Alltså NÄR kommer paybacken?

Jag har nu travat i den där backen tre kvällar i rad, upp och ner, fem vändor. Det är svinjobbigt:)

Jag förväntade mig att det skulle bli lättare för varje dag? But nope.

Förvisso så sprang jag upp hela vägen i går kväll. Nej jösses inte hela backen i ett svep!!  Jag sprang tio, femton meter sen stannade jag och flåsade järnet och försökte bli av med mjölksyran i låren:) sen på det igen. Men jag sprang:) Ner sprang jag alla gånger, men det är inte så mycket flås, mer jobbigt att hålla emot så man inte börjar rulla som en köttbulle ner;)

Igår fick Doris följa med.

Hon älskar att åka bil, och när jag tar fram bilselen så studsar hon av glädje och springer framför mig allt medan hon vänder sig om och kollar på mig. ”Är det verkligen säkert, jag ska få följa med?”

Hon har aldrig varit i Sunnerstabacken förr och då blir hon som tokig av allt nytt. Hon sniffar och snosar och springer hit och dit. Två råddjur, jag tror det var samma som kvällen innan, en med och en utan horn, jagade varandra i backarna och det kryllar av harar:)

Kvällen innan höll rådjuren på att skrämma slag på oss, där de kom traskande över vägen bara ett par meter ifrån oss. Sen gick de makligt bredvid oss på behörigt avstånd, med full koll men inte speciellt rädda.

De är så himla vackra. Ja, och en plåga när de käkar upp blommorna i trädgården, men ändå söta.

Första vändan upp för backen sprang Doris på i snabb takt, men den femte så var hon trött. Jättetrött:) Hon är inte heller van vid backintervaller.

När vi var klara så åkte vi till badplatsen och lät Doris bada. Syrran som alltid lyssnar på radio hade hört hur hundpsykologen, vad hon nu heter, berättat om att hon lärde sina hundar att gilla vatten. Eftersom Doris starkt ogillar det, men ändå behöver svalka av sig, hon är ju svart och har tjock päls, så gjorde jag som hon sagt. Tog hunden under armen, gick ut i vattnet och satte ner henne så hon fick simma in. Jag hade ju kläder på mig, men gick ut till strax över knäna. Doris protesterade ovanligt lite, bara såg moloken ut:D Hon simmar bra såklart, det gör väl alla hundar, alla djur för den delen?

Det är betydligt mörkare nu på kvällarna än för bara någon vecka sen..

Jag blev smäcksur när jag lyfte upp henne gång två och bar ut henne. Och sandig. Gosh. Efter några vändor så bar jag henne upp över det sandiga partiet och släppte ner henne på det gröna frodiga gräset…eller det sönderbrända höliknande underlaget;) Doris lade sig genast ner och åkte runt för att torka av sig:D Full av bös. Och blöt och luktade våt hund när jag satte in henne i bilen igen. Men väldigt nöjd:)

Det här är när vi hämtade upp syrran:) Doris vet precis var vi är och väntade ivrigt på att se vem som skulle komma ut. Sen blir hon så lycklig, gnyr och viftar på hela kroppen:)

.

Tidigare på dagen så var jag där med barnen och badade. Det är så varmt i vattnet! Jag kan knappt minnas när det var så sist, men det är ju bara att njuta. I vanliga fall så börjar man ju frysa efter en stund, men inte nu. Man är i vattnet tills man ledsnar helt enkelt.

Vi var inte på badet så länge, några timmar bara. Vi kom på eftermiddagen och åkte hem till middagen. Som blev en repris på mackor och yoghurt. Barnen jublade när jag föreslog det igen:) Äntligen har de fattat att det är helt okey:D

Kanske kan vi fortsätta äta så hela sommaren? Hehe…

Nä, nu ska jag dammsuga poolen! Den är grumlig, för högt klorvärde, så jag har bytt lite vatten i den och haft i kemikalier av olika slag efter konstens alla regler, och nu ska jag dammsuga upp det som ligger på botten. Jäkla göra, men ack så skönt! Det är nästan 30 grader i den…så nån vidare svalka är det ju inte, men skönt ändå:)

Vi hörs snart!