Vet ni då, jag har ju alldeles glömt berätta att jag misslyckades här i våras:)
Man måste ju dela med sig även av sina tillkortakommanden eller hur?
Så här kommer min loserstory!
Ni vet Robinson? Mitt favoritprogram:)
Jag har sett alla säsonger och nu även den säsong av Australiens Survivor som sänts på typ fyran, eller sjuan kanske? Det är galet krävande i tävlingarna. De verkar få betydligt mer käk men är ändå svinhungriga ?och tävlingarna är grymma. Jag föredrar ändå svenska modellen.
Jag vill vara med!! För några år sen när jag mådde som sämst i min emetofobi( rädd att kräkas) så avskräckte det så pass mycket att jag inte ens tänkte tanken på att söka. Plus att jag är för jäkla blyg och inte är ett dugg sugen på att bli filmad:)
Men jag vill testa och se om jag är så mycket bättre än alla andra;) som jag tror?. Ni vet, man sitter hemma i soffan och suckar när de inte gör som man själv tycker är smart:) Att sen produktionen bestämmer och att det är massa regler fattar man ju inte från soffläget?
Jag sökte till säsongen av Robinson som sändes 2018 men tror att jag fipplade iväg ansökningen ut i cyberrymden för jag fick aldrig någon bekräftelse. Jack var beräknad i skutt av augusti 2018 så då sökte jag inte, aldrig att jag ville missa mitt barnbarns födelse❤️
Men i våras så gick jag och funderade. Tänkte skita i det men så slängde jag ändå iväg en ansökan, timmarna innan tiden gick ut:) Fyllde i formuläret tusen gånger för det laggade och försvann och till sist tänkte jag skita i det. Fan liksom så viktigt är det inte. Men då funkade det. Spelade in en liten film, svettig och lite lätt solbränd( röd näsa) och i träningskläder med håret i fultofs. Jag hade inte tid med nåt annat;)
Tjoff iväg med det och så var det med det. Jag fick en omedelbar bekräftelse på att det inkommit som jag inte fick första gången då det också strulade som fasen. Så jag har nog bara sökt en gång:)
Så fort jag skickat det var det ute ur systemet. Jag var helt säker på att inte höra något men nu hade jag i alla fall sökt:)
Ni vet hur det är, man ångrar bara det man aldrig gjorde?
Det gick några dagar, jag glömde bort det och så en dag ringde mobilen. Jag svarar nästan aldrig på okända nummer för att slippa försäljare som liksom nästlar sig in överallt, trots nixregister och sånt.
Svarade av nån märklig anledning, jag hade egentligen inte alls tid för jag höll på med skoluppgifter.
”Hej Carola,det här är från Mastiff, du har ju sökt till Robinson”
Ehhh va?
”Vi vill träffa dig, kan du komma hit?”
Ehhh okey!
Kan säga att jag blev riktigt knäsvag:)
De berättade att det var tusentals sökande och att de valt ut cirka femhundra till castingmöte. Fattar ju jag med att det är små odds att komma med, tror de valde ut nånstans runt 50 stycken som fick komma tillbaka för fler intervjuer och fystester osv. Men är osäker.
Åkte dit, och var svindålig. Katastrofalt usel. Nervös som fan och liksom bara väntade på att få börja babbla men plötsligt var det slut. Jag brukar inte ha problem med att svamla men nu, instängd i ett pyttelitet rum, som en ljudisolerad glasbur, med en tjej som tittade mig stint i ögonen så drabbades jag av total tunghäfta. Och minnesförlust för jag kunde knappt svara på varför jag ville vara med ?
”Öhhh tja jag vill utmana mig själv… typ.”
Jag var åt helvete för mainstream och välkammad. Noll kul alls, jag som är ganska rolig och kan vara rätt bitsk och ironisk, egentligen. Men helt uppenbart inte under press i en glasbur;) Alldeles för nervös.
Jag visste redan när jag gick därifrån att jag misslyckats deluxe, och inte skulle komma längre utan hamnade på listan med folk de slösat tid på?
Det kändes surt. För jag hade ju ändå lyckats ta mig igenom första sållningen.
Och som ni märker så är jag inte på Fidji:)
.
Men tänker att det var nog ödet, min tur kommer kanske nån annan gång. ?? Eller inte.
Tills dess så tränar jag mig i armgång, löpning och styrka. Kanske borde lägga till konstiga pusselkuber och knep&knåp.??
.
Jag är ändå lite happyhappy över att ta mig till de femhundra av tusentals, och Robinson, det är bara att ringa när ni vill:)
Så, närmare Robinson än vad jag någonsin varit i alla fall 🙂
Nu ska jag skjutsa barn, den vinstlotten drar jag varje vecka 🙂
Hörs sen!
Kommentarer
Hej
Hur kom du över din emetofobi??
Med vänlig hälsning Lena
Det tog för jäkla många år, men nu är den helt under kontroll:)
Jag har en liten sökruta på bloggen uppe till höger, skriv emetofobi där så ska det komma upp inlägg där jag skriver om det:)
Lova lova lova att söka igen! Du är ju gjort för ett sånt program.Jag skulle hungra ihjäl. Go for it!
Jag lovar 🙂 men chansen är ju rätt liten ??
Jag tycker nog att du skall söka en gång till. Nu vet du ju hur det går till och kan vara mer förberedd. Hade verkligen varit roligt att se dig i Robinson.Gillar din humor och så är du nog lite full i fan. Tror du skulle komma långt .Kanske ta hem hela skiten.
Jag ska:) men det är ju inte alls säkert att jag kommer ens till de femhundra. Men jag söker:)
Sök igen . Skulle gärna se dig i det programmet . Då skulle jag titta på alla avsnitt . Tror också att du skulle gå långt. Kanske tom hela vägen .Kram ?Sök !!!
Jag söker igen:) Men hela vägen… nej jag kan inte spela rävspel ju:)
Grymt!!
Jag hade velat se dig i Robinson; du är min stora förebild!
Tack snälla ??