God kväll, mitt i natten, nästan närmare morgon kanske;) Nääää, klockan är bara barnet:)

Idag var en sån där dag då jag inte ens satte i linserna. Jag ser ju alldeles tillräckligt utan för att klara av allt utom att köra bil. Eller… jag ser bara inte vad det står på skyltarna, resten ser jag ju. Och jag har gärna skarp bild på tv:n, men annars klarar jag mig. Jag brukar sätta i linserna när jag ska iväg, så ibland blir det inte förrän till kvällen, och som idag, inte alls.

Det är alltså ett tecken på att jag inte lämnat huset:D

I stället har jag suttit i solen, jag har läst en bok, jag har skrivit en rackarns massa texter, jag har lagat mat och sen glott på TV. Med brillor på.

Sen köpte jag svindyra tågbiljetter också.

Jäkla SJ. Jag brukar alltid köpa dem så fort jag kan eftersom de då är billigare, men nu så kunde de inte släppa biljetterna för det var banarbeten. Ja, i april ja, jag ska åka i maj. Snark. Normalt brukar jag betala runt sexhundra tur och retur till Växjö, nu blev det 1300…det är ju skit.

Det har inget med SAS strejken att göra, för de flyger inte på Växjö:)

Min syrra jobbar ju där, och har om man säger det fint – häcken full. Det blir en djävulsk massa extrajobb för många, men hon har full förståelse för strejken. Det är ju mer än man kan säga om folk i allmänhet. Att läsa på SAS instagram gör en mörkrädd. Ja, självklart är det ett elände att bli strandsatt nånstans, men faktum är att det är så det är med strejker. Det är liksom grejen med dem, att det ska bli knöligt så det märks vad de betyder:) Ja, eller typ då.

Man får greja lite, kanske ganska mycket, men man får ju full ersättning, plus även några nätter extra i bästa fall:) Och hej, jag tyckte hon hade kunnat styra den där strejken så vi blev fast på Hawaii, på SAS bekostnad:D

Tåget då, jag hade velat vänta några dagar till, ska åka på fredag. Mest troligt blir biljetterna lite billigare ju närmare det kommer, men det var inte supermånga platser kvar så jag vågade inte chansa. Det är ju föreläsningar och jag vill inte missa det. Denna gång ska vi prata om våra texter, spännande. Förra gången hade jag inte förberett mig och ville inte alls prata om min, för det är jobbigt. Det är ju en direkt bedömning av något jag gjort, som kanske inte duger i andras ögon. Skitläskigt! Jag hade inte visat egentligen någon några av mina texter innan jag började plugga. Först på folkhögskola, jag har ju läst skrivarkurser parallellt med hälsocoach. Och journalistik. I alla ingår att man ska läsa och ge feedback på andras texter, och då såklart även få feedback. Så det var bara att lämna in:) och sen vara nervös. Idag har jag i alla fall kommit så långt att jag vet att det inte är uselt. Jag kan skriva. Men att vara bekväm i att sitta och diskutera det med andra…njä där är jag inte riktigt än. Fast jag ska göra det ändå och ser fram emot det.

Sen har vi även högläsning av våra egna texter. Där valde jag att inte läsa. Det går inte. Att stå på nån slags scen, om än liten, och läsa mina alster högt för en större skara människor, som dessutom själva skriver….alltså nej. Jag har aldrig varit bekväm med att prata i grupp. Det får räcka med att lyssna på några av de andra:)

Dagen kommer att bli längre än vanligt, vi brukar sluta runt halv fem, men nu sades det runt sex, så jag bokade tåget hem strax efter sju. Antagligen kommer jag få fördriva en timme i metropolen Växjö, men det var ett tag sen så det blir nog bra. Sen kommer jag somna som en stock på tåget hem för det är ju early birdymorgon, åker hemifrån kvart över fyra på morgonen. Eller vafan, det är natt då:)

Jag ska väl hoppa i säng nu då, det är väl lika bra. I morgon är en ny dag, kanske en där jag sätter i linser till och med:D

Natti natti nu:)