Hej på er:)

Jag har inte dissat er med flit, men tiden räckte inte riktigt till i helgen:)

Men nu är jag tillbaka!

I fredags skjutsade Patricia mig till stationen där jag tog ”bondbussen” ( ja ni får hata mig, men så heter de gula landsortsbussarna när man är stadsunge. Att jag bor, och alltid bott, i ett område typ sju kilometer utanför city hör inte hit för stadsbussarna har alltid gått till oss;) Det ligger ingen värdering i det om att det skulle vara finare eller bättre att bo i stan. Okey?)

Jag har inte åkt bondbuss sen jag först träffade min exman, som alltså var en bonnunge;) och det var ju för över trettio år sen, så man kan säga att jag var lite nervös. Hur ska man veta vart bussen går ifrån? Åt vilket håll?? Ja, massa sådana svåra frågor, och ingen att fråga då. Men jag kom på rätt buss:)

En bit utanför stan hoppade Mirka på, och vi klev sen av i Enköping, där vi bytte till tåg.

Slutdestinationen var Örebro.

Vi anlände där på ungefär utsatt tid, och sammanstrålade först med Patricia. Inte min dotter då:)

Tillsammans gick vi till hotellet vi skulle bo på, First Hotell Örebro.

Så fint och så mysigt:) Jag tror att det varit ett vanligt lägenhetshus tidigare, som byggts om till hotell, och det med bravur. Jag älskar ju gamla byggnader, och trapphuset i det här….så fint!

Nu kom också Therese, dygnets fantastiska värdinna:)

Therese är en så jäkla härlig och fin människa, med hjärtat precis på rätt ställe. Med henne blir det aldrig tråkigt:) Hon tyckte att det skulle vara kul med ett dygn ihop med lite härliga människor, och då fixar hon det. Till skillnad från en annan som stannar vid tanken;)

Hon är makalöst duktig på att ordna saker, och har förutom det ett fint kontaktnät.

Jennifer dök också upp ungefär samtidigt och vi satt och snicksnackade en stund medan Therese beställde vår lunch via Wolt Sverige. Eftersom det var så himla fint väder så bestämde vi oss för att promenera och själva hämta maten i stället för att vänta på att den skulle levereras till oss. Jag har aldrig varit i Örebro tidigare. Nu vet jag att jag sa att jag aldrig varit i Växjö heller, bara för att sen komma på att det hade jag ju visst;) men jag är rätt säker på att det var mitt första besök i Örebro. Vilken fin stad!

Bara det här slottet mitt i vattnet sätter ju liksom ribban.

Jag ska googla, men visst finns det massa historiska saker man lärt sig (men glömt) om Örebro slott?

Jag är lite konstig tror jag, men jag blir lycklig i själen av gamla byggnader med historia. Jag vill flyttas bakåt i tiden och uppleva den, både som högre och lägre ståndsperson. Jag vill veta vem som har suttit och tittat ut genom de där fönstren. Jag vill se riddarna, hästarna, marknadskommersen och jag vill ha kläderna på mig, sova i deras sängar och sitta vid matborden. Mest troligt skulle jag väl inte äta, för aningens bacillskräck har jag ju kvar;) Jag funderar över barnen, hur hade de det? Bodde det små prinsar och prinsessor på det här slottet? Satt det en köksa och spritade ärtor vid nån utgång? Alltså jag vet. Men min fantasi spinner iväg i 360 och jag vill dyka ner med huvudet i nån historia och bara veta mer:)

Vi hämtade vår mat.

Och gick tillbaka hem.

Vi var fyra personer som åt och åt och åt.:)

Alltså ♥ Det är SÅ gott med sushi! Jag tror att jag måste äta det oftare än vad jag gör.

Proppmätta rullade vi sen upp på våra rum för att byta om.

Mirka och jag delade som alltid rum:) Om jag fattat rätt så hade de lite olika teman på rummen, detta var ju lite båthytt. Så fint med runda fönster:)

Vi hade helst velat lägga oss och sova middag en stund, men det fanns det ju ingen tid till för vi skulle på roligheter. Vi bytte om till träningskläder:)

Mina ligger ju konstant i tvätten, så jag hade tagit med ett par överdragsliknande brallor, så jäkla sköna, och nästan snygga nog för att ha som vanliga. Ska visa er sen.

På väg ner träffade vi på Jessica och Annika som var på väg för att lämna väskorna på sina rum och sen drog vi till Prison Island

Jennifer, Therese, Jessica, Annika, Mirka, jag då, och så Patricia framför:) Damerna i mitten är bästa vänner och gravida med två veckors mellanrum, måste ju vara hur kul som helst:)

Alla som sett Fångarna på fortet vet vad vi gjorde sen:)

Vi delade in oss i två lag, och sen körde vi celler. En del fysiska och en del kluriga. En del klarade vi med bravur och andra fick vi se oss besegrade i. Vi hade tre timmar på oss, och alltså….det kändes som vi precis börjat:) Jag tror att vi alla vill åka tillbaka och göra mer, och mer och mer.

Den som öppnar sånt här i Uppsala kommer få svinmycket kunder. Kom igen nu! Jag har lite dåligt kapital på banken för att göra det själv, annars hade jag lugnt skapat nåt sånt här. Och lasergame för det är också skitkul:)

Efter cellen som heter Tilt, och är ett rum med helt förvrida vinklar där hjärnan får tokspel och drabbas av yrsel och åksjuka deluxe var vi tvungna att ge oss. Inte för att vi var yra utan för att tiden var slut:)

Vi gick tillbaka till hotellet och fräschade upp oss och sen var det bubbel och babbel en stund. Nina anslöt och vi var fulltaliga.

Jag gillar att det är mattor på väggarna, kanske ska jag göra så i vardagsrummet i stället? Så kan katterna klösa och klättra där i stället för i gardinerna 😉

På väg till middagen hittade vi en spegelvägg, och alla fattar ju att den måste utnyttjas.

Så drog vi oss till Boulebar, där middagen skulle intas.

Vilket kul ställe!

Jag gillar verkligen det här med att GÖRA saker ihop, inte bara sitta och snacka. Det är inte för inte som vi ofta hamnar på shuffleboard eller så framåt natten när vi kollat på fotboll på lokal. Det är så mycket roligare. Man kan prata med alla och inte bara den som sitter intill. Ett extra stort plus till att musiken här var alldeles lagom.

Vi åt årets godaste middag. Jag tror jag skulle kunna äta den alla dagar i veckan, det var riktigt riktigt gott. Först en jordärtskockssoppa med tryffelolja.

Sen en laxsallad.

Så kalventrecote ♥

Det var SÅ GOTT!

Entrecote är definitivt inte en favorit normalt sett, men den här var helt magisk.

För att inte tala om efterrätten. Magisk är bara förnamnet där.

Jag har glömt vad det var….en vegansk chokladmousse…ehh creme brule och kanske att det var Madeleinekakor? Jag kommer inte alls ihåg, men menyn som ni hittar HÄR säger så:)

De var hur som helst vansinnigt goda. Allt var det, om jag får välja mellan att aldrig äta mat igen eller aldrig äta dessert, så skulle jag nog välja mat:) Desserter och fika är min grej:)

Vi hade så trevligt, det var så god mat och så härligt sällskap, mycket skratt och lite allvar. Att jobba med sociala medier och ha sig själv som varumärke är speciellt, man är ganska ensam, så det är härligt att utbyta tankar och erfarenheter med andra. Alla har vi ju blivit ifrågasatta, uthängda och förtalade på olika vis och det är faktiskt ganska tufft att ta ibland. Bara under kvällen så fick en av tjejerna en kommentar om att hon verkligen inte borde vara ute och flamsa runt utan använda sina kanaler till att göra något bra. Typ världsfred eller så;) Det är i princip omöjligt att vara alla till lags, och jag tror att vi alla är rätt trygga i oss själva men vi är ju bara vanliga människor, varför ska inte vi få roa oss? Folk är konstiga helt enkelt.

Vi är inte ett dugg konstiga däremot utan mest bara roliga:D Både med och utan öl;)

När vi ätit och snackat så bar det dags för att testa våra skills i boule. Jag har aldrig spelat det på riktigt, utan bara det som hette Boccia och hade färgglada klot. Det här var både roligare och kanske svårare. Det här är en Blond ale.⇓ Annorlunda, men väldigt god.

Banorna är hårda, och lite som en fotbollsplan, med sand och grus. Kloten tunga och silverfärgade. Och nästan likadana? Svårt att se vems som var vem, och ibland knockade man bort sitt eget lags. Oops. Men så kul det var! Vi fick en introduktion och sen spelade vi länge. Samma lag som på Prison Island och vi som förlorat där ville så klart ha revansch. Det gick inte så bra kan man säga;)

Men en förlust mot folk man gillar är alltid okey, och nästa gång tar vi dem.

Vi var rysligt färgglatt klädda också, min tröja är mörkt vinröd och ungefär den enda utstickande färgen, hehe.

När vi kände oss klara så gick vi vidare. Jessica och Annika gick till hotellet, Nina hade åkt lite tidigare och Jennifer, Patricia, Therese, Mirka och jag gick till Pitchers. Där satt vi bara och snackade och lyssnade på bra musik, innan vi gick hem till hotellet för att sova.

Mirka och jag drack kaffe och käkade praliner samtidigt som vi körde live på hennes instagram. Runt två, kanske, så släckte vi lamporna och sov.

 

Mirka är morgonpigg och jag är inte det:) Våra morgonrutiner när vi sover ihop ser likadana ut jämt. Hon kliver upp en timme innan den tid vi bestämt oss för att äta frukost, duschar och fixar sig. En kvart innan vi ska gå, masar jag mig upp. Duschar och fixar mig. En av oss är snabbare än den andra kan man säga:)

Nere i frukostmatsalen doftade det våfflor och jag fick snabbt syn på önskemakapären. Jag vill ha en sån här! Vart hittar jag den….och hur många miljoner måste jag vinna på lotto?

Det blir så goda våfflor i den här att det är löjligt. Det tar en stund, kanske tre minuter men det är så värt att vänta på.Sen kan man ju ha vad som helst på, men nutella, grädde och en touch av jordgubbssylt är liksom bäst.

Överlag så var det en frukost som jag ger tio poäng av tio möjliga. De hade fint bröd, lagom med pålägg, god yoghurt, HEMGJORD GRANOLA och …. tadaaaa:

Croissanter. Ni vet att jag inte godkänner en hotellfrukost fullt ut om det inte finns croissanter. Dessa hade dessutom sylt i sig, lagom med sylt också, det blir guldstjärna.

Ja, jag åt upp allt:)

Det tog en stund, men vad gör det när man har gott om tid. Just frukost är något jag tycker mycket om. Jag har inte alltid varit sån, förr åt jag aldrig frukost. Möjligen en kopp kaffe liksom, men sen inget förrän framåt lunch. Jag kunde inte äta för jag var inte hungrig och blev bara illamående av att äta innan jag fått igång hela kroppen. Men det har ändrat sig med åren, och de sista kanske tio åren så vill jag gärna äta direkt jag vaknar. Jag kan hoppa över, ibland blir det så, och det funkar det med.

Hemma äter jag alltid kvarg och nån musli. Kaffe. Sällan något annat. Jag är en vanemänniska. Men bor jag på hotell så skulle jag om jag var tvungen att välja, alla gånger välja frukost före middag. Tror jag. Vi gör ”storfrukost” hemma i bland på helgerna, alltså dukar upp allt möjligt, har frukt och kanske smoothies, extra gott bröd och så sitter vi länge. Det blir inte så ofta för nu har alla så olika tider. En del av kidsen är morgonpigga medan andra, och jag, inte är det. Det ska köras till matcher och det är annat. Men om jag hittar en sån maskin, då jäklar blir det hotellfrukost varje söndag:)

 

Vi satt länge och åt och pratade, för att sen skiljas åt. Vårt dygn tillsammans i Örebro var till ända, och det var en extremt välbehövlig paus i livet. Att allt sen ramlade på en igen direkt man kom hem, det är liksom en annan femma. Jag fick andas fritt i ett dygn, och det kan man leva ett tag på:)

Vid frukosten fick jag ett sms att jag var bokad på David, klockan fyra. Jag skulle vara i Uppsala tre…skulle jag hinna hem och hämta kläder och dit? Nej. Men syrran bestämde att hon kunde hämta dem och sen komma och möta upp mig vid stationen hemma, så då bestämde jag att träna skulle bli perfekt.

Mirka och jag hade bokat ett tåg hem vid ett, och satt en stund i solen utanför stationen, så himla härligt att våren är på väg på riktigt nu.

Tåget hem var i tid, och vi bytte till buss i Enköping, och sen hoppade Mirka av där hon hoppade på på vägen dit, otroligt smidig resa. Vi hade först tänkt ta bil, men sen valde vi tåg, och det var ett bra beslut. Det är skönt att slippa köra i drygt två timmar enkelt resa helt enkelt.

Hemma i stan sen så väntade jag in syrran, och vi åkte och tränade.

Det var otroligt skönt att få röra på sig efter all mat man stoppat i sig, jag misstänker att jag inte ätit så mycket under hela veckan som på det dygnet:)

Sen avslutade vi med tacos hemma, barnen hade bestämt att skjuta det en dag framåt, och sen en kvällsprommis med Doris. Man kan säga att sen var jag trött.

I natt har jag sovit som en stock, från det att jag lade huvudet på kudden tills Sellman av nån anledning kunde komma in, jag har dörren stängd på nätterna, och lade sig mellan mina fötter. Sådär så att man blir fastlåst. Då låg jag still och svettades en stund, för Doris kröp in under täcket samtidigt, men sen flyttade båda på sig och man kunde både andas och röra sig igen.

 

Idag ska jag fortsätta att göra ingenting. Jag har skjutsat Jordan på ett kalas och ska sen hämta honom och då samtidigt köra Corrinda en sväng, och så laga middag. Men förutom det – nada.

Fast det är en sanning med modifikation, för jag ska läsa, två ungdomsböcker, som jag sen ska skriva uppgifter om. Jag kommer inte hinna klart med läsningen men det är vad jag ska göra:)

Vi kanske hörs senare i kväll, det är ganska troligt, men för nu – ha en fortsatt fin söndag♥