Ibland får jag tankekollaps deluxe och kan liksom inte få ihop saker. Oftast handlar det om siffror på något vis:)

Idag tidtabellen hos SJ.

Plus en viss osäkerhet på om jag kunde boka online / via appen för väldigt ofta när jag testat så funkar det inte. På just detta tåg då, och den skulle ju kunna vara att förhindra att folk betalar biljetten OM och NÄR de ser konduktören. Jag vet inte.

Men nu är vi på tåget, har visat biljetterna och allt var ok.

Lovelia och Trixie spelar nåt Harry Potter kortspel medan Jordan kollar på youtube.

Jamie ville sitta bredvid mig.

Haha:)

Det här med att åka tåg blir väldigt mkt dyrare faktiskt, lägg till min parkering hemma i Uppsala. Men jag slipper leta parkering och fastna i köer, så det får vara värt det.

Precis när vi åkte så såg jag att snödropparna kommit upp.

Den här rackarn brukar slå ut under snön, men den har ju töat i rekordfart. Massa krokus är på väg upp också. Våren är ljuvlig i all sin späda, sköra men ändå urstarka kraft.

Jag är helt förvånad över hur snabbt snön försvunnit från vår tomt, normalt brukar vi har kvar långt efter att grannens försvunnit, tack vare, eller på grund av alla träd. Men nu är nästan allt borta.

Uppfarten brukar vara totalt översvämmad, för tomten lutar och gatbrunnen är alltid igentäppt av först löv och barr sen grus och så ett tjockt istäcke. Men.., den är torr. Jag undrar vart allt vatten tog vägen? Men det var nog ingen tjäle i marken..?

Vet ni då?

Igår var jag och handlade. Gick där i min egen lilla värld som vanligt, jag tänker på tvåhundra saker samtidigt, försöker komma ihåg att inte glömma och planerar samtidigt dagarnas mat framöver.

Plötsligt var det nån som kom emot mig och sa:

”Ibland är livet orättvist ändå”

Jag försökte leta i minnet om det var någon jag borde känna igen, men damen framför mig var okänd. Ni vet hur det är, det bara snurrar i skallen, vad var orättvist?

”Vet du varför jag säger så till dig?”

”Nääää…?”

”För att du har ett sånt vackert ansikte!”

Jag hade inte kunnat bli mer förvånad tror jag, det var det absolut sista jag väntade mig. Det händer ju typ… aldrig:)

Jag är ju inte det minsta vacker, inte ens lite söt. Och nej, jag fiskar inte efter komplimanger jag lovar, jag är bara objektiv och ärlig.

Men nog fasen kändes det varmt och gott i hjärtat och jag tackade så mycket. Sen fånlog jag en lång stund. Tills jag kom på att hon kanske bara ville vara snäll. Där gick nån som såg ut som gårdagens sopor, kanske ska man göra en god gärning och säga något snällt:)

Haha, ja vem vet?

Men jag blev glad i alla fall:)

En annan sak som gjorde mig glad, fast på ett annat sätt, var att Patricia gav mig lite framkallade bilder för ett tag sen. Idag kikade jag igenom dem igen, och kom ihåg när den här bilden togs. Jamie är ju rätt skitsur:)

Det är för att Patricia lade en kartong eller vad det är i knät på honom, för han var naken och vägrade klä på sig;)

Jamie älskade att vara naken, tog alltid av sig alla kläder och blöjan och rantade runt. Idag har han iaf kalsonger på sig;)

Lilla Fjant.

Nej nu närmar vi oss Stockholm.

Jag återkommer senare med recension av Draktränaren 3?