Tiden! Vart tar den vägen? Jag hinner knappt blinka så har det gått två, tre dagar. Jag tycker att vi kan införa att april – augusti är dubbelt så långa. Okey?

Nåväl, här är jag nu, mitt i natten, ganska pigg:)

Jag har  haft en hel del att skriva, och det har tagit tid, och så tillkommer än det ena än det andra. Inte kommer jag ihåg vad jag gör heller:)

I fredags vet jag i alla fall att jag var iväg och tränade, ett instruktörspass. Ja, med David:) Just nu är det väldigt mycket David för den killen som han brukar dela passen med, varannan vecka, har semester. Så veckan har bestått av måndag – David, Tisdag – David, Onsdag – David, Fredag – David och Lördag- tadaaaavid:)

Faktiskt hann jag med ett gympass i torsdags med Corrinda, som inte tränat på hela påsklovet och var sugen på att komma iväg. Så då körde vi. När man är på gymmet så springer tiden om möjligt ännu snabbare, det känns som man varit där en kvart och så har det gått två timmar.

Jag har nu fet träningsvärk överallt:) Det är najs.

Efter passet så åkte jag till Citygross för att handla. Jag hade bestämt mig för att inte åka dit utan köra ICA hemma här i stället, men det kom ju inte jag ihåg när jag väl körde från Friskis så plötsligt stod jag på Citygross utan att riktigt ha funderat på det. Jaha, men jag skulle ju inte ens storhandla:)

Men Patricia ville ha skjuts hem från Gränby där hon varit med en kompis så det passade ju ändå bra.

Jag träffade på inte mindre än två bloggläsare på Citygross:)

Den ena har jag träffat tidigare, men då blev det superkort, men nu stod vi och snicksnackade i säkert en halvtimme:) Mycket trevligt. Sen hann jag bara bort till ostdisken så sa en tjej Hej. Och jag fattade inte att det var till mig. Haha, där gick jag, snurrade på en tvåkilosost och funderade på allt möjligt. Men sen pratade vi lite kort, och jag blir så glad att ni tar er tid att heja!

Även om jag ibland verkar helt uppe i det blå och bara snurrar omkring som en humla på speed så fattar jag oftast till sist att det är mej ni säger hej till. Jag blir alltid lika förvånad, för på något vis så är det svårt att begripa att ni finns där, på andra sidan skärmen, och att ni liksom känner igen mig. Jag går ju runt och känner mig som en anonym tråkmåns:)

Tack för att ni finns♥

Förresten så började fredagen med att jag nöjd och glad plockade ut Jamies vinterskor ur tvättmaskinen. De var skitiga deluxe, jag snackar lera överallt. De fick ligga i blöt i en hink nån dag innan jag tvättade dem, och det vattnet stank när jag hällde ut det. Sådär ruttet liksom. Men när jag tog ut dem ur maskinen så såg de fina ut igen:)

Tills man vände på dem:)

Oj då, kanske inte skulle ha tumlat dem;)

Bra jobbat. Verkligen.

Men, jag hade tänkt lägga dem till återvinning för de var nästan för små, så han  hade inte kunnat ha dem i vinter. Nu tror jag de får åka på brännbart i stället:D

Idag vaknade jag först alldeles för tidigt och det fanns inte en sportmössa att jag tänkte kliva upp. Somnade om:)

Så småningom masade jag mig upp och iväg ut, det är ju så härligt väder. Jordan skulle på kalas så vi åkte och köpte present, innan jag droppade honom och en kompis hemma hos kompisen, så skulle de gå gemensamt därifrån. Hem igen och dricka kaffe och titta ut över trädgården. Jag bestämde mig för att göra stordåd och hämtade långa klipparen och kapade av några buskar, och sen fick det vara nog:) Man måste ha att göra hela sommaren ju.

Nej men allvarligt. Det finns så förbannat mycket som jag borde åtgärda, men jag ids inte. Jag vill inte och jag orkar inte och det kommer kosta massa pengar, tid och svett. Hela carporten behöver rivas och byggas upp igen. Jag måste sätta en grind till baksidan så inte hundfan smiter dit, och jag skulle behöva höja staketet även på baksidan. Men jag orkar inte. Har ingen lust.

Jag har en lösning på problemet, och det är samma som jag haft i flera år nu, men det verkar aldrig gå i lås – hitta en snickare:)

Hur bra vore inte det? En snickare som har tråkigt och kommer hit och jobbar. Han/hon kan få mat och kaffe, och okey då, jag kanske kan hjälpa till också.

Jag har för mycket med skolan just nu för att orka med sånt här just nu, men kanske när den är slut. Vi får se. Annars lär inte jobbet springa ifrån mig.

Idag hade jag en middag inbokad också, med mina gymnasiekompisar. Vi skulle ses 17.30 men jag var ju ”tvungen” att träna först, så jag fick dispans att komma lite senare. Träningen slutade 17, så då ilade jag hem och duschade, drog på kläder och åkte iväg igen. Vi skulle hämta mat på lite olika ställen, och jag och en av tjejerna bestämde oss för sushi. Såklart:)

En av tjejerna fick världens migrän precis när vi skulle äta, och hade inget annat val än att avvika. Hon bor långt från stan, och skulle ha tagit buss hem, men fick ringa tillbaka sin man som släppt av henne. Stackars stackars, krya på dig!

Vi andra käkade och snackade och hade en trevligt kväll. Värdinnan bjöd på en chokladtrifle.

Det här är så vansinnigt gott!

Jag har gjort en variant på den, och nu tror jag att jag ska smacka ihop en sån här vid nån högtidlighet. Kanske sista april:)

Vi avslutade kvällen vid halv elva, elva kanske och jag susade hemåt igen. När jag klev ur bilen hemma så insåg jag att det kanske, men bara kanske, är dags att ta ner julbelysningen:)

Kanske gör det i morgon.

Eller inte, men kan släcka den i alla fall:)

Och ja, det är en rosa julgran som ligger där. Jag ska packa ihop den också, sen nångång. Herregud man behöver väl inte ha så bråttom med allt???

Barnen har sagt att de skulle hänga med pappa i morgon, och jag har inte riktigt fått ihop det, träffades inte de i söndags? Jag har inte funderat så mycket på det, utan mer bara Jahaja, jaja.

Det visade sig att han tydligen bytt helg, för nästa kunde han inte. Nejhej, men okey. Jag gillade läget, vi hade inget planerat så då tänkte jag att jag kanske skulle gå på bio, se nya Avengers.  Men så ikväll sa Patricia att de tydligen inte alls skulle träffa honom, så nu vet jag ingenting. Det är lite besvärligt det här, kommunikationen finns ju liksom inte.

Och kom nu inte med nåt skitsnack om att jag ska göra något åt det. Jag kan inte styra över andra människor.

I morgon så ska vi se om jag kan gå. Vi körde vader i fredags och det kändes idag redan. Jag fuskade som fan, mest för att David snackade med mig, men även för att jag ju inte kan göra tåhävningar på ena benet, och då blir träningsvärken så onödigt skev;)

Men det känns idag ändå. Där med. Jag har även grymt ont i armarna och axlarna och skuldrorna och magen. Och tja, lite överallt annars också. Jag tror inte jag kommer iväg nåt i morgon, men vi får se. Det är alltid mycket skönare att träna igenom musklerna när de värker, få in lite syre i dem:)

Annars får det bli en prommis med Doris:)

Just ja, ni frågar hur det går med katterna ute.

Det går fint:) Båda två älskar det och vill aldrig komma in på kvällarna. De tar små spatserturer utanför tomten, men håller sig än så länge nära. Det finns rätt mycket katter här, och jag vet att det kommer bli slagsmål. Revir som ska försvaras och hävdas. Det är inget jag ser fram emot.

Smulan och Zlatan fick mycket stryk i början när de var små, och det är inte kul. Sellman har ju gått i närkamp med en humla, så han har redan smakat på livet som slagskämpe;)

Han har dessutom lyckats kränga av sig sitt halsband, som jag köpte dagen innan.  Nu är de både chippade och tatuerade i örat, men halsband är ändå bra tycker jag, det visar att de ägs liksom.

Så, nu ska jag logga ut och sen sova kanske.

Vi hörs snart igen:)

Natti natti!