Idag kom antagningsbeskeden till hösten.

Jag har varit så orolig att inte komma in på C-kursen. Jag vill verkligen fortsätta hela vägen och helst tillsammans med de kursare jag redan känner. Vi har följt varandras bokprojekt under fyra terminer, diskuterat och kommenterat varandras texter, gett feedback och kritik. Självklart vill jag att vi ska följas åt.

A och B kursen finns på flera universitet, men C på några få, vilket gör att plötsligt konkurrerar man med många fler om betydligt färre platser. Totala antalet sökande som hade den som förstahandsval var 46. Det antas runt 24-25… så oddsen är sådär. Det hänger på skrivproven. Till den här gången var det tio sidor text, plus en miniessä. Texten var ju inga problem, de flesta av oss skickar in ur våra pågående projekt. Men miniessän… holy smoke jag har skrivit en i hela mitt liv. Och fick googla vad det är och hur man gör ?. Och på den kom jag in??

DEN LYCKAN?

Jag loggade in på antagning.se och med fingrar som skakade så jag knappt kunde hålla telefonen så såg jag först ett besked från Mittuniversitetet. Fan fan fan!! C-kursen är på Linneuniversitetet, det här innebar att jag inte kommit in. Att B-kursen på Mittuniversitetet var den andra kursen jag supergärna ville gå var såklart toppen och jag blev glad över det, men samtidigt så ledsen över att inte ha kommit in. Fingrarna skakade om möjligt ännu mer och skärmen var lite suddig när jag insåg att jag ju hade ett antagningsbesked även från Linne’.

Öppnade och såg att jag var antagen på Att skriva barnlitteratur!! En kurs jag sökt tre gånger och äntligen kom in på, Jippie! Men den förlorade c- kursen överskuggade ändå. Så fick jag äntligen ordning på ögonen och fattade vad det stod.

Jag har ju för sjutton gubbar blivit antagen till den!! Och B-kursen och Barnlitteratur!!

Doris fick en puss på nosen och kanske lite tårar i pälsen för jäklar vad glad jag blev!

Så tre kurser! Tre jag verkligen vill gå, så jag tackade omedelbart JA till alla:)

Förra året fick jag hoppa av en, men det var ren barnlitteratur, det skulle analyseras, skrivas skitlånga akademiska kritiska utläggningar och jag har nog aldrig googlat så mycket i hela mitt liv. Fattade inte ett skit. Jag ville inte hoppa av, men när den kursen tog över och gjorde så jag inte hann skriva egna texter i de andra så kändes det tvunget.

De här är kreativa och ligger under Konstnärliga kurser så det är väldigt annorlunda. Jag får ju skav i hela kroppen av akademiskt språk, det gör mig irriterad och får mig att känna mig korkad. Eller egentligen att alla andra är korkade som i stället för att prata så alla fattar använder svåra ord?.

Jag tror att det kommer vara stor skillnad. Jag hoppas det!!

Att skriva barnlitteratur har jag som sagt sökt tre gånger. Även där på textprov. I år tio sidor barnbokstext och jag tror det var en dikt? Det borde jag inte ha skickat in om man fick välja något annat för dikter är inte min grej ju:) Jag minns inte men helt uppenbart var det tillräckligt bra nu. Att skriva för barn och ungdomar är något jag ju egentligen alltid gjort. Först var jag ett barn sen en ungdom och det jag skrev då handlade ju om ungdomar. Sen blev jag aldrig vuxen ?. Jag älskar ju ungdomslitteratur, Twilightserien, Hungergames, Divergent.

Jag har trott att jag borde skriva för vuxna men jag börjar förstå att jag är bäst inom unga vuxna:)

Den här kursens träffar är i Vimmerby, och bara det gör att jag är full av nyfikenhet, jag ska få vara i Astrid Lindgrens fotspår:)

Och så B-kursen då. I kreativt skrivande även det. De är upplagda på olika vis och det är inte samma saker som upprepas, då hade jag inte sökt. De kompletterar varandra. Förra året var den inriktad på barn, men nu kommer den ändras lite om jag fattar rätt.

Jag tänker att jag i c-kursen ska slutföra min bok, tillsammans med kursarna som varit med från start. Eller slutföra… det var kanske att ta i, jag har nog knappt kommit halvvägs, men fortsätta då.

I B- kursen kan jag fördjupa mig i antingen min gamla fantasytext eller någon av de vi påbörjade förra året. Och barnlitteraturen vet jag inte riktigt hur upplägget är, men jag har ett gäng påbörjade för olika åldrar.

Det ska bli så kul!!!

Jag är superlycklig ?

Och jag känner mig stolt över mig själv, jag kan skriva. Andra ser det, folk med universitetsstatus väljer ut det framför andra. Jag får en av ganska få platser.

❤️❤️

Nån frågade på instagram och nån undrar säker här med. Varför plugga när man inte sitter med en bra fancy utbildning sen?

Tja, vad ska jag svara? För MIG så är det här rätt. Jag vill ju skriva, har alltid velat det. Jag testade journalistik och ja det var kul men man måste ju vara så jäkla objektiv och ärlig?. Jag har massa åsikter och jag vill skriva på mitt sätt. Att skriva journalistiskt och allra helst bevaka nyheter som sen ska ut NU, det är ett annat sätt. Det stressar mig. Jag gillar reportage mer. Men mest att få skapa egna texter, med egna karaktärer som gör som jag vill. Och ibland gör de inte alls som jag vill?

De första skrivkurserna jag gick på folkhögskola var enbart för att se om jag fortfarande kunde skriva. De var på 25% och gav mersmak. När folk gillar det man gör så blir det ännu roligare:)

Sen sökte jag ju universitetskurserna och kom in. Mot alla odds, för det var 700 sökande eller nåt sånt. Jag hade egentligen tänkt gå vidare inom hälsa då, och var antagen till en Hälsopedagogutb. Som jag fortfarande vill gå, jättegärna. Men, den är på Väddö, med närvaro varje dag. Det tar över en timme att köra, och jag hade då några vintrar med barn som var sjuka konstant i bakhuvudet. Alltid nån som var dålig. Eftersom jag ju inte har nån att dela sånt med, så kände jag att det skulle bli skitsvårt. Åka innan barnen gått till skolan, runt halv åtta, och komma hem vid sex. Varje dag i två år. Varje sjuk unge skulle ställa till det. Varje tandläkarbesök eller utvecklingssamtal. Nu kommer nån tänka att det är så livet ser ut för alla andra. Ja, säkert. Men för den sakens skull behöver ju inte jag köra slut på mig. Jag kunde välja att plugga på distans i stället, något som jag verkligen ville, något jag sett som en ouppnåelig dröm. Så då gjorde jag det:)

Att välja att läsa de här skrivarkurserna är något jag gör för att jag vill utveckla mitt skrivande. Jag vill ge mig själv den möjligheten. Vad det blir i slutänden vet jag ju inte. Men jag vet att jag tog chansen när jag fick den:) och det gör mig glad och lycklig.

Vad andra tycker om det struntar jag i. Jag vet massor av folk som pluggat i hundra år som unga till allt och inget utan att någon höjer på ögonbrynet och ifrågasätter. Att jag vände på steken och tog barn och familj först är bara ett annat sätt att göra saken på:)

Jag är så nyfiken på så mycket idag, jag skulle vilja ha ett antal liv till så jag kan testa på allt, man hinner liksom inte med:)

Men nu till hösten pluggar jag tre kurser till att börja med???

Happyhappy superhappy ??

Nu ska jag fira med kaffe:) hörs sen!