Innehåller annonslänk för Lavendla

Okey, jag fick en samarbetsförfrågan som jag först tänkte tacka nej till. Den kändes alldeles för svår, och jobbig att tänka på. Men jag kunde inte släppa det, för även om det är jobbigt för mig att tänka på idag, så är det inget mot vad det kommer vara för mina anhöriga en dag, förhoppningsvis om sisådär 75 år, för jag ska ju leva tills jag är 125:) Minst.

Det handlar om den dagen man trillar av pinn. Döden.

Har ni planerat nåt för det? Inte jag heller:D Jag har sträckt mig så långt som att jag är organdonator, och det har jag talat om för alla. Kanske kommer någon ihåg det om det behövs. Det bestämde jag mig för redan som tonåring, och jag ser ingen anledning att ändra på det. Ta vad som behövs om det är nåt att ha liksom.

Men, jag vet ju att det underlättar något så oerhört för anhöriga om de VET, och slipper gissa sig till hur man skulle vilja ha sin begravning. Dessutom, vem säger att alla kommer ihåg samma saker? Ska de förutom att sörja och vara ledsna behöva tjafsa om sånt? Nä. Det finns ingen anledning att utsätta dem för det.

Lavendla är en begravningsbyrå, och de frågade mig vilken sång jag ville skulle spelas på min begravning. I mitt huvud gick genast en specifik låt igång, och jag tror att ni vet med vilka:)?

I´ll sleep when I´m dead.

Until I’m six feet under
Baby I don’t need a bed
Gonna live while I’m alive
I’ll sleep when I’m dead
Until they roll me over
And lay my bones to rest
Gonna live while I’m alive
I’ll sleep when I’m dead

..

Sleep when I’m dead, sleep when I’m dead

Gonna live while I’m alive
I’ll sleep when I’m dead
Seven days of Saturday
Is all that I need
Got no use for Sunday
Because I don’t rest in peace
I was born to live
You know I wasn’t born to die
But if they party down in heaven
I’ll be sure to be on time 

..Jaja, det är kortversionen, men ni fattar:) Det är såklart Bon Jovi och såklart är det ingen som någonsin skulle kunna gissa sig till den. Det är drag i den, så då kan man avsluta begravningen med den så kan alla få en uppåtpuff och bli lite glatt överraskade. Har nu Bon Jovi följt mig genom hela livet så ska de ju givetvis även följa mig till den sista vilan:)

 

Det är faktiskt här Lavendla Arkivet kommer in i bilden. Det är precis som det låter ett arkiv, digitalt och kostnadsfritt. Där kan man skriva saker man vill förmedla efter sin död, och så anger man vem eller vilka man vill ha som kontaktperson. Den dagen man dör så skickas ett meddelande till dessa, som då får reda på vad man skrivit i sitt arkiv. Det kan vara önskemål kring begravningen, var och hur och kanske vilken musik man önskar. Men man kan även ladda upp viktiga dokument, lösenord till bankfack exempelvis. Man får göra som man vill. Men poängen är att INGEN kommer ha tillgång till det så länge man själv lever. Man använder Bank-Id för att det ska vara tryggt och säkert.

.

Jag vet. Det här är jobbiga saker. Jag kör med skygglappar så fort det börjar snackas om döden, för det skrämmer mig. Eller nej, inte skrämmer, det är fel ord. Jag vill bara inte:)

Men som med så mycket annat är det läskigare att blunda än att se saker i vitögat. Att planera sånt här underlättar för anhöriga, och det är något som känns väldigt klokt. När det är så här enkelt dessutom, och säkert och tryggt.

Jag kände att det är något vi alla kanske borde tänka lite på innan det så att säga är för sent.

.

Och sen kör vi som Bon Jovi säger : ”Gonna live when I´m alive” och lever vårt liv till fullo:)

.

Läs gärna mer om Lavendla Begravningsbyrå i Uppsala Om du inte bor i min stad, så finns de såklart i hela Sverige:)