Här har man dagen planerad och vad händer? Planeringen var fel;)

Träningen var som den skulle, jag var på rätt ställe nästan i rätt tid. Patricia fick komma ut och hämta och dra mitt kort. Man måste checka in tio minuter före passet, annars tappar man sin plats. OCH får en prick = varning. Tre varningar så låser de kortet och man får låsa upp för en hundring. Jag gillar inte alls det där för jag missbrukar inte systemet. Har jag bokat så kommer jag, men ibland fastnar man i trafiken eller får ingen parkering… då är det tillräckligt surt att tappa som plats. (Vem som helst kan då boka den)

Nåväl, passet kommer kännas i morgon i axlarna och armarna.

.

Så hem och duscha och sen iväg för att göra fransar. Stressad som fan kommer jag fram, och … det är fel dag ?

Jaha, så kan det bli.

Hem en sväng igen då och hann skriva ut alla texter som ska diskuteras i morgon, läsa dem får jag göra på tåget.

Utvecklingssamtal med Jamie. SÅ HÄRLIGT! Han har världens bästa lärare, Trixie hade samma och hon är verkligen toppen. Jamie älskar henne och nu börjar det lossna för honom. Han har haft svårt med talet, inget som skulle bli något besvär försäkrade logopeden vi träffade när han var fyra, fem. Men jo.

Kan man inte uttala orden blir det svårt att lära sig läsa. Men nu har det släppt. Bara att fortsätta i samma stil:)

Jag åkte därifrån för att köpa färg till skrivaren, för givetvis var den svarta slut. Jag hade en ny färgpatron med färg men inte svart. Det löste jag med att byta färg på texten innan jag skrev ut ?

Så jag har nu olika färger på kursarna. Men så hade läraren scannat in en artikel som jag behöver ha och det gick inte att byta färg. Så ny färg inhandlad. Det svider redigt för satans jävlar vad dyrt det är. Jag försöker undvika att skriva ut både därför men även för miljöns skull men ibland måste man ju.

Jag passade på att handla innan jag åkte hem igen. Där skrev jag ut resten innan jag satte mig med datorn för att skriva. Vem kom då?

Jo Sellman 🙂

Han placerade sig på min arm och där har han legat.

Här har han vänt sig men han låg som ett spädbarn, med nosen upp under min haka, utbredd över bröstet. Helt och totalt omöjligt att skriva?

Så jag har suttit fast. Passade på att slumra lite;)

Men nu måste jag lirka mig loss och köra Corrinda. Hon har ny träningstid på basketen och från att ha haft tre ungar med träning samma tid på olika ställen i stan, så är det nu två, på olika tider. Jamies fotboll är slut, Lovelia kan plötsligt samåka och Corrinda har en timme senare.

Så löste sig mina logistikproblem 🙂

Nu måste jag dra!

Sellman hörde nog vad jag skrev för efter att ha legat hos mig i två timmar reste han sig och bytte plats till soffan 🙂