Okategoriserade

Något har jag gjort rätt i alla fall ?

Igår var det en lång och seg dag. Lång dags färd mot natt, skulle man kunna uttrycka det;).

Jag har ju allvarliga problem med lågtryck och tråkigt väder, det måste ju vara det. Jag. Blir. Så. Jävla. Seg.

Trött som en .. jag vet inte vad? En sengångare känns nära till hands.

Upp med kidsen och sen blev det tyst i huset. Jag har nog glömt hur det var att vara alldeles ensam hemma, det har ju inte hänt på hela sommaren, och jag gillar det inte ?.

Doris och Smulan finns ju förstås men de märks ju knappt. Det är lite tur att Patricia jobbar olika tider och Corrinda varannan vecka tidigt och sent, och även Robban Novalie och Trixie har lite håltimmar och sovmorgnar. Jag saknar min flock helt enkelt.

Mirka kom vid halv tolv och Det var kul:)

Vi körde vår live på instagram, första gången sen skolan slutade i våras, och det kändes superkul att vara tillbaka:)

Vi hann snicksnacka lite innan och även efter. Vi hörs ju såklart hela somrarna men träffas sällan. Det blir så under loven, det är massa viljor och tider att ta hänsyn till. Varje år får jag minst en fråga här om vi är osams, och jag fattar att det kan uppfattas som det. Vi umgås intensivt annars ju:)

Men nej vi är absolut inte osams, och det är en kul sak med hösten iaf, att vi hinner ses igen:)

Jag upplever det överlag, alla har så fullt upp med sitt och sina familjer under sommaren att det inte blir av att man ses. Inte utan att ha planerat det noga. Jag vet att andra har ett annat sätt att umgås och många tycker precis tvärtom. Men såhär är det för mig:)

.

Lovelia har vid flera tillfällen i sommar pratat om att hon vill se Hov1, (nåt hiphopband kanske ?) som spelade på Grönan igår. Jag trodde inte det var så viktigt. Ni vet hur man tänker. Hoppas jag:)

I tisdagskväll så sa Corrinda att hon skulle dit, och Lovelia satt intill och lyssande. Jag var stressad för den där fotoboken jag höll på med och att datorn hängt sig, så jag lyssnade bara med ett halvt öra. Men när hon frågade om vi kunde gå så sa jag nej. Förklarade att det skulle vara shitloads av folk och att man kanske inte ens skulle komma in, och massa sånt där vuxet skit. Frågade henne om det var superviktigt? Hon ryckte på axlarna och sa nä.

Eftersom det svaret passade mig så lät jag det hela stanna där.

I går morse pratade hon och Jordan vid ytterdörren om vilket datum det var, han sa 23:e men hon sa: ”nej det är 22:a, idag spelar Hov1 på grönan”

Jag sa nåt tråkigt om att vi inte kunde gå, och såg på henne att hon blev ledsen. Men hon försökte låtsas som det var ok.

De gick iväg. Jag gick och duschade och i duschen drabbades jag av det stora samvetet. Men vafan håller jag på med? Varför kan inte vi åka dit om det nu är så viktigt för henne?? Jag åker ju gladeligen dit för att se på konsert själv.. vart är rättvisan i det här nånstans? Usch vilken skittråkig morsa !! Fy.

Det är ungefär åtta mil till Grönan. Tar allt mellan 45 min och 2,5 timmar att köra förvisso 😉 men det är inte långt att åka för en sån grej. Däremot är det inte ett dugg kul för småkillarna att vara på konsert där, de vill ju åka. Inte stå och stå i flera timmar. Men vafan, skit samma. Klart ungen ska få gå på konsert! Är det viktigt så är det. Och av egen erfarenhet vet jag att sånt här glömmer man aldrig. Sakerna man så gärna ville göra men inte fick. Och tvärtom, man minns dem förevigt med glädje om man får gå:)

Jag messade Novalie Trixie och Lovelia om de alla ville se Hov1 men det visade sig bara vara Loppan, så då löste sig barnvaktsfrågan. Hon blev superglad ❤️

Jag ställde in mig på att gå på en konsert där jag inte riktigt gillar musiken?.

Syrran sa att de pratat igår om att Corrinda kunde kanske ta med Lovelia och jag messade och frågade. Jamen visst kunde hon det, men hur skulle Loppan komma hem? Corrinda skulle vidare på nåt Back to school jox i Stockholm.

Jag kände att det skulle nog vara väldigt mycket roligare att få gå med storasyrran istf mamma, så jag sa att jag kan hämta.

Åtta mil fram, åtta mil tillbaka 🙂

Lyckan i Lovelias ögon när hon kom hem… den var obetalbar. Att både få gå på Hov1 OCH med Corrinda … det var stort ❤️

Så, jag körde dem till tåget i Uppsala först, lite tidsnöd.

Som sagt, något har man gjort rätt i sin uppfostran när syskonen glatt ställer upp för varandra❤️

Syskonkärlek är vackert.

Corrinda skickade bilder lite senare, hon hade dekorerat syrran med mascaran.

Och sen käkade de, efter att ha stått i kö i 50minuter?

Jag frågade om syrran hakade på när jag skulle hämta, och det gjorde hon. Hon har sovit hos mamma och pappa för att vara kattvakt, så hon var nära. Vi åkte vid 20.40, räknade med att konserten var slut tio, och hade gott om tid. Vid Berwaldhallen tog det stopp. Tvärstopp. Corrinda ringde, det var slut, och de började gå mot Djurgårdsbron.

Efter att ha ledsnat på att köa och insett att det var proppat ut på djurgården så svängde jag upp på Narvavägen och ställde mig vid en kyrka. Syrran sprang ut och läste på skylten – Oscars kyrkan.

Messade det till Corrinda och de tog sig dit. Jag hade lovat att köra dem till nån pub där de skulle möta upp folk och den låg på Medborgarplatsen. Jag hittar NOLL i Stockholm. Gps, skyltar och en upphämtning av en tjej till och en timme senare var vi framme. Helt galet vilken trafik det var i går kväll, massa folk överallt. Eller nej, det tog inte en timme från Djurpgården till Medborgarplatsen, det tog 1 1/2 timme från det att det tog stopp tills jag släppte av tjejerna. Men en och en halv timmes krypkörning är värdelöst.

Lovelia var happy som en lärka och sittande igenom alla sina videos från konserten 🙂

Jag är så glad att jag stoppade undan den där tråkiga kärringen som sa nej och hittade en så bra lösning.

Surtanten ska hållas bakom lås och bom så mycket som möjligt. Så är det bara.

Hemvägen sen gick smidigt. Jag släppte av Lovelia hemma, sen körde jag hem en av tjejerna som inte skulle med ut, och sist syrran. Hemma strax före ett. Trött som satan. Men oj så det var värt det.

Att se Lovelias lycka i morse ❤️

Jag har världens bästa barn, det är inte första gången de så fint ställer upp för varandra. Mest troligt inte heller sista.

Familjen❤️

Kommentarer

  1. Helle

    Jaaa ibland kommer surkärringen fram här också och jag fick mig en tankeställare . Har 4 barn och det är lite tufft ibland, men vilka människor är väl viktigare än dem?

  2. Loppan

    När vuxna slutar umgås beror det väl vanligtvis på att man glider isär för att livet eller intressen förändras. Det är inte många gånger jag stött på vuxna som blivit ovänner. Lite oväntat att många tänker så och att du ofta får frågan. Är det vanligt att vuxna faktiskt blir uttalat ovänner?

    1. Profilbild
      familjenannorlunda

      Inte vet jag:) jag tror inte jag blivit ovän och slutat umgås med någon vän någonsin. Jag väljer noga:) Men det är kanske en bloggpryl? Så mycket drama i ingfluencervärlden ?

×

Carola Wetterholm – Familjen Annorlunda

Carola Wetterholm, niobarnsmamma från Uppsala, som medverkat i Familjen Annorlunda. Numera ensam med alla barnen på heltid. Vi är en stor familj, men den funkar precis som alla andras, kanske lite mer av allt bara . Tvätt och mat...och ytterkläder i den trånga hallen... Ett är säkert och det är att det blir aldrig tråkigt med nio barn i familjen! Maila mig? Gärna :) Här : carolawetterholm@gmail.com

Samarbetspartner:
Stylewish - Influencer Hosting