På väg till sängen men jag är inte trött än. Det spelar ingen roll när jag kliver upp jag är ändå pigg som en mört på sena kvällar / nätter:)

Och det spelar heller ingen roll när jag lägger mig för jag är ändå svintrött när jag vaknar. En skitdålig egenskap.

Dagen gick i ett, tvätt och röj och plugg och sådär. Sen ville Corrinda ha skjuts för att hämta en grej hon beställt. Det såg ut att hinnas med perfekt innan jag skulle vara hos mina föräldrar för att slå in trehundra paket?.

Men jag råkade visst glömma att det är ett trafikkaos utan dess like i Uppsala nu för tiden. Det tog sån tid! Bara att hämta upp henne på stationen, på de anvisade platserna för just det, tog en evighet. Sen skulle hon till en butik på andra änden av stan för att sen ta oss tillbaka, droppa henne hemma och susa vidare.

Jag som ”var tvungen” att åka hem till nio. Det var inte superpoppis att jag reste mig och drog, men jag tycker jag kompenserade det med att slå in paketen i raketfart. Det var nog bara någon dag, möjligen två, kvar när jag pep. De tyckte med all säkerhet att jag var knäpp, men vafan, jag har velat se den i flera år, och jag kan inte längre spela in, pausa eller spola tillbaka på min box. Och inte hittade jag den nånstans på nätet heller. Alltså var det nu eller aldrig. ?

.

Mamma och pappa städar i sina skåp och lådor och det resulterar i massa arkeologiska kvarlevor som kommer i dagen.

Detta, ett reportage i Vi Föräldrar tror jag, det kan ha varit Föräldrar och barn med, jag minns inte. Jag var med i en ankomstgrupp på Allt för föräldrar, som då heter FöräldraNätet. Majbarn – 00. När jag fick veta att jag väntade tvillingar, på min 30-årsdag för övrigt = svårslagen present, så klev jag in i en grupp som hette Tvillingar eller fler.

Efter en vecka kom Ingela in, och vi blev varandras bollplank. Hon hade ett barn sen innan, plus sin mans barn, så tvillingarna var även deras 3+4:a. På dåtiden, de är 18 år idag, så fanns väldigt lite info om att vänta tvillingar, det som fanns var rena skrämselpropagandan. För alla tvillingar föds mycket för tidigt, ja det vill säga om de ens föds.. för det vet ju alla att det är mer regel än undantag att tvillingar dör i magen. Ren jävla bullshit, alltså. Jag var överlycklig, och det var Ingela med. Vi mailade dagligen, och följdes åt i våra graviditeter, och tvillingparen föddes sen med fyra dagars mellanrum.:)

Hela den gruppen, Tvillingar eller fler, var superhärlig då. Vi hade massa kontakt, via forumet och även i ett chattrum som fanns. Det var några till som föddes runt maj, och så några äldre och några yngre som kom in allteftersom.

Till sist så bestämde vi oss för en tvillingträff. Den ägde rum på en förskola i Stockholm, i maj tror jag. Undrar om det var 16 bebisar med. Åtta föräldrapar alltså.

Tidningen var där och gjorde reportage och det var trevligt. Fast skitkonstigt att se alla de här människorna IRL.

Efter träffen blev ALLA barnen magsjuka. Jippie. Not. Det var mindre kul.

Ingela och Peter är fortfarande nära vänner men ingen av de andra har jag träffat igen. (Men har kontakt på nätet med flera. )Vi däremot åkte på semestrar ihop flera år:)

Ni får skratta, mina barn har redan rått och gapskrattandes undrat hur fan jag såg ut egentligen? Men hallå det är på dåtiden!

Men ja ??????

Och jag är mager och smal som en pinne, inga muskler där inte;) Men så helammande jag båda också?. Ja eller här har de såklart börjat äta mat men amning var en stor del av matintaget.

Corrinda i min famn och en av Ingelas flickor vid spegeln, fråga mig inte vem, de var alldeles för lika som små. Jag kunde se skillnad på dem, ibland. Då, för 18 år sen;)

Här är både tjejerna, i gult, och Corrinda. Robban jagade vi säkert utanför bild;)

Jag kan sakna den här tiden! Det kanske var jobbigt, men jag har aldrig tyckt det. Det var mest bara kul. Det är speciellt att få fler barn på samma gång. Jag saknar den dagliga dosen av snack på nätet, vårt mailade och hur kul vi hade på semestrar ihop. Första gången var tvillingarna nio månader och vi åkte till fjällen! Helt galet.

De kommer uppifrån landet och är vana vid snö medan jag kom på att ungarna inte hade några vinterskor eller overaller dagen innan vi åkte. De gick ju inte än utan satt i vagn med jacka och åkpåse när vi var ute. Vi hade mest troligt knappt nån snö heller.

Veckan blev bara halv, för mina tvillingar blev magsjuka, så vi fick avvakta. Sen åkte vi ändå, utan att bry oss om några inkubationsregler. Vi skulle ju bara träffa varandra och Ingela och Peter bara ; men spela roll! Kom nu!

En av deras tjejer klämde fingret rejält så det blev hemläkarbesök med ambulans. Robban hade öroninflammation, som jag fått ok av läkare att åka med, det skulle gå över. Robban mådde prima, men det rann ut öronen på honom. Väl hemma fick han tre penicillinkurer innan det blev bra, och det är en av två gånger han ätit det. Gång två hade han borrelia.

Nån tvilling ramlade och slog ögonbrynet i öppna spisen, nån ramlade ner från soffan och alla fyra turades om att plocka ur lådan med glasunderlägg:) Det var en stuga via nåns jobb och underläggen var reklam, och hundratals. Som plockades ur säkert hundra gånger om. ?. Alla åkte även på dammsugaren så fort vi skulle dammsuga, ungefär tio gånger per dag.

Lägg till fyra större ungar och två meter snö och strålande solsken och underbart sällskap ❤️.

Jag skulle vilja kunna spola tillbaka vissa perioder i livet, och alla tillfällen med den familjen skulle jag vilja uppleva igen.

.

Så, det var dagens nostalgitripp!

För övrigt är det via samma grupp på samma sida som Mirka och jag träffades, för nånstans runt 15 år sen.

En jäkligt bra grupp som gav livslånga vänner, det är inte dåligt.❤️

Jag vet att det nu för tiden finns många som känner sig stressade över sådana här grupper, att det jämförs och ska överträffas. Lite som i Solsidan när den enda mamman ger burkmat medan övriga lagat själva…

Men vi stöttade varandra. Vi peppade och puffade varandra uppåt. Jämförde gjorde vi kanske men inte med nåt stoltserade över hur bra ens egna unge var jämtemot nån annans. Man får jämföra 🙂 det är dessutom skitkul.

När man haft en skitdag så kunde man skriva ett gnälligt klagoinlägg och så fick man peppande svar av någon relativt direkt. Man kunde klaga på sin gubbe för alla visste ändå att man bara behövde pysa ur lite, och man kunde prata om allt.

Så för mig betydde den där gruppen massor. Barnens pappa var klok nog att se till så jag fick tid att hänga där en stund varje kväll:).

.

Hm… nostalgitrippen fortsatte visst;)

Men nu ska jag sova!

Natti natti ?