Ja jösses, dagen igår var verkligen LÅNG!

Som alltid 100%värt att åka på de här föreläsningarna, mycket för att få träffa kursare och lärare:) Men även för att det är lärorikt. Igår handlade det mkt om poesi.

Jag.gillar.inte.poesi.

Jag läser en dikt som jag läser vilken annan text som helst och fattar jag den inte direkt blir jag irriterad. Vad är detta för trams? Livet är för kort för att hålla på och fundera på vad folk menar egentligen, det vet ni ju att jag tycker, så för mig är poesi inget av intresse alls. Jag kan möjligen tycka att de här : ”Du är som en ros, en nyutsprungen skär” eller ”rosor är röda violer är blå, …och sen minns jag inte mer;)” Men de här man skrev i varandras böcker i tonåren, och alla trånande tonårsdikter om lööööööwwe , de fattar jag liksom. Men även om jag läst dikterna vi skulle inför i går, och tyckt att jaha okey jag fattar. Så nog fan ska de tolkas på nåt annat vis, med inneboende symbolik som gör att man Bah … ehhh va? Men varför skrev du inte Det då? Det är ju jättefint och bra! Det är ju stoff till en hel novell, varför nöja sig med en dikt som så många aldrig kommer begripa?

Vi tycker olika, jag vet att många av kursarna skriver poesi och är högst tacksam att de delats in i en egen grupp. Främst för deras skull som inte skulle fått nån bra kritik av mig utan mest fått förklara ihjäl sin dikt:)

Många älskar det, jag respekterar men fattar inget:).

Jag var orolig att jag skulle falla ur helt på eftermiddagen, dikter ensamma får gärna igång gäspningarna, och i kombo med att kliva upp 3.45…say no more?.

Men tacksamt nog hade vi först superkul snack om att gestalta, vilket är så roligt! Och sen kom en kille och snackade dikt, men på ett så himla intressant sätt att jag gillade även det:)

Dagen gick snabbt, de gör alltid det, och plötsligt var klockan halv fem och vi slutade. Jag såg framemot att dra halsduken över huvudet och somna, men först är det ett annat tåg i tio minuter till Alvesta. Som hette snälltåget. Helt allvarligt var det tur att jag hade sällskap för det tåget visade sig vara en….Buss?? Eh va? Varför? Jag har åkt tåg alla andra gånger men visst. Snälltåget är en buss, okey.

Det tog ju längre tid såklart men till sist var jag på min plats på tåget. I samma kupé som en barnfamilj med barn som lät och sprang omkring OCH ett stort killgäng med kanske 7-8-9 män i 40-årsåldern. Som vad jag kunde höra skulle till Stockholm och göra något med nummerlappar. Som pratade med varandra, glatt och högt så alla skulle höra:) Jag älskar att lyssna på folk och här var det spännande, massa snack om deras tid inom svenska försvaret och olika krigserfarenheter. Och massa ölsprättande:)

Jag somnade till men vaknade ideligen, satt dessutom inte ett dugg bra.

Men sov varvat med att läsa bok, varvat med att lysssna:)

Fick vänta en timme på Stockholm c och på den tiden hade jag varit hemma så det är surt. Men bara gilla läget. Hemma 23, och mamma och papp hämtade mig på stationen. Det tar tio minuter hem, med buss missar jag en precis och får vänta i en halvtimme så det är så snällt ❤️.

Hemma massa snack med Patricia innan jag äntligen lade ner huvudet på kudden, var tvungen att läsa en del och slocknade strax före ett…

Idag blir det segt 🙂

Och jag ska bygga saker… wish Me luck!

Vi hörs senare !!