Innehåller annonslänk för Cellbes
.
Idag hände det! Delvis i alla fall:)
Jag fick fart på galoscherna och åkte iväg till tippen med bilen full sv återvinning. Jag får frågan ibland varför jag åker dit i stället för till nån återvinningsstation i närheten? Svaret är enkelt. Jag hatar att stå och pilla i en grej i taget genom de pyttesmå hålen på containrarna. På tippen, som alltså är en återvinningsstation det med, men modell XXL, så är containrarna öppna så man bara hivar i en hel säck rakt av:)
Ja för jag har ju nu säckvis med mig när jag åker. Om ni bara visste vad med förpackningar jag kastar…. Shitloads.
Barnen fick hjälpa till att bära ut det till bilen och sen beordrade jag dem att göra massa grejor ute medan jag åkte iväg. De fick plocka in stolarna och bära in en trådbacksställning i förrådet bland annat. Nu är det glasborden kvar ute men de behöver jag hjälp av nån stark och gärna längre än de minsta. Robban har lovat att ta ner studsmattorna vilket jag tacksamt överlämnar. Det är så otroligt tråkigt. Han får sätta upp dem på våren med:)
Jag hann köpa en present med, och även handla middag. Pizzakit, som jag lät Lovelia och Jamie laga, medan jag satte mig med plugg. Delegera is da shit!
Om nån vill att jag ska starta en kurs i Delegering så tror jag bestämt att jag har en del att lära ut:) Det gäller att redan från början ge sina barn ansvar. Att låta dem försöka.
Men nu ska jag kanske inte avslöja hela kursen i förväg;)
Delegera mera -få tid över till annat.
Så solklart men så svårt:)
Haha.
Jaja. Jag ska sätta mig med mina kursares kommentarer nu. Har läst igenom och korrigerat min egen text och ska jobba vidare med den i morgon. Jag blev nästan lite rörd när jag läste deras kommentarer på min dikt. Jag hatar dikter, och blir bara sur och avig när jag ska försöka få till nån. Och så tycker de om den:) Och motiverar varför och det lustiga är att när jag läste min egen dikt igen nu så är den ju inte så usel som jag tyckte. Den funkar. Bra är att ta i, men den funkar:)
Jag hivade iväg de här vindruvorna idag.
De har legat i en kartong som blivit blöt så de var sunkiga. Jag har fler kvar på rankan som jag ska plocka ner nån dag. Frysa kanske, för det var ju gott.
Jag satt sen och kollade på Cellbes och noterar att tröjan jag fick ögonen på är lite lik mina vindruvor i färgen:)
Jag gillar de här dova färgerna som den här tröjan ❤️ som sagt.
Byxorna är mysiga de också
Jag älskar myskläder!!
I så många år har jag alltid haft jeans eller vanliga byxor på mig hela tiden. Jag ägde inte ens några mysbrallor. Det närmaste jag kom var vanliga joggingbyxor som låg i en låda för att man skulle ha ett par. Användes aldrig. Några år innan bodde jag i joggingbyxor. 🙂 Olika tidsperioder helt klart. Och om nån nu trodde att barn = myskläder så är det fel. Det var när jag fick barn som jag började klä på mig:)
Kanske för att jag innan dess jobbade inom sjukvården och cyklade till jobbet för att sen byta om till vita kläder. Det fanns ingen plats för att ha vanliga kläder.
Men för några år sen så blev det ju plötsligt väldigt modernt med mysiga hemmakläder. Då var jag så fast i mina jeans att det tog ett bra tag innan jag hängde på.
Nu byter jag gärna om till mjuka kläder så fort jag kommer hem. Och garderoben börjar fyllas på:) men man kan alltid ha ett par till. Jeans däremot börjar bli en undantagsvara ?
Cellbes har just nu en meganajs kampanj.
Man kan fynda massor, och det är lite av min favoritgren:) Både tjejerna och jag har suttit och kikat länge.
Men nu måste jag återgå till plugget!
Vi hörs i morgon ??
Kommentarer
Jag är också ”bra” på att delegera ut arbete, men värdelös på att lyckas med det. Varje gång jag ber tex min äldsta tjej, 13åringen om något,så suckas det, tar 100år innan det görs, jag får tjata ihjäl mej osv OCH… Alltid…det jäkla tjafset om varför någon av de andra 2 inte ska göra det, senast idag fick jag kastat i ansiktet att det skulle va för att jag tyckte om de andra 2mer…*suck* nej..
Mellan tjejen 11årär vrång och pyser alltid undan, hon slinker liksom alltid bort, och kommer undan mycket… Vill aldrig utan där får jag bli arg för att få hjälp.
Lilla tjejen snart 9år, är mer hjälpsam, gör oftast som man säger tack och lov, och hjälper mej mycket nu med hästen och djuren överlag, jag är nyopererad i foten.
Just detta gör att jag hade önskat mer hjälp hemma just nu men inte av de 2 stora, nej… ? Jag har sambon, barnens pappa tack och lov så vi är inte ensamma. Men har du några tips på att slippa undan det där knorrandet och tjatandet? Det tär på mej så mycket att det inte är självklart för alla barn att man hjälps åt när det behövs eller för att få mer tid till annat. Och så känns det i hjärtat såklart att när jag verkligen behöver hjälp som nu när jag har svårt att göra en del saker så struntar man i det.
Det enkla svaret är Hot och mutor:)
Vilket som passar bäst. Och att vara konsekvent.
Knorr och tjat däremot är svårt att komma undan, öronproppar och ignorans är en fördel?
En sak som jag tycker underlättar är att förvarna. Man säger redan dagen innan, eller iaf en god stund innan vad man vill ha hjälp med och när.( ex I morgon vill jag att du ska plocka ur diskmaskinen direkt efter skolan/ om en timme kan du komma och duka)
Ingen, allra minst jag själv, gillar att avbryta det man håller på med för att nån annan kräver det. Men förvarnar man hinner de avsluta och förbereda sig mentalt 😉
Men även jag har tjafset om ”varför ska Jag?? Hon kan väl…”
Mitt svar är då att ”hon” ska göra något annat, gärna jobbigare/tråkigare än det jag ber den första om?
Svårt att ge svar för allt är ju helt individuellt, men kämpa på?
Och krya på dig!