Jag har sista tiden irriterar mig lite på pressen.

”Gravidbeskedet, babybeskedet, barnbeskedet, köpbeskedet”, osv i en evighet. Besked verket vara det nya. För mig är ordet besked negativt laddat, det handlar om att få ett tragiskt besked, att polisen knackar på dörren och ger ett dödsbesked ex. Ta i trä!!

Det andra är alla överdrivna Varningar.

”Varning nu kommer rysskylan! ” får mig att förvänta mig -25-30 grader och två meter snö, inte en minusgrad.

”Extremvärmen” visar sig vara +20 i maj, och så vidare.

Därför suckade jag när de på nyheternas väder pratade om ”snövarning” över stora delar av Sverige. ?

Men det har ju snöat skitmycket! Jag skottade vid åttatiden och då var det minst två decimeter och sen har det kommit mer. Och regn. Blä!

Men först tillbringade jag tid vid datorn, tillsammans med Selma:)

Allra först skjutsade jag fram och tillbaka till sjukhuset, och sen är nästa runda i morgon. Akademiska är en enda stor byggarbetsplats nu för tiden, och om det var omöjligt att hitta parkering förut så är det nu ännu värre. Att slippa krångla med att leta parkering är guld värt. Jag undrar när sjukhuset är klart? Måste googla lite sen:)

Selma vägrade flytta sig och jag misstyckte såklart inte heller.

Funkar ju att skriva ändå:)

Hon hjälpte till ibland, markerade och raderade?.

Till sist var jag klar med det jag skulle, och påbörjade nästa. Ungarna kom från skolan, helt snöiga. När jag var ute och körde så var det fint väder och hade inte börjar snöa än, men de kom hem så var de snögubbar:)

Lovelia hade med sig en hel drös kompisar och det blev lattjolajban och ganska stökigt ett tag. Inte FÖR stökigt, jag tycker det är helt ok att det är massa kids här. Jag förberedde middagen och sen insåg jag att jag måste dra, jag skulle träna. Fast först skotta fram bilen tydligen. Tur att jag satt i motorvärmaren för nu hade i alla fall isen på taket smält. Äntligen ! Det snöade och snöade och blåste och jag sopade av bilen och fick allt i nyllet. Jippie. Jag tyckte fortfarande inte att det var så farligt men så fort jag kom ut från min gata och ner på den lite större så insåg jag att det kanske var lite besvärligt väglag. Och inte blev det ett dugg bättre på de stora vägarna. Holy smoke!

Jag har prima dubbdäck på bilen och trots det så halkade jag runt som en smörklick på en het potatis. Noll fäste. Antislir- lampan lyste mest hela tiden och det var ingen hastighet att tala om. Så fort man accelererade så spann hjulen loss.

Nu tycker jag inte att det är så läskigt, jag känner min bil och vet mina begränsningar som förare. Jag tar inga onödiga risker. Snarare så är det lite kul när man kan provocera fram en sladd:) Såklart när det är folktomt och ingen risk att köra in i något. Och gärna i typ 20 km/h. Det tog en evig tid att köra, bilen framför mig körde i 30, på 70-sträcka och det gick inte att köra om. Alldeles för mycket snövallar och mötande för att ens fundera lite grand på det.

Framme på Friskis körde vi ett intervall-flex pass. Precis vad det låter som, jobbiga intervaller och sen rörlighet.

Och så hem igen, via postombud och sen Ica.

Hemma var det ju bara till att skotta. Det regnade mer än snöade och var inte det minsta mysigt. Tungt för axlarna som redan är väldigt trötta, och handlederna tar massa stryk. Men det är härligt när man är klar 🙂

Nu skulle det regna, frysa på och komma mer snö, fantastiskt 😉

Jag ser inte ett dugg fram emot det faktiskt. Men det skiter ju vädret i, och det är bara att gilla läget:)

Kör försiktigt om ni ska ut på vägarna, ta inga risker och tänk på att det är bättre att komma fram lite sent än inte alls.

Vi hörs snart igen!

Natti natti 🙂