ut för att ha legat på sidan i flera månader. Men, jag antar att det ser ut som en katastrof inuti.

Så här såg det ut i tidigare i år.

De hade satt ut ett superstort insektshotell, och jag funderar nu på hur jag ska få till nåt liknande hemma:)

Ser ni att det föreställer slottet och domkyrkan?

Vi gick förbi lekparken och köpte glass.

Kallt ute och inte blev det bättre av att äta glass;) Jamie frös när vi klev ur bilen och fick låna min poncho vilket ju innebar att jag frös. Kidsen gillar lekparken men den var så knökfull av mindre barn att det inte fanns plats att leka så vi gick mot bilen igen. På vägen ut ur parken finns Kärlekens ö, eller vad den nu heter. Vi såg en gräsandsmamma med tolv ungar. Jag kallar alla gräsänder eller änder över lag för Ankor. Och ankungar. Enbart för att det är gulligare;)

Ankungar:) är så rasande söta! Finns live på min instagram, de pilar omkring och är gudomliga. Här hade mamman precis hoppat upp på land, efter att ha tvättat av sig noga. Ungarna gjorde likadant, en lång stund.

Sen hoppade de upp och började torka sig.

Och sen började en efter en av dem att krypa in under mamma.

Tittut! Jag sticker upp huvudet här under vingen:)

Till sist var alla under vingarnas beskydd och så tog de sig en tupplur

Så söta att man inte kan gå sin väg. Jamie stod länge han med och bara tittade. Till sist när alla knoppat in så gick vi vidare. Det tog sin lilla tid eftersom vi parkerat i andra änden. På där väg passerade vi en vacker dörr. Jag anar att de som bor där inte direkt har det knapert:D:D Det ligger i de finare områdena av stan;) centralt som sjutton och man ser ju att de målat med svindyr dörrfärg. Och har portkod;)

Blir ni lika arga på mig nu? Eller är det bara när jag visar vissa bilder? Haha, sorry;)

Hemma dukade jag upp maten vi fick med oss igår, och vi har ju kvar i ett par dagar till. Lycka:)

Jag bjöd med syrran hem på middag, och vi satt sen och snackade och drack kaffe. Men sen var jag tvungen att ta itu med att försöka få ihop så att det iaf fanns tre fungerande cyklar till i morgon. Minst en, för Lovelia ska ha nån friluftsdag.

Cykel nummer ett – gick inte att pumpa.

Cykel numer två – försökte inte ens, det behövs nya däck.

Cykel nummer tre – hade ingen pump till den ventilen:/

Cykel nummer fyra – jo kanske att det bara var dåligt med luft.

Cykel nummer fem – tvärpunka på framhjulet.

Cykel nummer sex – pumpade upp den men tror inte det kommer hålla, ytterdäcken är helt slut.

Så….?

Skjut mig. Jag hatar sånt här. Det är inte roligt någonstans. Den enda ljusglimten var att det var på framhjulet. Men jag tror att slangen var fel storlek för den var nog vikt…jag struntade i det;) Det verkar ju funkat i över ett år.

Syrran fick punka på sin cykel i lördags när vi varit och kollat på fotboll, hon låste fast den på stan, och åkte ner dagen efter. Lämnade in den på närmaste cykelaffär. Hämtade ut den fixad och klar för 150kr en timme senare. Jag tror att jag kastar in en cykel i taget i bilen och åker och lämnar i dem nånstans. Men eftersom jag var tvungen att iaf försöka fixa till i morgon, så gjorde jag vad jag kunde.

Cykeln jag fick i ordning till Lovelia har växel. En gammal hederlig treväxlad. Jag fick den såklart inte att funka, jag skruvade isär allt och satt och vände och vred på det i en evighet. Myggorna käkade upp mig men jag härdade ut. Bara för att till sist få ge upp. Hur fan funkar en treväxlad cykel? Jag hade en femväxlad förut och då var det liksom dubbla kedjehjul på bakhjulet, men inte på den här. Den kommer absolut åka till cykeldoktorn. Undrar om de gör hembesök? Annars borde de börja:)

 

Sen frös jag, och det har jag gjort resten av kvällen. Vad det verkar så kommer värmen tillbaka i morgon i alla fall:)

Nu ska jag ta på mig tjockpyamas och hoppa i säng.

Vi hörs i morgon:)

Natti natti