Vaknade och kände mig helt vanligt bakis. Ont i huvudet och seg i hela kroppen. Sjukt ovärt när man inte ens festat liksom ?.

Det är lite priset jag betalar för dagar som gårdagen. Det är jobbigt, kanske mest psykiskt, fast på ett positivt vis såklart. Det blir en så lång dag, med massa att ta in:) och så de långa resorna.

Men jag älskar de här dagarna!!

Igår pratade vi ju om våra texter. Jag insåg att jag faktiskt aldrig diskuterat mina högt. Vi har ju hela tiden kommenterat och fått kritik/ feedback skriftligt, så just det är inte längre jobbigt. Men att prata högt!! Gosh!

Jag har ju ingen tydlig plan och ram när jag skriver utan det bara blir. Mina karaktärer gör som de vill:) Från början när vi skulle beskriva vad vi planerade så hade jag en ganska annorlunda plan, skulle man kunna säga. Sen har de rackarna helt ändrat på handlingen?. Så att försöka svara på frågor kring hur långt det är kvar, om det är en kärlekshistoria, vad som kommer hända… det är omöjligt. Men när kursare och lärare säger att det är spännande och att det nog är så att detta är första filmen i en lång serie… alltså då känns det fint:)

Ja, film, för tydligen ska mina kommande böcker filmatiseras ?. Jag vet exakt vem som ska ha den manliga huvudrollen 😉

( hello Bradley Cooper do you wanna make a movie?. Hehe)

En sak som jag blev oerhört stolt över också, och det här låter nog konstigt, men det är när min handledare säger att hon hade en fysisk känsla av illamående när hon läste:) Att jag verkligen fått fram de skitiga, farliga miljöerna och den extremt överhängande faran som mina karaktärer befinner sig i, så att det känns, det är stort.

Nu ska jag bara se hur de tänker ta sig ur det hela också, med livet i behåll för jag kan omöjligen ta livet av nån av dem:) Där sätter jag in min vetorätt 😉

.

Jag måste fråga en sak, till er som tycker om poesi. Jag skulle så gärna vilja fatta, och uppskatta det. Men seriöst, för mig är de allra flesta dikter ren rappakalja. ?. Jag begriper ingenting! Det är liksom bara … ord. I en konstig sammansättning. Som gör mig sjukt provocerad, för jag tycker det är Kejsarens nya kläder.

Men hur lär man sig? Rimligen måste det finnas nån slags trick här. Jag kommer aldrig bli nån diktare, men det är inte saken, jag vill lära mig hur fan man begriper sig på det. Ska man angripa en dikt på något särskilt vis? Ska man läsa den förbehållslöst? Eller researcha först?

Eller måste man vara en speciell personlighet? I så fall är det kört känner jag;)

Jag begriper mig på sånt här :

”Den som älskat kan ej glömma, den som glömt ej älskat har. Den som älskade och glömde visste ej vad kärlek var.”

Men, ”Himlen har landat på ett grässtrå.

Därför darrar det.”

Not so much fattbarhet där;)

Förövrigt är det hela dikten, grässtråt. Vem det nu var som skrev den, skrev först sida upp och sida ner men var inte helt nöjd. Så han började stryka. Och slutresultatet blev två korta meningar. Jorrå??.

.

Nu ska jag greja lite, huvudvärken vill inte släppa så jag ska mula i mig nåt dunder. Alltså två panodil och en Ipren?, starkare grejor än så pysslar jag inte med.

Kanske blir det en prommis senare men först middag.

Vi hörs snart!!