Så, jag ska snart sluta tjata om mina texter, idag ska jag lämna in den sista ordinarie för den här gången. Sen har jag tre uppgifter som ligger och skvalpar, de där jag inte fick tag i böckerna till. Bah.

Men nu har jag nästan skrivit hundra sidor, tror det är 93. Hm, det är en bit kvar, hur lång är en bok egentligen? Men å andra sidan så sitter mina karaktärer illa till just nu. Tja, som alltid faktiskt, det är fullt ös hela tiden. Till och med när jag tycker att jag har skrivit lugna passager så tycker kursarna att det går snabbt:) Men jag har alltså material kvar, ska bara ha tiden att skriva det också…

Det var tolv sidor som blev fjorton på nåt mysko vis, jag tycker att jag raderade mer än jag lade till men uppenbart inte.

Så, nu kollar jag på Terminator Salvation, sen ska jag skicka in det:)

Förutom att ha filat på sista texten idag så har jag solat. Säkert tjugo minuter och som alltid så borde jag klä av mig helt naken för jag blir brun direkt. Och vad det innebär när man sitter i linne och kjol eller shorts, och ett annat linne nästa gång, eller en tisha…det vet nog alla. RÄNDER. Massor av solränder:) Jag ser ut som en helt vanlig zebra. På träningen i måndags så skrattade jag åt mig själv i spegeln, när jag böjde mig ner för att trycka ner vikten mot golvet i en knäböj så var armarna bruna. När jag vände upp vikten mot taket över huvudet så var armarna vita:D Undersidan är alltid vitare men så här…det ser bara löjligt ut:)

Sen har jag kört massa bil, hit och dit.

Pratat i telefon, mest med försäljare, just nu är Skellefteå Kraft och Viasat som tokiga. De har ringt säkert femton gånger tillsammans bara de senaste dagarna. Ibland svarar jag, ibland inte, ibland svarar jag och så lägger jag på när de säger var de kommer ifrån. Klick…oj, det bröts visst, sorry…;)

Jag tycker att telefonförsäljning är stenålders. VEM köper ens något via dem? Man googlar väl, eller får tips från instagram, Facebook, kompisar, eller influencers:) För det är så jag köper ungefär allt idag. Via personliga rekommendationer, eller erfarenheter.

Idag fattade jag äntligen att man kan ha NIX på mobilen, så nu har jag det:) Tidigare har jag haft en app – spamcaller, den funkar den med. Nu har jag TVÅ så nu jäklar ska man väl slippa försäljarna. Idag svarade jag och bad Robin, eller vad han nu hette, att säga till sina kollegor att jag var less, att det inte var okey att ringa tio gånger, och bad honom notera någonstans att jag inte är intresserad. Han sa att han skulle det, men det tror jag inte en sekund på.

Det värsta är ju att man, i alla fall jag, inte svarar på några okända nummer till sist, för man orkar inte med en tjötig säljare till, och då missar man ju eventuellt viktiga, roliga samtal.

Som ett idag:)

.

Jag känner att dagarna och timmarna inte räcker till. Maj borde ha dubbelt så många dagar. Det är något varenda dag, och gärna flera saker. I morgon fyller Novalie år, sen ska jag på en AW i Stockholm och sen möter jag upp henne på centralen för då ska vi gå på en premiär. Den första superhero horror movien:) Kan vara hur bra som helst, eller hur kalkonigt som helst..Det visar sig:)

På fredag ska Lovelia till Grönan med sin klass, på lördag ska jag till Janelle, på söndag ska husvagnen upp, på måndag…osv osv. 🙂

.

Idag är det den 22 maj. Några minuter till:) Det är min bröllopsdag. Den har ju varit jobbig i några år, men jag har också gjort roliga saker den dagen. Ett år klättrade jag i berg med Hälsocoacherna, tex. Jag tycker det är tråkigt att ha dagar som är jobbiga, så därför fortsätter jag att gilla 22 maj:)

Om han inte hade fått sprittspratt så hade vi varit tillsammans i 32 år idag…nu blev det bara 26, men det är ändå rätt bra jobbat:)

I år glömde jag bort att det var idag, men det gör heller inte ont längre. Det alla sa, att tiden läker alla sår, det stämmer på ett sätt. Ärren bleknar ju, men de finns där. Det går aldrig att göra ogjort och jag vet att jag är rejält skadad av det rent känslomässigt. Inget jag funderar på dagligdags, men jag märker det. Ovilligt kan jag konstatera att jag inte tror på kärleken längre. När folk gifter sig så tänker jag ”Jaja, vänta bara, snart sticker han, eller hon.”

När nån säger att de litar blint på sin partner så tycker jag att de är korkade. Jag har blivit cynisk. Men… å andra sidan så tror jag ändå att kärlek finns och att det kan vara värt det. Men jag tror att jag personligen faktiskt inte orkar med det. Jag pallar inte oro, svartsjuka, funderingar, kompromisser…Och det är okey. Jag är så för jävla skittrevlig att jag har bra sällskap av min egen person;)

Och så är man kung över fjärrkontrollen, det är fan inte fy skam.¨

Plus att man utan att behöva förankra det hos nån annan kan bestämma att man ska gå och se fotboll på krogen med kompisarna:D Ingen som klagar när man är bakis dan efter heller;)

Haha, nä, nu ska jag sova!

Vi hörs snart igen, jag har ju massor att berätta 🙂

Natti natti nu:)